FAQ: Heroin (diacetylmorfin) - Vanliga frågor och svar.

Ovcharka, hur ofta tar du jonk nu för tiden? Själv har jag smack hemma liggandes men rör det inte, krävs karaktär för sådant.

Nästa gång ifall jag ska ta h igen ska jag testa IV bara för att testa h på det riktigt sättet, men är rädd för att rushen blir för skön om man torskar sedan.

Hmm..., "the final frontier"..

Jag vet ärligt talat inte hur många opi/heroin missbrukare jag har träffat i mitt liv, likaså har jag ingen aning om antalet "brukare".., kommer i kontakt först när det har blivit ett missbruk.

Jag kan dock ärligt talat säga (med handen på hjärtat) att jag har aldrig träffat en missbrukare som har slutat med opi permanent, ett eller annat subsitut har förekommit, alltid.

Jag hoppas att ni tänker om.., för det finns inget vid regnbågens slut.

Nej, inte jag. Och ingen annan heller.

Kanske du ändrar uppfattning när du är mentalt på en 13 årings nivå och går med blöja.

Kanske det. Eller den dagen då jag slutar helt med droger

Jag känner inte ju till "din" historia.., men har sett många av dina "bröder"..
Det slutar bara på ett sätt.., har sett mycket.., mycket mer än vad du tror och ärligt talat vet.., jag har sett botten..

Med botten menar jag inte överdos.., utan lägre..

Finns inget gott i opi..

Mvh // Snapcount

Ta hand om dig.

6 månader och 20 dagar...
där sprack det... back on the junk.

fuck, vad jag har saknat detta.
men vet att helvetet är att vänta.

sjukt hur hjärnan resonerar, "jag tar alla konsekvenser, bara jag får lite ro för en stund".

pre-spruta:
för mig blev sprutan ett "naturligt" nästa steg,
jag hade inga kompisar eller så som använde.
jag vet ej hur det tedde sig så,
kändes bara helt naturligt att gå vidare till sprutan.
inget motstånd, whatsoever.

jag hade även innan jag började skjuta accepterat
att jag var beroende av det jag intog och hade då ingen
tanke på att sluta.
jag kände att opiaterna var bättre än den depression
jag kom ifrån innan jag hittade opi, även då jag förstod
att det endast var en illusion jag fick av att allt kändes okej.
visste även att det ej skulle funka en längre tid,
men var en lösning för stunden innan jag dog.
vilket jag välkomnade vilken stund som helst.

några hypoteser kring varför sprutan kändes som ett naturligt nästa steg,
kan ha med all beat-litteratur (och liknande) jag läst och även fast
jag inte sköt i början, blev det något jag ej såg som något konstigt.
en annan tyngd är nog att jag på jobbet gav injektioner
till patienter, då jag jobbade inom vården.
så jag hade redan kunskapen och vanan.

post-spruta:
första känslan var just att "NU HAR JAG HITTAT LÖSNINGEN!!!"
kommer ihåg att jag citerade "en helt ny värld" från alladin, i min dagbok...

meeeeen....
det gick inte många månader tills jag förlorade mitt jobb,
fick lvm på mig och
hamnade på min första behandling,
efter att tagit flera överdoser på väldigt kort tid.
det är destruktivt att använda, men då jag även välkomnade döden,
så brydde jag mig inte om ifall jag tog en överdos och drogs med.
ibland skrev jag några rader som avslutsbrev,
ifall jag skulle strykas med.


just DON'T do it.
för att ändra lite på nike's slogan.

6 månader och 20 dagar...
där sprack det... back on the junk.

fuck, vad jag har saknat detta.
men vet att helvetet är att vänta.

sjukt hur hjärnan resonerar, "jag tar alla konsekvenser, bara jag får lite ro för en stund".

6 månader och 20 dagar...
där sprack det... back on the junk.

fuck, vad jag har saknat detta.
men vet att helvetet är att vänta.

sjukt hur hjärnan resonerar, "jag tar alla konsekvenser, bara jag får lite ro för en stund".