Bevisa att gud inte existerar.

Att det finns något slags gud är möjligt men osannolikt. Att de religiösa samfund vi har idag har något att göra eller vet något om denna gud är extremt osannolikt.

Egentligen går det inte att bevisa något öht, kortfattat så är allt vi vet baserat på observation och ingen kan observera allt. Finns delfiner? Hur vet du att det inte är du som fantiserat ihop delfiner? Hur vet du att det inte är fåglar i en delfinkostym? Tar man saker till sin spets så kan man aldrig vara riktigt säker på något och på den nivån av sannolikhet hamnar religion enligt mig.

Fast en delfin är ju faktiskt en biologiskt manifesterad materialistiskt fullbordad fenomen, som människan enbart namnat till att vara "delfin" , delfinen som väsen går att verifieras.

Med "Gud" finns ingen som helst fysiologisk materiell biologisk förankring, då ingen sett hört eller kan ta på gud, medan många kunnat se höra och ta på delfiner, och ta bilder på delfinen.

Gud är en människans egen tanke om något slags alter-ego-väsen.. UR FANTASIN.
Det har sedan blivit arketypisk projektionsyta. Osv, osv.. osv... intill människor tröttnat.. och fått ge vika för förnuftsbaserade ideologier istället. Men som du vet, inte överallt på jorden.. det finns många platser på jorden som mer eller mindre, utvecklingshämmats.. de platserna har kvarvarande extremt stark gudstro inmplementerat i levernet.. och på den vägen är det, att vi BEHÖVER ännu, relatera "till Gud" , den obefintlige.

Du måste försöka relatera till barnets fantasier och berättelser om sina låtsas-lek-kompisar.. men barnet växer ur det men medan barnet befinner sig i sin fantasivärld för att försöka förstå den REELLA världens ting och premisser, det är av respekt och visa att barnet är värdigt du förhåller dig "medhållande" till barnets utsagor och förstår att för barnet är det viktigt - samtidigt, som du vet, att det är en utvecklingsfas där barnet med tiden kommer att mentalt klarna i takt med förmågan och viljan till logisk tankeföring.. barnen släpper ofta sina fantasier frivilligt då andra viktiga spörsmål kommer upp på dagordningen.

Med religiösa fantasier, kan det tänkas vara så pass dövande och sövande och värmande att befinna sig i en konstruerad bubbla att man ofta kryper tillbaka dit in, för att DVÄLJA.. och påkalla.. respekt för detta. Det är ju där hela mänskligheten befinner sig ännu - att man i stora drag behöver intill en viss gräns, respektera de troende för var de befinner sig.. i en mental eller intellektuell låsning, som de tydligen njuter av och är fixerade av på en och samma gång, men ibland lider av, då stark religiositet tyvärr också är utvecklingshämmande och infantiliserar.

Jag tror inte det blir så lätt.

Många antar att man kan bevisa Guds existens med vetenskapliga metoder, men det är ett antagande man gör, och det kan visa sig vara ett felaktigt antagande, så vad händer då? Ja, då kanske många automatiskt antar att gud inte existerar, men det behöver inte vara sant, utan det kan vara antagandet att vetenskapen kan bevisa guds existens som är fel.

En persons tankar kring delfiner är subjektiva. Eftersom avgörandet utgår från dina erfarenheter, vad du tror, hört, sett eller känt så kan du aldrig vara säker. Hur vet du att du inte lider av vanföreställningar då du själv gör bedömningen? Ingen sitter heller på alla svaren kring vår existens alltså kan allt du vet vara en lögn.

Hur som helst var min poäng att lika troligt som att delfiner inte finns anser jag det är att gud finns. Eller rättare sagt att den gud våra religioner predikar om finns. Vidgar man begreppet till någon form av gud, skapare så ökar sannolikheten något (enligt mig).

Det går inte. Däremot finns det en hel del påståenden som man kan ifrågasätta. Är jorden 6000 år gammal?

Sedan kan jag påstå att gud är lila enhörning eller en rosa elefant som skapade universum. Det går på samma sätt inte att bevisa eller motbevisa. Det blir en meningslös debatt och slöseri med tid.

En annan vinkling på frågan om bibelns gud finns eller inte.

Vad skulle kunna räknas som belägg?

Om profeterna skulle vara guds talesmän, skulle det kunna gå att verifiera?
Sannolikt inte, men man kan göra ett försök.

Det finns i alla fall gott om folk som sagt sig vara utsända profeter, och de är sannolikt flerfaldigt fler än 100-tals, så det är inget problem med antalet, det finns klart och tydligt tillräckligt många för att vara en representativ mängd som påstått sig vara guds profeter.

Problemet med det är att det inte finns något som helst bevis för att de för det första faktiskt har blivit utsända av någon gud, och att de i så fall för det andra skulle ha blivit utsända av just bibelns eller koranens gud (som ju ändå egentligen är densamme).

Men finns det då något som tyder på att gud sänt profeterna eller talat med dem?

