Aftonland av Pär Lagerkvist. Kanske de bästa verket i hela den svenska lyriken, full av stilla undran eller upprörda frågor inför livets slut.
Min längtan är inte min.
Den är gammal så som stjärnorna.
Född ur Intet engång
som de,
ur den gränslösa tomheten.
Suset i träden,
vågens slag mot stranden,
de stora bergen långt borta –
de väcker min längtan.
Men inte till någonting här.
Till något oändligt långt borta,
någonting för länge sen –
Långt före havet, långt före bergen, långt före vindarna –
Spillde ut coca cola av mitt exemplar av Det som jag inte läst ut ännu. Hade tänkt sätta mig ner med den boken, men tji fick jag. Får se om den är läsbar när den torkat. Ska nog börja på McCarthys Vägen snart istället under det att jag väntar, men läser just nu Kirkhams Theories of Truth - en väldigt väldigt bra bok måste jag säga... klarhet, precision och auktoritet i framställningen.