Frågor från läsekretsen VT -75
Fortsättning,,,,,
● Vad menade aposteln Paulus med orden: ”När det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk”?
Dessa ord förekommer i en inramning som belyser kärlekens övermåttan härliga väg. Vi läser: ”Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort, vad barnsligt var. Nu se vi ju på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.” — 1*Kor. 13:8—12.
Paulus visade således att de mirakulösa gåvorna: profeterande, kunskap och tungomålstalande, inte var bestående. De skulle ta slut. Och de tog också slut. Det är uppenbart att dessa gåvor gavs bara i närvaro av en eller flera av de apostlar som blivit direkt utvalda av Jesus Kristus. (Apg. 2:1, 4,*14; 8:9—20; 10:44—46; 19:6) I*och med dessa apostlars död upphörde alltså de mirakulösa gåvorna att ges.
Med tanke på de mirakulösa gåvornas tillfälliga karaktär uppmuntrade Paulus de kristna i Korint att trakta efter kärlekens bestående och övermåttan härliga väg och att inte betrakta dessa mirakulösa gåvor som det högsta en kristen kunde uppnå.
Fastän Paulus själv hade fått mirakulösa gåvor i överlägsen grad, erkände han att hans kunskap bara var ett styckverk. (1*Kor. 13:1,*2; 14:18) Han skulle behöva vänta till dess ”det kommer, som är fullkomligt”, för att förstå andliga ting helt och fullt. I*hans eget fall skulle detta inte komma att hända under hans livstid på jorden. Men sedan han uppnått sin himmelska belöning, skulle han till sist se uppfyllelsen av alla bibliska profetior och komma till fullständig kunskap om Jehovas vilja och uppsåt, som uppenbaras i bibeln. Följaktligen måste orden ”när det kommer, som är fullkomligt”, ha avseende på den tid då bibelns profetior såväl som Guds vilja och uppsåt förstås helt och fullt.
Detta att det som är fullkomligt kommer är inte liktydigt med att man vinner den himmelska belöningen. Det finns ingen antydan i bibeln om att Jesus Kristus uppenbarar allting för medlemmarna av sin brud omedelbart efter det att de kommit till himmelen. Jesus själv måste vänta på att hans Fader skulle tillkännage vissa delar av sitt uppsåt. När Jesus var på jorden, sade han om dagen och stunden då Guds hämnd skulle utkrävas: ”Om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen — ingen utom Fadern.” (Mark. 13:32) Likaså uppnår inte de som blir odödliga andevarelser i himlarna fullständig kunskap förrän Gud finner tiden lämplig att uppenbara hela omfattningen av sitt uppsåt. Detta gäller också Guds hängivna tjänare på jorden.
Vi lever nu i den tid då det som är fullkomligt skall komma. Verkliga fakta i uppfyllelse av bibelns profetior bekräftar att Jesus Kristus mottog konungslig myndighet över människovärlden år*1914. (Upp. 6:1—8) I*och med denna händelse blev Guds ”hemliga rådslut” eller ”heliga hemlighet” ”bragt till fullbordan” i den betydelsen att denna händelse avlägsnade den ”hemliga” aspekten i fråga om detta rike. (Upp. 10:7, NW; jämför Matteus 13:11; Lukas 8:10; Efesierna 3:3—9; Kolosserna 1:26,*27; 2:2; 4:3; 1*Timoteus 3:16.) Från och med den tiden har Guds folk fått erfara en fortsatt ökning av andlig kunskap och insikt beträffande profetiorna. Detta är i överensstämmelse med Daniel 12:4: ”Vad dig beträffar, o*Daniel, håll orden hemliga och försegla boken till ändens tid. Många skall ströva omkring [i boken], och den sanna kunskapen skall bli överflödande.” (NW) Följaktligen syftar orden ”det ... som är fullkomligt” på den fulla insikten i Guds uppsåt, sådant det uppenbaras i bibeln. Eftersom detta är en tid för sådan ökad insikt i Guds ord och uppfyllelsen av dess profetior, måste det ”som är fullkomligt” vara nära.
Så, Flexbärt, visst står det att "det som är fullständigt" skall komma, dvs det har inte kommit?
