Jag har hört en teori som jag tror det kan ligga någonting i: I slutet på 70-talet fanns någon slags pedagogisk teori som gick ut på att det skulle vara lättare att lära sig korta ord. Läseböckerna var på grund av detta fyllda med korta ord som "os", "bi", "so", "ro" osv. För att underlätta för den som höll på att lära sig läsa var långa ord - särskilt sammansatta - försedda med bindestreck. Ex: "skol-dag" i stället för "skoldag". Sedan har det väl blivit så att många så att säga såg orden framför sig uppdelade i två, och bindestrecket försvann på något sätt.
Nu rådande norm inom skolan såvitt jag vet är att barn har lättare i i början av sin läsutveckling att läsa ord de är intresserade av än ord som bara är korta. "Dinosaurie" kan t ex vara intressantare att lära sig skriva/läsa för ett barn än "os" som är helt ointressant som begrepp för de allra flesta barn. Dessutom tror man nu att barn i början av läsutvecklingen ser "ordbilder" (den första är ofta det egna namnet) och inte de enskilda bokstäverna. De ser alltså ordet som en hel bild. Därför är det bäst att skriva orden med gemena bokstäver då olika ordsbilders konturer blir lättare att skilja åt.
Jag tror som fler har pekat på här att det är viktigt att läsa mycket för att utveckla ett eget bra skrivspråk, och att läsa mycket - särskilt när man är barn, men även i vuxen ålder. Och det är också viktigt att inte vuxna försöker "förenkla" för barn genom att avstava i onödan. Det kan vara en björntjänst.
För övrigt har vi i Knutbytråden märkt att särskrivning verkar vara mycket frekvent hos pastorer och andra frireligiösa människor som skriver i diverse gästböcker på nätet. Och vi får väl hoppas att det inte ska införas några språkpoliser här

, för i Knutbytråden anammar vi ofta det Hel Överlåtna sätt att särskriva (och dessutom ofta ha versaler i början på vissa ord) som vi har observerat på diverse "kristna" siter.