Interstellar (2014)

Undrar bara en grej

Manus och dialog haltade mycket. Filmen förlitade sig för starkt på soundtracket för att förmedla känslor eftersom manuset inte hade tillräckligt med underlag för att skapa något genuint samband med någon av karaktärerna efter filmens första akt. Sen var ju all exposition lite mycket samtidigt som tempot skulle ligga högt. Filmen förklarar för mycket men lyckas ändå vara förvirrande eftersom det är för många scener som distraherar. Jag skyller även det på manuset men det kanske kunde klippts bättre. Väldigt många bra skådespelare men hade förväntat mig mer av ett sådant ensemble. Det var en hygglig megabudget sci-fi, vilket var vad jag hade förväntat mig eftersom jag inte är ett särskilt stort fan av Nolan och anser att han är på tok för mycket yta och hans filmer saknar djup och förlitar sig på enkla trick för att ge dig upplevelsen Nolan vill leverera. Han han kan sätta ihop filmer bra, det ser alltid bra ut och han får de stora namnen. Nu behöver vi dock någon som hjälper till när det kommer till skrivandet. Det här är en av hans svagare filmer och då är jag ett stort fan av science fiction. 2 timmar och 49 minuter var absolut för långt för den här filmen, herregud.

Plus för intressant premiss, effektivt soundtrack och mycket snygg design. Tyvärr lutar det nästan emot en tvåa snarare än en trea för jag misstänker att jag inte kommer att skänka den här filmen särskilt mycket eftertanke.

Det är det bästa svaret du kommer att få på din fråga. Bortsett från att det är Saturnus och inte Jupiter. Sen byggde dem inte det svarta hålet.

Jag vill nog påstå att det absoluta bästa med filmen, är Zimmers otroliga soundtrack. Plocka bort det och filmen slår inte lika högt!

Jag kan tycka att filmen till stor del förlorar på att vara en ideorgie av astronomiska och fysiska teorier. Nolan lyckas förvisso SOM alltid klippa ihop en stabil helhet till trots ett rätt pubertalt och vagt manus. Vilket vi inte minst beskådat i Inception och The Dark Knight Rises. Utan tvekan en av de mest visuellt begåvade filmskaparna verksamma idag.

Det var även en ganska tröttsam cast som medföljde. Suckade högt när Matt Damon dök upp i bild.

Det är en stabil trea. Men absolut ingen ny 2001 som förstår att less i more, när vi ännu inte har alla svaren. Jag tycker nog även att Gravity slår högre!

Jag stämmer in i den något negativa kören. Mycket av handlingen kändes rätt krystad. Det var som att rollfigur X skulle ha existentiella dilemmat Y men förklaringen till varför det dilemmat uppkommit kändes ofta inte särskilt trovärdigt. Lite platt och klyshigt helt enkelt. Det kanske hade gått att rädda upp mha lite oscarsvärdigt agerande, men problemet låg nog i manuset. Det kändes som om någon plockat upp ett antal idéer ur fyndhörnan på science fiction-avdelningen och sedan försökt akapa nån slags helhet av det.

Jag tycker dock filmen är sevärd (fast åt skogen för lång). Men vid flera tillfällen sitter man och vet vad det är meningen att filmen ska förmedla just då, men det är inte ofta man känner sig berörd ändå.

Synd som fan, då själva grundidén kändes rätt bra. Det kanske blev för många idéer helt enkelt, vilket ledde till en skitlång film utan att man ändå hann gå in på djupet på alla detaljer som kunde ha behövt det för att funka.

Obegripligt.

Såg filmen med en halvkass engelsk subtitel så det var en hel del saker jag inte förstod. Kanske är att jag inte heller är så smart. Ni får gärna förklara på ett enkelt sätt och inte bli arg på mig:



Tack!

Tänker inte ens svara på dina dumma frågor, se om filmen igen, en femåring hade fattat bättre än du.

Skojar du eller? Du hade till och med undertext när du tittade på filmen men du lyckades ändå missa hela poängen med filmen...

Såg du överhuvudtaget filmen?

Men, vadå, existerar dessa fenomen på riktigt? Skulle man med hjälp av gravitation kunna flytta mänskligheten långt ut i universum? Går tiden långsammare nära ett svart hål? Skulle jag kunna åka förbi ett svart hål i rymden och sedan återvända långt in i framtiden utan att min tid gått?