Markägaren som försvann: Sven Sjögren, Gotland/Lummelunda (1972-10-05)

bra , kort och korrekt sammanfattning av bedrägeriet.
Kan du kort förklara lite mer kring detta du skrev och hur det gick till , varför , och vem som fick köpa och när det skedde.
Tack vare att Sjögren försvann gick ändå den viktigaste av dessa försäljningar igenom.[

Absolut.

Sjögren ägde sedan många år ett större markområde intill de berömda lummelundagrottorna, Gotlands nordöstra kust, där han även själv bodde i ett gammalt förfallet hus. Med tanke på närheten till grottorna som var en stor turistattraktion så var marken väldigt värdefull. Det fanns flera spekulanter. De som ägde grottorna var intresserade men mest ivrig var ägaren till den stora minkfarmen som låg precis söder om grottorna. Sjögren ville dock inte sälja till någon av dessa då han tyckte att de redan ”hade tillräckligt”. Minkfarmaren gav sig inte utan hade till och med lyckats få myndigheterna att via olika konsultbolag börja göra upp planer för att en djurpark i framtiden skulle anläggas på Sjögrens mark. En djurpark som det var underförstått att det var minkfarmaren som så småningom skulle driva. Samtidigt hade ett annat konsultföretag tagit kontakt med Sjögren. Han var nämligen intresserad av att sälja en del av sin mark. Men bara ett skogsparti längs med havet som låg norr om gården. Sjögrens tanke var att om han kunde få sälja av några stycken tomter så skulle han kunna ha råd att ha resten av gården kvar, rusta upp huset och slippa oroa sig för det ekonomiska. Konsultföretaget erbjöd sig alltså att hjälpa till med detta. De fick då ett köpekontrakt på hela Sjögrens gård under förutsättning att när avstyckningen av tomterna var klar så skulle all annan mark återgå till Sjögren. Ganska snart fick de dock klart för sig att det redan var ”bestämt” att minkfarmaren skulle ha marken. De började då samarbeta med minkfarmaren och planerade att sälja Sjögrens mark vidare till honom. Hösten 1971 visade det sig dock att det ursprungliga kontraktet inte längre var giltigt. Vid det laget hade Sjögren också fått reda på de hemliga planerna och drog sig då ut och ville inte sälja. I den här vevan dök en person med ett brokigt förflutet upp, BL. Han var tidigare dömd för flera olika mindre allvarliga bedrägerier. Han lärde i alla fall känna Sjögren och Sjögren fick förtroende för honom. Så i januari 1972 gick Sjögren med på att sälja den norra delen av sina marker, den som skulle bli till tomtmark, till BL. Ganska snart därefter kom BL också i kontakt med minkfarmaren. Det är oklart vem som kontaktade vem. I varje fall så erbjöd sig BL att om han kunde förmå Sjögren att sälja området närmast grottorna till honom, så kunde han sälja marken vidare till minkfarmaren. Minkfarmaren accepterade på stående fot och snart överlämnade han checkar på stora belopp (nästan 500.000 i dagens pengavärde) till BL för att använda som handpenning till köpet. Problemet var bara att BL började spendera pengarna själv. Bland annat köpte han en fin villa. Ett annat problem var att Sjögren inte ville sälja. Till slut lyckades BL ändå få en namnteckning på ett kontrakt för marken närmast grottorna. Problemet var bara att Sjögrens bekanta vittnat om att denna försäljning bara var för skens skull. Syftet var bara att underlätta BLs köp av tomtmarkerna. Sjögren hade dokument hemma som gjorde att denna del av köpet (precis som i avtalet med konsultbolaget tidigare) skulle gå tillbaka till Sjögren när avstyckningen sv tomtmarkerna var klar.
Därefter så sålde BL ytterligare två markbitar till minkfarmaren som han sa att han köpt av sjögren. Namnteckningarna visade sig senare vara rena förfalskningar. Pengarna gjorde BL av med själv på olika nöjen. I oktober så började det dra ihop sig för att minkfarmarens köp av marken intill grottorna (det viktigaste köpet) skulle bli officiellt. En kort tid innan det hade Sjögren fått höra av en granne att BL hade sålt hans mark till minkfarmaren. Han hade då blivit upprörd, men efter att han ”talat ut” med BL var han tillbaka till sitt vanliga jag och verkade glad. Torsdagen den 5 oktober 1972 publicerades en notis som kungjorde att minkfarmaren hade köpt marken intill grottorna. Några av Sjögrens vänner hade försökt ringa honom samma kväll men inte fått något svar. Sjögren sågs till sista gången samma dag när han arbetade på sina åkrar. De följande dagarna så började BL bygga en väg förbi Sjögrens tomt. Till de som frågade berättade han att han och Sjögren under fredagen den 6 oktober hade ätit lunch och att han sedan släppt av honom vid området Bingeby i Visby. BL hävdade att Sjögren därefter måste ha åkt till Stockholm då han hade sagt att han skulle göra det. Dom här historierna visade sig senare vara helt fabricerade och gjorde att anmälan om Sjögrens försvinnande fördröjdes med nästan två veckor. När domen så småningom föll i bedrägerirättegången så förklarades köpet av det viktigaste området, det intill grottorna, som giltigt. De ”papper” som Sjögren hade haft hemma och som skulle förhindra försäljningen återfanns nämligen aldrig. Trots att minkfarmaren rent formellt var den som blivit ”bedragen” av BL så var han ändå så nöjd att han betalade flera tusen kr till BL när denne satt i fängelset.

