Citat:
Ursprungligen postat av 526
En fråga man bör ställa sig är: Vad är existens? Vad är medvetande. Vad är det man är medveten om, när vi är medvetna om vårt medvetna. Verkligheten öppnar sig för oss när vi riktar oss mot den. Vi ser det vi vill se. Denna verkliga verklighet är Gud. Frågan är vad människans plats i verkligheten är?
Nej nej, enligt dina utläggningar måste du frångå vetenskapen och inte bara adaptera våra perceptioner utan du måste fullständigt frångå ordvalörerna..
Inte, vad är existens, utan du behöver leta efter existensen! Ordet VAD, är stoffet.. kemin.
Tankeöverföringarnas sträcka, som ju inte ens går att mäta, och därmed inte heller att benämna och ännu mindre simuleras in till fingerande svar på något som redan är besvarat.
Bara det att religionsförespråkarare och new-age:are.. inte riktigt haft elementen på plats, men behöver få in sina upplevelser i den verkliga kartan, dvs pressa in.. det är så trångt att det inte går, det är då du börjar tjura.. att kartan är feltecknad, vetenskapen har felat.
Det är som att du står och stampar på 1600-talet eller nåt.. för du utgår från att vad som reviderats genom historien vad gälelr psykologi, automatiskt behöver revideras, och utgår från att även psykologin nu är fel.. och att det mnsann ska gå att geiltigförklara långsökt gudshypotes.
Inte att stå och fråga om det din perceptionsförmåga sviker dig, utan hur det är ställt med din adaptionsförmåga, ifrågasätt om grisen
verkligen inte kan flyga.. ge dig faan på att det minsann inte är så säkert..
Men fråga dig om kompositören verkligen inte är ängeln, som synkroniserar de neurogena enomenen till nya effekter och med symfonin skickar dig till en anna verklighet i en dimension så stor vid och bred att det direkt blir beroendeframkallande, din visuella erfarenhet av att befinna dig på den nya platsen, den nya
entiteten gör dig viss om att han skickat dig till en verklig plats och därmed skulla man enligt dig kunna, om vetenskapen bara medgav.. ta varje perception och använda de råa var för sig separerade entiteterna och istället för detta tråkiga liv, kunna skapa motsvarande symfonier på fler arenor..
Men vad kompositören gör i motsats till dig, är att erkänna sitt beroende av de råa elementen, att utan att kunna ta vara på det råa, ofärdiga.. skulle det aldrig gå att kreera nya upplevelser vilka skickar neuronerna till andra nivåer, men de är fortfarande HÄR, medan du pratar om där, du är inte insiktsfull utan enbart rabiat och tjurig för att inte kunna ta ett kliv och bevisa en plats och platser dit du inte ens har tillgång till, då det är uteslutet, du är utesluten att definiera det..
Du kan enbart använda dig av den torftiga förmågan att försöka övertyga människor om att du tror dig veta, att det finns en omvärld.. ett simpelt konstaterande, som perceptionspsykologi sedan länge förklarat.. att människan vill ha mönster.
Men du vill överskrida och dra in utomstående och vara lite ännu mer sensationell och förneka eller sätta de naturliga överföringarna ur sitt spel, via magin inbilla framförallt dig själv, att du nått världar och har kännedom om platser, utan ett enda stimuli därifrån, du är HÄR men pratar om DÄR... och förnekar att din kapacitet är begränsad.. eftersom du så väl vet att vartenda fonem och fragment av människans verktyg och naturen också förstås, redan är i omlopp och förklarat.
Du vill bra att alla andra ska gilla den sång som sätter ditt känsloknippe i svallning eftersom du pratar om upplevelsebaserade processer.. och där är den charlatanska ådran ganska utvecklad...
Men det blir tårta-på-tårta, när du drar in empiri, vad för nytt kommer av att fingera nya platser och namn tycker du? du pratar ju bara om att religioner bör tas på allvar.. m.a.o känslobetonat, mer känslor för mer upplevelse som smörjmedel. ett evigt valsande i stimuli-boxen, värderings-divideranden..