Skrattet fastnar i halsen när jag ser människor sitta och gotta sig åt Annas misslyckande.
Att skratta åt alla hennes stolleprov (trasslig hårsnodd, IKEA-debacle, snabbare på stavgång än världsrekordhållaren i gång, 135 grader i bastun - you name it), det är helt ok. Men när hon nu - för en gångs skull - gjorde något för att dra in pengar till hushållet, och misslyckades med det, då är mitt skratt långt borta.
När jag läser vissa inlägg i den här tråden förundras jag över hur människan kan ha blivit den dominanta arten på jorden.
Ja, Anna är ohälsosamt överviktig, men att läsa inlägg där hon benämns "tunnan", "fläskberget" osv, det ger en jävligt fadd smak i munnen. Vilka var ni på skolgården, egentligen? Ni är åtminstone
långt ifrån det jag har uppfostrat mina barn till att vara.
När det gäller hennes utseende, så borde det ligga betydligt närmare till hands att angripa hennes fejkade hästgaddar eller nike-loggorna till ögonbryn.
Att Anna inte alltid tycks vara vid sina sinnens fulla bruk, det är nog de flesta av oss överens om. Men vilken ursäkt har ni för ert beteende?
Att skratta åt någons klavertramp och att angripa hennes fysiska tillkortakommanden är två vitt skilda saker. Den som inte förstår det borde självmant ansöka om LSS.
Med det sagt, så konstaterar jag att
Semel- och räkmackefixande Jeanette har låst sin Insta. Har det något med Annas mat-live att göra?