.Världsklass.👍 95 % är glasklart . Du skriver att han fick pengar när han satt i fängelse. tror det var ca 10.000 och anledningen till att han satt inne var väl det han gjorde mot SS och som du beskev ovan.
Jag måste ställa några frågor.
Vad var det för "papper" han hade hemma och som KUNDE förhindra försäljningen. Vad heter ett sådant dokument. Hade inte SS någon jurist/advokat inkopplad?.
BL hade fått ca 500.000 av minkfarmaren till handpenningen.
Vad slutade köpeskillingen för hela köpet på totalt ?.
Vem fick i slutändan arva dessa pengar?
Den viktigaste marken som skulle bli officiellt i oktober. Var det ett skenkontrakt eller fanns ett godkänt kontrakt och vilka belopp landade defakto på SS konto.
När det gäller BL så blåste han Minkfarmaren på ca 500.000 och senare kom samma minkfarmare med ytterliggare 10.000 när han satt inne för han var så nöjd.
När det gäller detta vet jag inte vad jag ska tro.
Känns konstigt på något sätt och vad har minkfarmaren sagt om detta och om hela processen.

Sjögren hade ingen jurist inkopplad. För det första hade han inte råd och för det andra litade han inte riktigt på ”myndighetspersoner” och liknande. Man hade ju försökt blåsa honom tidigare. Om någon så var det väl BL som i praktiken fungerade som Sjögrens ”advokat”.
Det dokument han sagt att han hade hemma var ett ”återköpskontrakt” dvs att marken vid grottorna skulle köpas tillbaka när avstyckningen av den norra delen var klar. Sjögrens kopia av köpekontraktet för försäljningen av marken vid grottorna hittades aldrig överhuvudtaget, så antagligen fanns det direkt på kontraktet påskrivet en klausul om återköpet. Detta kontrakt måste någon ha varit inne i Sjögrens hus och gjort sig av med efter att han var borta.



Det enda kontrakt som aldrig ifrågasatts är BLs kontrakt med Sjögren om att köpa marken norr om gården som skulle bli tomter. BL hade där tänkt anlägga ett fritidsområde. Det köpet var på 150.000:- (nästan 1,5 miljoner i dagens penningvärde, man får lägga till en nolla ungefär på 70-talets priser). Av dessa hann dock Sjögren bara maximalt få någon tusenlapp innan han försvann. Senare så beslagtog kronofogden kontraket för det här köpet och sålde det slutligen vidare till... minkfarmaren.

