Citat:
Ursprungligen postat av Dr.Spin
Där ser man.
Så det USMC och USN egentligen är ute efter är en standoffplattform och CAS-kärra som klarar överljudsfart?
I det fallet är ju F35 faktiskt rätt logiskt som val... allt krut satsas på BVR med viss potential till självförsvar på kortare håll samt hyffsade CAS-egenskaper i områden där fienden kan ha luftvärn. Den fungerar även bra som spaningsplan.
Det stora mysteriet är dock varför länder med helt andra krav ska använda samma system? F35 i en "box" av eget luftvärn och markmålsrobotar (Tomahawks bl.a.) tillsammans med en rejäl offensiv markförmåga är ju inte helt pjåkigt.
För länder som behöver ett defensivare flygvapen (alltså länder som troligtvis inte kommer starta kriget med punktinsatser i fientligt territorium) så behövs fart, räckvidd och låga krav på underhåll.
F35 är alltså inget dåligt flygplan, det är bara 100% anpassat efter amerikansk anfallsdoktrin där man förutsätter att de centraliserade baserna är säkra. Då är det fullkomligt logiskt varför man skiter i flygprestanda och jaktförmåga (eget luftvärn sköter det, behövs eget flyg så är F35 tillräckligt för att ta hand om stressade fiender i boxen). Hela debatten om vad som är bäst eller vad som är värt hur mycket för pengarna blir ju meningslös då.
Det enda som är synd är ju att Norrmännen inte fattat vad de köpt. Har man inte en offensiv förmåga som får alla grannar att skita ner sig så ska man ha riktiga jaktflyg, inte spaningsbombare och standoff-plattformar. Dessa förutsätter nämligen en "mur" som stoppar fienden så att striden kan hållas på distans. För Norge heter den "muren" Sverige.
EDIT:
Faktum är att F35, trots fördyringarna, snarare är en succée för USA men en katastrof för alla andra (undantaget kanske Japan och Israel). USA har nämligen flyttat ut kostnaderna i projektet till externa parter och fått ett flygplan som är perfekt för deras doktrin.
JSF-projektet är gravt misskött.
Dels så har vi själva kravspecen, som är nischad för USAF, USN och USMC
då bedömda behov, d.v.s. en bombtruck som kunde verka i luftrum
som dominerades av F-22 och NATF.
Nu blev det dock inte tillräckligt många F-22 och av NATF blev det inget alls.
För USA:s allierade, som behöver ett flygplan som ensamt kan kämpa om luftherraväldet
mot fientliga 5:e generationens stridsflygplan, så är det självfallet misslyckat redan från början.
Dessa problem har sedan förvärrats av kraven på en VTOL-version,
samt av att en massa aktörer inom bl.a. USAF, kongressen o.s.v. har lagt sig i på ett sätt,
som gjort hela processen både svårare och dyrare.
Har du f.ö. någon data på maxeffekten på AN/APG-81,
samt antalet TR-moduler på Irbis-E och NORA?