Citat:
Ursprungligen postat av
Torpedulla
Visst gör det ont när kroppar brister.
Varför skulle Anna tveka så
varför skulle hennes heta längtan efter förgänglig fasad bestå
vad är det för nytt som tär och spränger
ja visst gör det ont när kroppar brister
ja nog är det svårt när tårar faller
skälvande av ängslan tungt de hänger
klamrar sig fast vid media sväljer glider
svårt att vara orädd och delad
svårt att känna djupet av andra de är bara haters och kalla
ändå sitt kvar i Solna och darra
svårt att vilja stanna
så svårt att falla
Då när det är värst och inget hjälper
brister som i jubel själens knoppar
då när ingen rädsla längre håller
faller ett glitter i kvistens droppar
glömmer att Anna skrämdes av det nya
glömmer att hon skrämdes av färden
känner en sekund sin största trygghet
kanske vilar i den
du Anna som skapar världen