Nästa kontrakt, det på marken vid grottorna, var på 120.000 varav 50.000 var handpenning. Detta kontrakt är visserligen bevisligen påskrivet av Sjögren, men det finns inget som talar för att han verkligen fick handpenningen. Allt talar istället för att BL tog pengarna själv.

De två följande kontrakten (som var rena förfalskningar) var på 27.500 samt 30.000. För dessa betalade minkfarmaren sammanlagt cirka 37.500 i förskott, medan cirka 20.000 forfarande skulle betalas. Inte heller några av dessa pengar nådde någonsin fram till Sjögren.

Sammanfattningsvis hade minkfarmaren betalat cirka 87.500:- kontant för 3 kontrakt. Bara ett av dessa var giltigt, men det var också det viktigaste av dem alla. För detta återstod att betala ytterligare 70.000:- så man kan säga att ”slutnotan” för minkfarmaren för den mark han faktiskt köpte slutade på cirka 157.000. Alltså 1,5 miljoner i dagens penningvärde för ett stort markområde precis vid kusten, precis vid lummelundagrottan och som dessutom var i slutstadiet att godkännas för att användas som en säkert mycket lukrativ djurpark. Så man kan nog säga att minkfarmaren, även om han blev ”bedragen” ändå gjorde sitt livs affär...

De pengar som minkfarmaren hade kvar att betala, dvs 70.000 för marken vid grottan (och nästan 150.000 för den norra delen) fick Sjögrens släktingar ärva när han dödförklarades på 80-talet. Släktingarna sålde därefter Sjögrens resterande marker och det mesta köptes... av minkfarmaren.



Som du läst ovan så slutade minkfarmaren på plus även om han lade ut stora penningsummor som visserligen hamnade rätt i fickorna på BL. Detta var tack vare att Sjögren försvann.

Lekar man istället med tanken på att Sjögren INTE hade försvunnit utan istället hade kommit dragande med det här återköpskontraktet så hade det slutat med att minkfarmaren hade betalat ut strax under miljonen i dagens penningvärde till BL utan ett dugg i utbyte och utan realistiska utsikter att få tillbaka pengarna. Då kan man tänka sig att han inte hade varit lika glad...

Jag vet faktiskt inte vad minkfarmaren tyckte om allt detta, till skillnad mot BL talade han ju aldrig ut i media eller liknande utan höll en låg profil.

Som amatör skall man ju egentligen inte försöka sig på psykoanalys men jag kan inte undgå att lite få intrycket av BL att han kanske byggde upp ett sorts fiktivt alter ego som var allt det här han påstod sig vara - främlingslegionär, legosoldat, indrivare, en riktigt farlig kille helt enkelt. I samband med bråken med sin sambo, när den inneboende blev ett vittne (detta utspelade sig efter Svens försvinnande) , så sa ju BL uttryckligen till sin sambo att han kunde få henne att försvinna och att han hade gjort sådant tidigare.

Man kan alltså ana att BL hittade ett sätt att utnyttja mordanklagelserna och det rykte dessa gav honom till att hota och skrämma sin omgivning så han fick som han ville. I synnerhet om man fortsätter sin kriminella bana är det ju något positivt att odla myten om sin egen farlighet.

Som du kanske noterar har jag inte ens tagit upp att BL i princip erkände att han låg bakom försvinnandet när jag tidigare beskrev för dig varför jag tycker BL måste vara huvudmisstänkt. Det beror ju just på att jag tror han snackade rätt mycket skit och skrävlade om vissa saker. Men det gör det ju också väldigt uppenbart varför folk runt omkring också blev övertygade om att han var den skyldige i Sjögrens försvinnande.

