Vilken bok läser du just nu?

The Mailman och The Resort tänker jag genast på då. Men min absoluta favvo är The Ignored, vilken var min första bekantskap med Little. Om en snubbe som ingen ser och som kommer i kontakt med andra som är lika ignorerade som han, och tillsammans börjar de smida planer på att göra något åt det faktum att de är ignorerade... Tänker hela tiden på Söderbergs citat när jag tänker på den romanen: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Ofta ser man skräckförfattare benämnas Master of the Macabre, och Little är fan i mig det närmsta man kan komma det epitetet.

Läser "Mina drömmars stad" för säkert femte gången och jag hittar alltid något nytt! Gillar att Stockholm beskrivs så skitigt, underbart, outforskat och samtidigt med sådan kärlek.
Vävarnas barn gav inte samma känsla.

Har länge tänkt läsa boken Mannen som slutade ljuga: Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick av Dan Josefsson och har nu äntligen kommit till skott.

Boken fokuserar på den s.k. terapi Bergwall fick på Säter och de personer som var inblandade i den. Boken är mycket välskriven och har mer eller mindre sträckläst den sedan igår. Historien är intressant, fascinerande och inte minst skrämmande. En del terapeuter verkar vara minst lika galna som de patienter de är satta att behandla.

Håller med dig. Den historiska biten och skönlitteraturen skar sig i Vävarnas barn tycker jag, de långa texterna om vävarlivet, produktion osv. var uttråkande. Mina drömmars stad är däremot ett mästerverk!

50 sidor in i De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia. Om en 12-årig killes uppväxt i Paris 1959. Än så länge sympatiskt och småroligt men jag misstänker att mörker lurar bakom knuten. Helt hänförd är jag väl inte såhär långt - när jag läser såna här böcker vill jag sjunka in i dem och få känslan av att själv befinna mig på samma ställen som huvudpersonen men det har inte hänt ännu. Jag läser vidare.

Läser Västerlandets filosofi av Bertrand Russell.
Har läst 50 sidor hittills och är mäkta nöjd. Bertrand förmedlar en kunnig och stundtals humoristisk ton i sitt skrivande, det är som om man har en ledsagare som håller ens hand genom filosofins historia.

Att min bortgångna farfar fick denna bok år 1967 på sin födelsedag och att jag nu i slutet av 2014 har öppnat boken och väcker den till liv. Ger det hela en extra härlig känsla.

Nästan klar med Stephen Hawkings; A Brief history of time.

Tyckte inte att den var sådär jätteskön att läsa. Den är väldigt repeterande och ibland måste man tänka efter för att förstå. Det finns dock ett stort plus som räddar mycket. Den förklarar hur fysikerna kom fram till sina teorier och hur de sågs av sina medmänniskor. Meh, 4/10.

Robert Heinleins novell Coventry i samlingen Revolt in 2100.

Det är en utmärkt 30-sidors-novell, den känns nästan som en koncentrerad roman. Politiska idéer, psykologi, rättsväsende och "human intrerest" = människor i en plausibel framtidsintrig. Och med ett stort ordförråd hos berättaren, abstrakta koncept parat med slang, vart och ett på sina passande ställen.

Under efterkrigstiden gällde Heinlein ihop med Isaac Asimov och Arthur C. Clarke för att utgöra "de tre stora" inom SF. Bless de sistnämnda men den av de tre vars böcker idag säljs mest är Heinleins. Varför? För han kunde berätta ledigt och han kunde infoga vardag och mänsklighet i sina visioner. Han såg längre än till teorin, laboratoriet och logiken. Som, Asimov och Clarke nämner aldrig/sällan hur folk ser ut, vad de har på sig eller hur de är klädda. Heinlein är också sparsam med det men han har ansatser iaf, han nämner av och till vad folk äter, han ger detaljer i fysionomin, i klädsel etc. Hans dialoger har liv, det är replikernas slagväxling liksom.

Asimov/Clarke är relativt lätta att klura ut men Heinlein är en svårare nöt att knäcka. Heinlein var komplex. Och han skrev ledigt/läsbart och han hade brett ordförråd, och bland annat därför är han ännu läsbar.

Inne på Håkan Nessers tredje bok om Gunnar Barbarotti, vad ska jag säga, han skriver bra, dock lite seg i bland för min smak, saknar Dag Öhrlund & Dan Buthlers böcker där man knappt han andas!

"Bring on the body count", så att säga.

Läste precis klart Fans av fredrik Strage och Drakarnas dans av George rr Martin. Både bra spännande och intressanta. Man känner en hat/kärlek till George RR Martin ibland spec slutet av denna bok.. Men men Nu har jag börjat läsa

Han är tillbaka en humorbok om Hitler om han skulle ha vaknat upp i nutid. Så ska bli roligt att läsa den. Sen funderar jag på att börja läsa Under the doom av stephen king eller någon av alla fakta böcker jag har liggandes. Möjligtvis mannen utan ansikte eller kanske japans eller kinas historia.

Har ju också nyss köpt alla Harry Potter böcker på engelska, får bli ett projekt till våren att ta igenom mig alla dessa.

Svindlaren Felix Krulls Bekännelser - Thomas Mann.

Inte lika bra som Bergtagen naturligtvis. Bara kommit 100 sidor men den känns ändå rätt läsvärd. Samma trevliga språk. Man försöker så klart avkoda det politiska syftet bakom boken men ingenting speciellt har dykt upp. Jag tycker att boken beskriver tidsperioden på ett mycket målande sätt och hoppas verkligen att han inte ljuger och överdriver allt för mycket i sin skildring av samhället. Än så länge 8/10 på ett ungefär.