Citat:
Jag är inte intresserad av att motbevisa älvor, träsktroll eller homeriska gudar. Det går inte motbevis något som inte existerar. Bevisbördan ligger på den som postulerar gud. Generellt, när det inte finns bevis eller andra anledningar att tro på något, kan vi vara ganska säkra på det inte existerar. Det finns inga bevis för Bigfoot eller Loch Ness-monstret, så vi tror inte de existerar. Det finns inga demonstrerade bevis att en personlig gud existerar. Min skeptiska ståndpunkt är den enda rätta. Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis.
Ursprungligen postat av yidaki
Bevisbörda vilar också på den som postulerar icke-gud. Det är bara om man inte säger någonting i frågan som man inte behöver bevisa något, men det verkar ateister vilja förbise när det kommer till religion. Det vore som att säga att Förintelsen aldrig ägt rum, utan att ha ett enda argument för att så är fallet. Folk har trott på Gud i över 2000år, så det är inte som att det bara är ett fantasifoster. Även om det enbart är en konstruktion, så är det bland dom högst påtagliga konstruktioner mänskligheten någonsin upplevt.
Känns som att allsmäktighetsparadoxen och teodicéproblemet behandlar människans sätt att tänka kring gud snarare än det behandlar guds existens i sig självt. Att människor ser vissa handlingar som onda har inget med gud att göra, lika lite som människors tankar kring vad som är omöjligt i människornas värld har något med gud att göra. Men, det är som du säger en definitionsfråga kring Gud. Är det en treenighet så blir frågan väldigt lustig. Jesus var människa, men det var inte Fadern eller den Helige Ande. Så, både allsmäktig och inte allsmäktig, och både ond och god samtidigt som Han står över sådana begrepp. Måste Gud vara omnipotent, och är Han verksam i vår värld idag eller har Han lämnat oss för länge sen? Vi kommer nog inte komma någon vart i den här tråden förrän vi operationaliserat Gud-begreppet...
Känns som att allsmäktighetsparadoxen och teodicéproblemet behandlar människans sätt att tänka kring gud snarare än det behandlar guds existens i sig självt. Att människor ser vissa handlingar som onda har inget med gud att göra, lika lite som människors tankar kring vad som är omöjligt i människornas värld har något med gud att göra. Men, det är som du säger en definitionsfråga kring Gud. Är det en treenighet så blir frågan väldigt lustig. Jesus var människa, men det var inte Fadern eller den Helige Ande. Så, både allsmäktig och inte allsmäktig, och både ond och god samtidigt som Han står över sådana begrepp. Måste Gud vara omnipotent, och är Han verksam i vår värld idag eller har Han lämnat oss för länge sen? Vi kommer nog inte komma någon vart i den här tråden förrän vi operationaliserat Gud-begreppet...
Polyteism är det vanligaste trossystemet i människans historia. Varje kultur har haft egna gudar. Ändå tror ingen på Zeus, Oden eller Isis i dagens samhälle. Vi är alla ateister i förhållande till majoriteten av de gudar mänskligheten har trott på. Religion var vårt första försök att besvara existentiella frågor. Förr trodde man att Tor slog med sin hammare när det åskade. Ra som skapade solen. Det är naturligt att religion förlorar sin mening, i takt med civilisationens utveckling, och ersätts av filosofi. På samma sätt som frenologi ersatts av neurologi och astrologi av astronomi.
Det är omöjligt att diskutera guds existens om "gud" är odefinierad. Säger man att gud är något så abstrakt som en "andlig dimension" är det inte mycket till diskussion. Definierar man gud som energi finner vi gud i en säck kol. Enligt abramitisk teologi är "gud" ett personligt väsen som är gott och allsmäktigt. Du förkastar teologins största problem alltför lättvindigt. Historiens största tänker som Leibniz och Kant har förgäves försökte lösa teodicéproblemet utan resultat. Frågan hur en älskande gud kan tillåta ondska förblir ett av det viktigaste filosofiska argumenten emot en personlig gud.
