Anna med obefintlig midja, men glad ändå efter sin fetmaoperation då lät det så här..
Citat:
All fokus ligger på framtiden. Nu är målet att tappa nio centimeter till runt midjan och att gå ner till drömvikten 60-65 kilo. Varje morgon inleds med en långpromenad och tre gånger i veckan går hon till gymmet för att styrketräna.
https://www.aftonbladet.se/nojesblad...r-fan-racka-nu
Citat:
För resten av livet måste hon tänka på att äta rätt och röra sig tillräckligt.
Citat:
Nu vet Anna hur hon ska hantera kosten.
Sedan gav hon upp och menar att "Äääh, drömvikt vad är deeeet.."
"Jag väger mig inte läääängre"
"Min vikt är heeeemliiig.."
Varför då.. Jo, för innerst inne vet Anna att hon misslyckats igen och igen och igen.. och har gett upp.
Att jobba hårt är INTE Annas melodi.
När Anna har gått ner, ska hon inte lägga band på sig själv, då ska det bli av saker.
Citat:
Med den fysiska förändringen följer viljan att ta nya steg i livet. Anna, som länge uppträtt med ungefär samma repertoar, är sugen på att bryta sig loss och har börjat tröttna lite på ”ABC” och ”Samba sambero”. Hon vill gärna sjunga låtar med spanska, arabiska och grekiska rytmer. Musik med ”mer passion”.
– Jag har bestämt mig. Jag ska inte lägga band på mig själv. Den enda som det behöver vara rätt för är mig själv.
Observera detta var drygt 10 år INNAN BLVIP.
..
Tydligen är det enda rätta för Anna att äta, gråta och undvika..
Det känns tryggast så..
Har man inte DET.. så spelar det ingen roll om man går ned i vikt.
Anna är ju samma person med eller utan 30 kg, utan större talang och då kommer hon ju ingenstans, blir besviken, deprimerad och stickar nya offerkoftor medan hon tar ett steg i taget i hamsterhjulet.