Den stora skvallertråden om Anna Book!

Hon har inte lärt sej något. Nuhar hon vita dynor på utemöblerna.

Du har säkert rätt... jag försökte bara återge ungefärligt vad hon själv sa... men tom i roten är jag helt övertygad om att hon är!

Det var igår.

Jag tänker att A.B alltmer uppvisar symtom på att vara i djup kris. Sen länge. Men det tycks accelerera. Diverse fysiska och mentala diagnoser med en stor släng av narcissism. Det att i långa haranger om orättvisor hon tycker sig bli utsatt för, gör att hon till slut blir tårögd, faller i gråt, av sina egna ord. Ju mer hon pratar desto mer rörd, ledsen blir hon över sig själv. Så känns det. Mest tror jag att hennes inlägg/lives kommer till av stundens ingivelse. Hon känner sig ensam, uttråkad, behöver lite bekräftelse. Att hon får lite skit som hon kan reagera på ger henne anledning till att spela ut ett helt känsloregister. Det lättar lite på det inre kokande trycket helt enkelt.

Den här skvallertråden tror jag ger henne, i brist på att vara den artist hon vill vara, legitimitet att ännu vara iaf "någon". Det värsta och bästa för henne skulle vara om skvallertråden tystnade helt. Att hon till slut tvingas till att se in i sig själv.

Det var länge sedan det kom några carpe diem-floskler. Hon kanske filar på några nya visdomsord.
”Gå upp 50 kilo och gå sen en mil i mina skor, det har jag aldrig gjort.”

Lite drama får Anna att känna att hon lever, hennes liv är ju för övrigt dötrist.
Anna söker drama, scannar igenom sitt IG för att försöka hitta N Å G O T som hon kan fjutta igång, på det känner väl hon att hon åstakommit någit för dagen då hon ringer runt.
Det bästa är om omgivningen tiger still, alla vet ju vad som hände när folk tog henne på djupaste allvar i Örebro och det blåstes upp till enorma proportioner.
Anna skulle ju komma till skolan och föreläsa..
Men det bidde ingenting till slut, förutom en ursäkt och det borde väl räcka, utan att Anna måste använda all sin energi för att trumpeta ut allt överallt.

Haha!
En mil i Annas skor förresten..
Det känns som att det är ungefär lika vanligt som att någon går på månens yta.

Vänta bara tills hon får hem hamsterhjulet och löpbandet.
Hur kan hon ha så ont överallt? Tyckte hon sa att hon hade en massagefåtölj.
Och pistolen. Och LPG.

Ja lite så är det nog. Drama skapar någon form av bekräftelse. Även om den är av negativ art. Syns och hörs jag - finns jag iaf.

Enligt Anna är det hennes motto, efter hennes mamma såklart.. https://www.aftonbladet.se/nojesblad...iv--jag-har-90
Problemen blev ju bara värre efter mamma Maritas visdomsord, eftersom Anna inte kan tackla andra människor och har svårt att förstå sociala koder.
Anna var ju hemmasittare och mobbad i skolan.Förvånar mig inte.

Anna gör moonwalk på löpbandet, typ!
Ska hon verkligen skaffa sån utrustning?
Vilken jäkla teater isf!
Alla i familjen måste ju fatta att grejerna bara kommer stå?
Ett tag är det väl skoj att posera på löpband men sen kommer hon bryta svanskotan eller något annat och lessna.
Gymmet kommer så småningom hamna i det icke uppvärmda attefallsförrådet tillsammans med någon cykel och en bara lätt begagnad gräsklippare.
Där får de stå som i ett mausoleum och minna om fallna avsikter och ambitioner. Kanske får de någon gång i framtiden sällskap av en drejskiva.. Typ så.

Hon sa det i en live, räknade upp allt dom har i gymmet i källaren. Pingisbord, vikter, yogamatta. Senare skulle det bli hamsterhjul och löpband.
Ett löpband lånade hon i samband med BL. Nu ska det bli ett nytt, ett som man lätt kan flytta undan.
Dom kanske ska ha solarium i Attefallshuset? Och gym?
I sommar ska Anna och Roberto handgräva för en pool har jag hört.