Känner för övrigt till flera fall där folk som med största sannolikhet var oskyldiga till mordanklagelser inför bekanta påstått att de ändå var skyldiga. Det är ett intressant psykologiskt fenomen om inget annat.

Sjukt bra igen . 🤚
Jag är inte dummare än att jag förstår hur det ser ut Det du beskriver om BL kan du inte veta men jag tror det du skriver är möjligt om att odla myten om sig själv och det verkar ha lyckats med tanke på att ingen vågar anmäla honom.
Sen ska man beakta att detta var Gotland på 70 talet och det var något helt annat mot idag.
Det som är mäkligt hur minkfarmaren kunde gå under radarn på det sätt som det verkar.
Jag tar inte bort något fokus från BL men visst finns det motiv även mot honom. Har är den stora vinnaren som till stora delar slapp uppmärksamhet , utredningar osv.
Såklart det kan vara värt 500.000 + 10.000 för att få marken och låta någon annan bli utredd och anklagad.
Det verkar som minkfarmaren var otroligt smart i detta och det är nästan uppseendeväckande att så lite även här ägnas åt honom.
Kan han vara den skyldige eller var dom båda inblandade eller var det BL på egen hand. om det var någon av dom?.
Att BL är misstänkt förstår jag men tror ni inte att minkfarmaren har någon inblandning i detta alls.
En sak att BL hamnar i knipa om han lurar minkfarmaren.
Men minkfarmaren blir blåst på 500.000 och får ingenting utan förlorar en halv förmögenhet.
Nu slutar det i när SS försvann att han får lägga ut mer pengar men då får han indirekt tillbaka sina 500.000 plus ett värde på marken som är mycket högre än det han betalt totalt.
Så min slutsats är att båda varit inblandade om det har skett ett brott.
Så fokus är begripligt om det är BL som utfört ev brott och gömt kroppen.
När man sen satsar 99.9 % på BL men inte får något konkret varför ägnar man inte mer tid åt den som ev kan ha anstiftat brottet och den som är vinnaren på att SS försvinner.
Det gör mig förundrad över hur man tänkte och det utan att ta bort skulden på någon av dom inblandade.

Bra skrivet. jag tror att det du skriver kan stämma bra med hur det låg till.
Sen när det gäller det sista med att skryta om mord för att odla myten om sig själv är ett konstigt fenomen.
Det är det jag menar med att utföra ett mord är inte vem som helst som klarar av men sen att ta åt sig äran är nästan ännu sjukare.
Ibland när man diskuterar detta med andra slänger man sig ungefär att mörda kan vem som helst göra men tänker man efter finns inte så många potentiella mördare i förhållande till befolkningen. Sen har det ändrats en del beroende på bla droger.
Hur många mord begås inte av drogpåverkade gärningsmän och jag vet att alkohol kan vara en sådan på 70 talet.

Nu blir jag nästan lite tjatig kring det här med förgiftningsscenariot men om vi då tänker oss att det bara finns en specifik given värdemängd, ett visst antal, potentiella mördare i samhället. (Vi kan för övrigt begränsa området ytterligare till att bara gälla Gotland.)

Hur många potentiella mördare på Gotland finns det som skulle kunna tänka sig att ställa sig och baka in krossade morfintabletter i en vaniljbulle för att sedan släpa ut en drogad hundrakilos lantbrukare genom huset för att avsluta jobbet..

..kontra..

Hur många som bara skulle klappa Sjögren i bakhuvudet med en handslägga?

Jag är rädd för att man lätt faller i fällan av att liksom vilja exotifiera detta försvinnande lite extra mycket. Alltså att man (förmodligen helt omedvetet) graviterar mot att regissera och skapa ett maximalt spännande Agatha Christie-mysterium av det. En del av processen att exotifiera det blir då alltså att Sven Sjögren inte var en stark 62-årig lantbrukare, Sven Sjögren blir en legendariskt stark 62-årig lantbrukare. Plötsligt passar då verkligheten favoritteorierna. Ingen fallskärmsjägare skulle våga angripa en 62-åring bakifrån. Något sådant utmanande och läskigt skulle han aldrig ha tvingats utföra i krig. Han måste åka hem och baka! Och förgifta honom!