● Vad menade aposteln Paulus med orden: ”När det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk”?
Dessa ord förekommer i en inramning som belyser kärlekens övermåttan härliga väg. Vi läser: ”Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort, vad barnsligt var. Nu se vi ju på ett dunkelt sätt såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.” — 1*Kor. 13:8—12.
Paulus visade således att de mirakulösa gåvorna: profeterande, kunskap och tungomålstalande, inte var bestående. De skulle ta slut. Och de tog också slut. Det är uppenbart att dessa gåvor gavs bara i närvaro av en eller flera av de apostlar som blivit direkt utvalda av Jesus Kristus. (Apg. 2:1, 4,*14; 8:9—20; 10:44—46; 19:6) I*och med dessa apostlars död upphörde alltså de mirakulösa gåvorna att ges.
Med tanke på de mirakulösa gåvornas tillfälliga karaktär uppmuntrade Paulus de kristna i Korint att trakta efter kärlekens bestående och övermåttan härliga väg och att inte betrakta dessa mirakulösa gåvor som det högsta en kristen kunde uppnå.
Fastän Paulus själv hade fått mirakulösa gåvor i överlägsen grad, erkände han att hans kunskap bara var ett styckverk. (1*Kor. 13:1,*2; 14:18) Han skulle behöva vänta till dess ”det kommer, som är fullkomligt”, för att förstå andliga ting helt och fullt. I*hans eget fall skulle detta inte komma att hända under hans livstid på jorden. Men sedan han uppnått sin himmelska belöning, skulle han till sist se uppfyllelsen av alla bibliska profetior och komma till fullständig kunskap om Jehovas vilja och uppsåt, som uppenbaras i bibeln. Följaktligen måste orden ”när det kommer, som är fullkomligt”, ha avseende på den tid då bibelns profetior såväl som Guds vilja och uppsåt förstås helt och fullt.
Detta att det som är fullkomligt kommer är inte liktydigt med att man vinner den himmelska belöningen. Det finns ingen antydan i bibeln om att Jesus Kristus uppenbarar allting för medlemmarna av sin brud omedelbart efter det att de kommit till himmelen. Jesus själv måste vänta på att hans Fader skulle tillkännage vissa delar av sitt uppsåt. När Jesus var på jorden, sade han om dagen och stunden då Guds hämnd skulle utkrävas: ”Om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen — ingen utom Fadern.” (Mark. 13:32) Likaså uppnår inte de som blir odödliga andevarelser i himlarna fullständig kunskap förrän Gud finner tiden lämplig att uppenbara hela omfattningen av sitt uppsåt. Detta gäller också Guds hängivna tjänare på jorden.
Vi lever nu i den tid då det som är fullkomligt skall komma. Verkliga fakta i uppfyllelse av bibelns profetior bekräftar att Jesus Kristus mottog konungslig myndighet över människovärlden år*1914. (Upp. 6:1—8) I*och med denna händelse blev Guds ”hemliga rådslut” eller ”heliga hemlighet” ”bragt till fullbordan” i den betydelsen att denna händelse avlägsnade den ”hemliga” aspekten i fråga om detta rike. (Upp. 10:7, NW; jämför Matteus 13:11; Lukas 8:10; Efesierna 3:3—9; Kolosserna 1:26,*27; 2:2; 4:3; 1*Timoteus 3:16.) Från och med den tiden har Guds folk fått erfara en fortsatt ökning av andlig kunskap och insikt beträffande profetiorna. Detta är i överensstämmelse med Daniel 12:4: ”Vad dig beträffar, o*Daniel, håll orden hemliga och försegla boken till ändens tid. Många skall ströva omkring [i boken], och den sanna kunskapen skall bli överflödande.” (NW) Följaktligen syftar orden ”det ... som är fullkomligt” på den fulla insikten i Guds uppsåt, sådant det uppenbaras i bibeln. Eftersom detta är en tid för sådan ökad insikt i Guds ord och uppfyllelsen av dess profetior, måste det ”som är fullkomligt” vara nära.
Så, Flexbärt, visst står det att "det som är fullständigt" skall komma, dvs det har inte kommit?