Citat:
Ursprungligen postat av
Topgun855
Ännu en totalt meninglös dag för Anna ute i Märsta.
Vaknar mår dålig.
Sitter och grinar i en live där ungarna får sköta matlagningen och disken.
Genomgång hur man lagar linssoppa avslutas med tända levande ljus i hela huset.
Är jättestolt över nån ljuslykta som hon fått av en fin vän.
Hennes dagar ser alltid likadana ut.
Hon behöver en spark i arslet!
Hon ville jobba inom vården. Är kursstarter på flera utb i Januari!
Ta med Felicia och Lucas så har ni nåt att göra om dagarna tillsammans.
Dock lär Felicia få problem med anställning pga åldringsbrottet/narkotikan.
Snoppviftarn får ta över mammas IG-konto där han babblar i timmar på förortsvenska.
Brukar roa mig själv att läsa denna tråd från start och hoppa 50 sidor ibland.
Samma jävla offerkofta ska jämt dras fram.
Att Anna kommer att skaffa jobb är en illusion som är lika verklig som en oas i öknen.
Anna påminner mig om en person som jag känner till med AST, denna person har inte heller arbetat i hela sitt liv.
Bara kommit med undanglidande svar, bortförklaringar och ursäkter.
När omgivningen kom med tips och frågor om arbete, blev svaret att eftersom körkort saknades gick det inte att söka städjobb, jobb gick inte att få pga att efternamnet var utländskt, har redan sökt en gång, vill bara jobba på en speciell arbetplats, arbetet ligger för långt bort osv osv ursäkterna var oändliga.
Dessa ursäkter fungerade pga aktivitetsersättning,därefter blev det socialbidrag och krav på arbete, då "bröt personen ihop", fick sjukskrivning, blev bra, sjukskrivningen tog slut, personen "bröt ihop" igen, blev inlagd 2 dagar och så fort läkaren skrev på för sjukersättning blev personen plötsligt jättebra, bara så där..Som man hade switchat på en on/off knapp och personen har varit bra därefter. Inga problem att åka över stan för att göra roliga aktiviteter, varje dag, visar inget prov på dåligt mående en endaste gång.
Fast ställs det krav på saker i övrigt, kommer ursäkterna fram igen.
Anna kommer aldrig att söka jobb, det behöver hon inte så länge hon har Roberto och det har hon sagt flera gånger.
Hennes motivation är noll, hon får panikångest av krav, blir skygg.
Hon lever på tanken att hon vägrar sänka sig
på den låga nivån att ta ett vanligt jobb, hon som faktiskt "jobbat" som artist i 36 år.
Varför ska HON, som är en "kändis" behöva ta ett jobb när varken Pernilla, Charlotte mfl har ett vanligt jobb.
Roberto tror säkert han gör stordåd för Anna, fast vettefan, hon sitter ju i en sörja, som hon aldrig kommer att ta sig ut.
Anna mår dåligt av att krävas på ett arbete, men mår även dåligt av att sitta ensam själv hemma.
Hon manipulerar omgivningen till att uppmärksamma henne och ta hänsyn till hennes behov främst.
Man ska tycka synd om henne, låta henne slippa göra saker, för det är synd om mamma, känner säkert barnen, som lagar mat, fixar disk, medan mamma gråter för miljonte gången.
Som förälder ska man ta ett ansvar, det gäller även när det kommer till känsloyttringar, att jämnt gråta inför barnen är inte bra, lika lite som att tappa humöret.
Nåväl utan Roberto, skulle Anna tvingas ut i arbete, leva på bidrag och få bo i en trång hyreslägenhet i Märsta, thats for sure.
Det är väl det Anna syftar på varje gång hon drar sin tacksamhetsvals.