Den abrahamitiske guden är densamme för judar, kristna och muslimer, vilket alltså betyder att deras profeter alla följaktligen borde förespråka samma budskap, såvida inte guden ändrat sig på någon tidpunkt.

Och, om det var samme gud så borde ju ingen av de profeterna vilja bryta mot vad de tidigare profeterna sagt, såvida inte gud vill korrigera ett tidigare fel.

Hur fel blir det inte då att de alla har profeter som säger sig vara utsända av denne ende gud, men att denne gud då bara påstås profetera om antingen judendom, kristendom eller islam, och aldrig om dem alla tre samtidigt. Med judendomen så är det förståeligt eftersom de andra två är senare, och det är förståeligt att kristendomen inte nämner koranen, men koranen påstås ju vara den abrahamitiske gudens sista sammanförande och sanna budskap, som då rimligen borde inrikta sig på att försöka sammanföra dem alla under samma tak. Ingen gud som är gud för dem alla skulle ju vilja att de stred inbördes, kan man tycka.

Det är alltså beviset på att det finns "versioner" av profeter som måste ha helt fel i sitt profeterande, och eftersom islam är ett plagiat av judendom, med inslag av kristendom som har en direkt uttrycklig ovilja att sammanföra de tre så kan ju den versionen anses vara direktdiskvalificerad.

Sedan kan man titta på de andra två med följande citat i åtanke:
”Hur skall vi veta att ett budskap inte kommer från Herren?” När profeten har talat i Herrens namn men hans ord inte slår in och går i uppfyllelse, då kommer det budskapet inte från Herren.”

Då blir ju JV också helt plötsligt direktdiskvalificerade efter alla deras profetior som inte gått i uppfyllelse.

Och judarna anser att Messias inte har kommit, men att han kan komma vilken dag som helst (Ps 95:7). Under trycket av de olyckor som drabbade Israel genom den babyloniska fångenskapen lades förhoppningarna till en kommande kung och räddare. Messias skulle bli räddningen. Gång på gång utlovade profeterna Messias ankomst, och i Jesaja (45:1-6) beskrivs perserkungen Kyros II som messias (kallad Kores i den bibelversion som jag har). Alltså är judarnas bibel också diskvalificerad, och är den diskvalificerad så faller ju hela korthuset, eftersom de andra baseras på det judiska gamla testamentet.

[quote=pex666|66373487] Fast nu blandar du nog äpplen med päron litegrand...

En person är förvisso en person med personliga tankar OCH känslor OCH personligt bagage med personliga erfarenheter - men det fråntar fortfarande inte vad en delfin är per definition, delfinen är en delfin oavsett en person upplever delfinen att vara en simmande jättenalle eller upplever delfinen vara enbart en skugga.

Det finns kriterier på mentala tillstånd, det går alltså att utröna hur och i vilken grad en person är vid sina sinnens fulla bruk eller redan mentalt skadad, störd eller t.ex kognitivt utvecklad eller har perceptionsstörningar, etc.

Delfinen, stenen, saxen, molnen, havet aoch allt mellan himmel och jord, är fortfarande saker skeenden fenomen med definitionsmässiga avgränsningar.

Även om någon alltså upplever/tolkar att flickan var dum som inte läste bibeln fast fröken sa att hon skulle, så är denna stämpling eller etikettering av "dum flicka" personlig, medan bibeln kvarstår att vara död materia med trycksvärta i form av många ord med innebörd av en BERÄTTELSE och att t.ex VILJA LEVANDEGÖRA bibelinnehållet eller koraninnehållet eller andra berättelser och så kallade narrativ, kan överlåtas till graden av fantasi och skicklighet i detta, hur man metodiskt går till väga, med hjälp av upplevelsen i läsandet bl.a.


Gott så! Håll däremot i minnet att vetenskapen aldrig haft mission om utredande av gudsbegreppet, ej då, ej nu och förhoppningsvis ej heller i framtiden.

Vetenskaplig mission kan sägas hålla sig väl avgränsat till de/flertaliga/varierade men upplevelsebaserade gudsdefinitionerna som florerar i samhällen över världen - vetenskapen låter alla dessa föreställningar vara i fred - din föreställning är en personlig bland tiotusentals flera och du kan göra din man-vet-aldrig-version hur personlig eller opersonlig som helst, du kan alltid ställa dig under ett generellt gudskoncept och ha det som försvar , bl.a "vi är ju så många, nog måste vår tro äga något korn av sanning ändå" : men ni är var och en enskilda personer, med egna drömmar och viljor som vill ha en gud med i livs-spelet elelr livsfenomenet.

Alla har inte det, att nu vetenskapligt tänkande personer så ofta inte råkar ha det, är att det råkar vara så att de tänker i andra banor om vi säger. Dvs, dem med vetenskapliga målriktningar och lösningsbaserade tankemönster, i metodik och hur man tacklar livsfenomenen, och.. varandra - dvs man låter er troende få tro , i fred. (ja inte överallt, som bekant.. men du förstår nog!)

