Vilken bok läser du just nu?

Underbar bok på alla sätt! Den blir bättre hela tiden.

Började läsa Per Olov Enquists Nedstörtad ängel häromdagen. Den är riktigt, riktigt bra. Suggestivt språk och gripande teman. Jag rekommenderar den varmt.

Började på "Det röda rummet" av Nicci French i går. Ganska habil spänningsroman. Nicci French (pseudonym för äkta paret Sean French/Nicci Gerrard) har emellertid skrivit en annan mycket bra spänningsroman, Du tillhör mig. Den är toppenbra; även filmad och då ännu bättre!

OT: Nyligen skulle en bekant låna något av Dickens och Strindberg. Han gick till sitt lokala Sthlms-bibliotek. Där hade man slutat tillhandahålla dessa båda giganter, fanns en omnibus av Dickens och tre böcker av Strindberg. Men fanns massor av färgglada nonsensböcker. Grattis Stockholmare! Pekböcker nästa!

Började med Maldoror: samlade verk i går. Vad jag kan säga än så länge är den underhållande både språkligt och innehållsmässigt.

Nu har jag läst ut "Det röda Rummet" av Nicci French. Sjutton också vilken dålig bok. Sista två kapitlen bläddrade jag bara igenom. Vill klaga på att hjältinnan/berättaren är osannolikt töntig, att upplösningen är totalt ointressant och osannolik. Jäklar också hur kan de ha försämrats så totalt?

Hur kan du säga att Maldoror är underhållande? Maldoror är inte underhållande. Maldoror är upprörande. Fick mig nästan till tårar, tyckte så synd om författaren. Tänk att uppfostras av män där borta i Sydamerika, utan mor, utan milda inflytanden och sedan hamna i Europa, ensam - ensam och konstig.

Han dog ensam och sjuk, ingen kom till honom, han hade ingen.

Har kommit in i en sorts mani där jag köper böcker på löpande band och försöker läsa dom alla parallellt. Det går ganska bra men det blir lätt splittrat så det bästa blir nog att jag väntar med ett par av dom.

Dom senaste böckerna jag köpte nu var:
Vetenskapsteori för nybörjare av Torsten Thurèn.
Fyra levnadsteckningar av Plutarchos.
Om fåfänglighet av Montaigne.
The dark heart of Italy av Tobias Jones.
I den första kretsen av Alexander Solzjenitsyn.

Jag har läst hälften av Montaigne, Plutarchos och Thurèn och jag måste säga att dom två förstnämnda är fantastiska. Det finns en instinktiv men urbota dum förvåning över hur klartänkta dessa herrar var, "trots att böckerna är så gamla". Jättefånigt jag vet.

Är det någon annan som ändå har kommit på sig själv med en sådan fånig tanke när ni har läst riktigt gamla texter?

Ja det får jag verkligen ta och hålla med om! De korta, febriga anteckningarna från doktorns dagbok är en mycket spännande upptrappning. Karaktärerna i boken är ju också helt enastående!

God Knows - Joseph Heller

Tycker Heller kan vara lite ojämn i sitt berättande (det är han knappast ensam om.) Denna bok verkar inte vara något undantag. Men de partier som är bra är riktigt bra varvid boken hitintills verkar vara väl värd att läsa ut.

Lady Chatterleys älskare - D.H. Lawrence

"Postverket" av Charles Bukowski.

Har läst halva boken, gillar Bukowskis sätt att skriva. Det stämmer ganska bra att han skriver som han talar, men det är det som lockar med hans böcker.

Det är väl självklart att en annorlunda bok som denna skriven med ett så friskt och böljande språk är underhållande. Som du kanske såg öppnade jag boken först i går och har inte hunnit mer än ett tiotal sidor, så några sympatier för Maldoror och hans bittra öde har jag inte.