Citat:
Ursprungligen postat av Handfast
Ja precis, alltså behöver man inte hata för att älska.
Jag tycker inte
att hat och kärlek är diametrala motsatser, det finns en mängd olika känslor.
Det finns ingen känslomässig motpol till tex hat eller kärlek, det är olika
känslor
.
Citat:
Ursprungligen postat av Golden.Ration
Men man kan inte skilja på hat om inte kärlek fanns och vice versa.
Hat och kärlek är inte varandras motsatser, utan just exempel på det register av existentiella känslor.
T.ex föder kvinnan med smärta och genom historien kantat av många umbäranden, naturligtvis även för mannen, gemensamt. Detta föranleder inte en slags artificiell odling av hat för den skull, i sig.
Dvs välutvecklade sinnen ser inga motsatsförhållanden, utvecklar inte hat mot sitt barn eller sin man, för att det ligger smärtor och motstånd, prövnngar och umbäranden, människans drift r strävsamhet och att överkomma temporära hinder, liksom att omvandla negativt till positivt.
Så även med social gruppdynamik.
Däremot positionerar sig och utnyttjar den religiösa trosuppfattningen, att människan identitetsmässigt ÄR ond, och hatar och måste straffas, en alltså fördömande fix
tillskriven egenskap, som strider mot naturens sanna ordning och uppfattning, genom psykologiska analyser, hur människan tar vara på kris och panik.
Det är alltså schatteringar på känsloregister, nödvändiga, men behöver inte fyllas med artificiell predestinerad parallelltolkning alls, inte heller polariseras.
Då det är just polemiken gott/ont, som bär, och legitimerar den gudsordning vilken rättfärdigar auktoriteter att inneha straffskalor utefter fiktiv gud, följdaktligen också fiktiv och naiv identifiering av känslors härkomst. Och snäv kategorisk klassificering, för att lätt kunna handha och separera. Efter det paketera och saluföra & lansera.
Det är makthunger i sig, att teckna upp motsatser, för självhävdelse. Skapande av "vi godtrogna" och dom där fördömda, onda., som orsak till vårt lidande (imnaginärt skojeri)