Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Sedan får du också gärna lägga upp det där diagrammet från Price bok eller hitta en länk som funkar.

Länken Sikhander gav fungerar. Testade den nyss. Kom direkt till sidan med grafen han hänvisat till, behövde bara rulla upp några rader för att se den.

[- - -]

Lägg också gärna upp en länk angående påståendet att man använde 3 g i stället för 2 g vid avrättningarna i North Carolina (varför 100 %-siffran inte skulle stämma).

(1) Det låter snarare som ett rätt klockrent fall för tvångsmedel om föräldrar skulle neka sina barn vård därför att "de har rätt att tacka nej till vård". I praktiken torde det inte finnas i sinnevärlden, de facto är det ingen opt out för vård av barn i en akutsituation.

Jag reflekterar över det faktum att jurister skall ha en intellektuell ödmjukhet inför mer eller mindre tekniska invändningar mot RMV:s och Mörlands framtida vittnesmål. På andra sidan står (i det här fallet) en läkarvetenskap och vård som inte kan räkna, naturvetenskap till trots.

Det som Sikhander tidigare i tråden hävdat är att andelen tiopental borde sjunka i blodet successivt med tiden p g a en redistribution till fett. Han hävdar bestämt att denna redistribution till fett fortsätter i betydlig omfattning även efter att kroppen kallnat och legat i kylrum. Han har dock inte hänvisat till vare sig prov på människor eller till djurförsök för att stödja sin tes.

Klart är i vilket fall som helst att Koniaris artiklar i The Lancet från 2005 så har 3 av 49 fångar som avrättats med tiopentel 35 till uppåt 100 % av tiopentalet kvar vid obduktionen. Obduktionen i uppåt 100 %-fallet skedde ca 14,5 timme efter döden. Halter och tidpunkter för obduktioner fråmgår i figur i Koniaris andra artikel från 2005:

http://download.thelancet.com/pdfs/journals/lancet/PIIS0140673605674132.pdf

Däremot är det vanliga som sagt att nästan inget tiopental finns kvar vid obduktionerna. Variationerna mellan dessa kvarvarande mängder brukar också variera mycket starkt. Bakåträkning för att fastställa den minimidos tiopental som måste ha givits är alltså i normalfallet nästan omöjlig att göra. Och kanske var det ett dylikt scenario den åtalade läkaren hade i bakhuvudet? Jag har tidigare i tråden ställt frågan om det i litteraturen överhuvudtaget finns några andra exempel på väldigt höga kvarvarande tiopentalhalter än de i Koniaris artiklar från 2005. Om det inte finns några fler exempel och om den åtalade läkaren inte läst Lancet-artiklarna i fråga eller läst dem slarvigt så kan hon kanske ha bommat denna riskfaktor. (Sedan finns ju också möjligheten att hon tyckt att risken 3 på 49 plus osannolikheten för provtagning av rättsläkare var så liten att hon förträngde det risktagande en överdos av tiopental skulle kunna innebära. Och om RMV inte var ackrediterat för att utföra mätningar på tiopental föreföll kanske riskerna med en tiopentalöverdos än mindre.)

Med tanke på att provtagningarna också visar en massiv överdos av morfin så framstår det som nästan omöjligt att rätten skulle komma fram till att man inte försökt avliva den här babyn. Om rätten inte kommer fram till detta tror i alla fall jag att det blir nästan omöjligt att fälla någon p g a teknisk bevisning i Sverige i framtiden.

Det viktigaste vittnesmålet när det gäller tiopentalet kommer väl från läkaren själv som uppger att hon destruerat allt tiopental när babyn dött. Men det kan väl ändå hända att anhängare av den här läkaren försöker sätta press på den här sjuksköterskan med det dåliga minnet som var med in till slutet. Kanske bör hon konsultera en av vårdfackets jurister om risken att åka fast för mened? Det hon sagt i förhören kan hon visst inte åka fast för. Men ljuger hon i rätten kan hon få en dom på sig för mened.

Det är ju inte så att jag 'hävdar' något.

Jag har hänvisat till den enda empiri som finns på människa kring vad som händer efter döden (Dershwitz).

Pricer är standardverket kring vad som händer före döden (se ovan).

Och allt pekar på en och samma sak - thiopental distribueras från blod till vävnad EXTREMT snabbt.

Eller förresten, du skarvade nog litet mer i ditt ursprungligaste inlägg om du nu står fast vid din uppgift på 330 ml/min. Med 7 sekunder får du lägga till 64 % för att komma upp i 11,5 sek:

https://www.flashback.org/sp31214485

[- - -]

Du verkar inte förstå.

1) barnet med sin nedsatta metabolism och tidigare thiopentalinjektioner kan inte jämföras direkt med de beskrivna fallen.
2) eftersom det gått så lång tid efter döden till provtagningen kan nedbrytning av fettvävnad påbörjats och denna kan a redistribuerat thiopebtal till blodet i form av micelburna mikrokristaller, eller på annat sätt. Denna distribution skulle kunna vara ojämn i blodbanan.
3) att läkaren säger sig ha destruerat thiopebtal har överhuvudtaget ingen betydelse efter som en hypotetiskt thiopentalinjektion kan ha gjorts av annat thiopental.
4) Provet är så anmärkningsvärt att det bör bekröftas genom ett B- prov, minst!
5) vittnesmålen blir därför helt avgörande!

Nej, så enkelt kan man inte bortförklara de anhörigas uppgifter. - Analysresultatet, vittnesiakttagelserna, det faktum att den åtalade säger sig ha destruerat just det preparat som slagit världsrekord i funnen blodkoncentration m fl märkliga omständigheter varav kan nämnas ett stort svinn av morfin och tiopental, den hastiga och lustiga "avvecklingen" just när föräldrarna fått klartecken att förflytta sitt barn till UAS, avsaknaden av relevanta journalanteckningar, negligeringen av föräldrarnas vädjanden om att utfå journaler mm gör att man minst av allt kan kalla detta ett "normalt vårdförlopp". - Och om så är, så finns all anledning att syna ALS och sjukhusledningen närmare i sömmarna.

Förresten, när lägger någon upp det där diagrammet från Price bok som skulle visa att babyns hjärta stannar efter 5-10 sek (varför merparten av tiopentalet inte skulle hinna skickas ut i blodomloppet varför mätvärdet var "omöjligt").

Jag vet inte om det är det som diagrammet visar, men diagrammet som Sikhander hänvisade till finns i länken i post 11886, och den funkar utan problem. Jag förstår inte vad det är för sorts innehållsförteckning som du kommer till. Har du verkligen testat länken flera gånger? Annars kan du själv söka på Franklin A. Ahrens bok Pharmacology och gå till sida 101.