Men verklighetens mord är oftast banala, tråkiga och ganska okomplicerade. Vi har liksom i snitt ett (1) enda giftmord i Sverige per år, vilka oftast utförs av kvinnor, och betydligt fler fall av att folk mördas via trubbigt våld, slås ihjäl helt enkelt.

Jag vet inte. Jag raljerar lite här, men utesluter som sagt inte att det faktiskt gick till så som WisbyPils/podden/grävgruppen tror men ju mer utstuderat, planerat, komplicerat och cyniskt kallt man föreställer sig omständigheterna under vilka ett eventuellt mord har gått till, desto mindre blir också antalet potentiella mördare och därmed faktiskt sannolikheten för att det har gått till på det viset. Då återstår ju bara förklaringen att Sven Sjögren av en slump hade oturen att få en extremt kalkylerande, ond människa i sin närhet. Jag tycker nog inte att man helt har kunnat styrka att BL faktiskt var sådär metodiskt utstuderad och planerande. Tvärtom känns han direkt impulsiv och väldigt kortsiktig i sitt tänkande, som jag ser det. Mer klappa handslägga i bakhuvudet än baka giftbullar, if you ask me.

My 2 cents.

Den här aspekten av försvinnandet har av oklar anledning beskrivits väldigt, väldigt sparsamt i podden.

Det är känt, även bland poddmakarna, att BL under i varje fall vissa perioder krökade riktigt hårt. Alkohol ger allom bekant både ökad impulsivitet, dåligt omdöme och "Dutch courage", alltså mod i flytande form.

Men det passar ju inte riktigt in i narrativet att BL helt enkelt skulle ha kunnat slå ihjäl Sven på fyllan, och mest troligt utomhus då. Det är mer spännande med utstuderade, invecklade mordplaner uttänkta av ett ondskefullt, kriminellt geni.

Och jag väntar fortfarande på svar på frågan jag har ställt till WisbyPils två gånger nu om varför polisen inte ens noterade att dom inte fick svar från SKL på den toxikologiska analysen av uppkastningen.

Det är fullständigt oförenligt med att polisen ens var speciellt intresserade av den. Om man då inte förklarar det med polisiär inkompetens.

Edit: det har insinuerats att denna toxikologiska analys kan ha varit pusselbiten som hade knäckt hela fallet. Gott så. Men då är det väl anmärkningsvärt om polisen själva inte ens uppmärksammade att denna pusselbit aldrig kom i brevlådan som förväntat?

Jag har försökt förklara men var kanske otydlig. Jag kan skriva ett längre inlägg och förklara i detalj men har inte möjlighet just nu. Jag vet faktiskt inte varför de inte pressade detta hårdare, det kan ha varit för att de inte ”trodde” så mycket på den här ledtråden. Som sagt så hade de lite fram och tillbaka kontakt med SKL angående analyser och så, det var inte komplett radiotystnad. Men det handlade mest om att följa upp det här med silverföroreningarna, det tog liksom showen. Men du har rätt, polisen borde satt ned foten på ett tidigt stadium och rutit: ”Kolla spyan!! Kan ni utesluta att den innehåller gift?” Nu gjorde man inte det. Sen om det var överarbete, överdriven tilltro till SKL eller att man inte trodde på spåret vet jag inte. Kanske en kombination.

Du är såklart välkommen att utveckla om du vill men jag är faktiskt ganska nöjd med det svaret. Syftet med frågeställningen är förstås att försöka utröna om den samtida polisutredningen med förmånen av att vara på plats där och när det hände verkligen trodde fullt lika starkt på förgiftning/drogning som grävgruppen gör i dag och jag anser nog den frågan besvarad. Tack för rakt och ärligt svar.