Yes, och dessa profererande profeter, har också gått i clinch med vetenskpligt tänkande individer som försökt avhjälpa de värsta spökerierna som infiltrerats i profetiska andan - sakteligen och med mycket besvär , blod svett tårar och otaliga hinder har dock vetensplig implementering trängt igenom profetiska filter och barriärer - varför vi i nutiden går fria från profeternas värsta scenarion, som de förr kunde sprida utan pardon och sätta skräck i stora världsdelar, regioner - många regioners folk känner sig i nutiden förfördelade och många folk upplever sig förtryckta rasifierade och en hel massa mer, för att de vill få ÅTGÅNG till den välfärd som växer fram där profetiska skönmålningar med helvetiska inslag ej längre ges det gehör som när profetiorna skapades - varje profet har behövt övertyga människor i okunsklapens töcken där människor aldrig haft den blekaste aning om vad ens en enda cell är och inga ord för vare sig mikrobiologi eller makro, inte förstått vad en planet är eftersom det absoluta närområdet varit det absolut enda de kunnat relatera till. Och så vidare.

Vad kan en profet relatera till? Vad hade Abraham till hands, rent konkret, vad hade bibelförfattarna för kunskapsbank - kanske inte så mycket mer än en niondeklassare idag, en duktig niondeklassare har kännedom om saker som jag om jag får gissa , Paulus aldrig hade och med Paulus så många fler.

Att vara en auktoritet i byn, (ex.vis Muhammed) är inte detsamma som att äga kännedom om djupt liggande och genuint äkta kunskap om faktorer som påverkar, och som de flesta vet var Muhammed inte särskilt begåvad i biologi och troligtvis inte hans kvinnor och omgivning heller - för att ta ett exempel på en religion som haft massivt aggressiv påverkan som är högaktiv än i denna dag och denna minut... )

Muhammeds Gud, som däremot heter Allah , är Muhammeds hjärnspöken.. inte allas hjärnspöken - dock, tar många muslimer sig rätten att etikettera icke-troende på Muhammeds hjärnspöken, en "islamofob" - vetenskap som ej stödjer fundamentala gudstroend emuslimers tro om organ, förhud, epidemologisk kunskap : tar sig rätt och gives rätt att stämpla en vanligt tänkande individ att vara forbisk enbart utifrån att en-person-inte-tänker-känner-och-tycker som profeten Muhammed eller inte tror som haditläsarna tror..

Rätt olustigt, men inte alldeles oöverkomligt heller - så länge vetenskap gör distinktion mellan upplevelse och faktum.

Detta med att använda sig av profetior/profeter är klurigt. En profetia ”måste” ju vara tydlig, tidsangiven och handla om en enstaka händelse. Det ska heller inte gå att jobba för att den ska slå in, för då är det som att beställa mat på restaurang och kyparen uppfyller en profetia.
Sedan har vi även detta med orsak; om en exakt profetia slår in; hur avgör vi då orsaken?
Var det tur, Gud, tidsresande, o.s.v.

Instämmer.
Bara en liten detalj. Muhammeds gud heter inte allah, utan allah är vad ordet gud heter på arabiska, så även kristna araber kallade gud för allah (även om det numera är förbjudet i de flesta muslimska länder).

Just det, om en profetia mot förmodan slår in så är det fortfarande inte bevisat att det faktiskt låg en gud bakom händelsen.

Och att själv arbeta på att uppfylla profetior kan vara bra inom affärsvärlden, om det inte gäller profetior om konkurser eller ekonomisk kris, men det bevisar heller inget om profetians eventuellt gudomliga ursprung.

Å andra sidan kan man säga att profetior som inte uppfylls heller inte nödvändigtvis motbevisar guds existens. Det kanske inte alls var en profetia från gud, utan "profeten" kanske inte alls var en talesman för gud.

Ett bra exempel från bibeln är Daniel. Boken skrevs helt klart inte när Daniel påstås ha levt, utan boken är i själva verket en uppmaning till uppror som delvis skrevs långt senare, under Mackabéerupproret som började 167 f.Kr. Då hade judarna invaderats av Antiochos IV Epifanes, som plundrade Jerusalem, ställde upp en bild av Zeus i templet och förbjöd judarna att utöva sin religion.

Allt det inkluderas i profetian som något som kommer att hända i framtiden, långt efter det att Daniel levde. Poängen med boken var att få judarna att göra uppror mot Antiochos IV och få dem att tro att de skulle kunna störta och döda Antiochos IV.

Visserligen dog Antiochos IV några år senare, men inte alls på det sätt som beskrivs i Daniel. De som skrev boken kunde ju inte veta vad som verkligen skulle hända, och slutet på profetian inkluderar därför ett storkrig som aldrig inträffade och andra felaktigheter.

Det finns även dem som påstår att judarna försökte göra samma sak med Jesusberättelserna, men att romarna lyckades omvända och pacificera den rörelsen.

Ja, en misslyckad profetia från bibeln visar inte att Gud inte finns, det visar bara att Bibeln har fel. Men väldigt många troende påstår att bibeln är perfekt eller felfri. Och om man börjar hitta fel i en bok signerad en perfekt Gud, var slutar det då? Hur avgör man då vad som är sant och inte?