Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Det var det jag menade, men viktig-pettern Bustopher fattade inte det.

Det låter helt klart märkligt ja. CVK-stick lämnar tydliga stickmärken, svullnader och hematom efter sig? Konstigt.

Utdrag ur förhören med flickans mamma den 18 februari 2009 (FUP sid 112) (V = mamman; F = förhörsledaren)

"V: … Fast i flera dagar innan [ohörbart] så har dom försökt att sätta en jävla CVK på henne men dom har inte lyckats.
F: CVK vad är det?
V: Ja vad ska man säga, Centralvenkateter. Som dom provade gång på gång på gång på gång överallt på hela hennes kropp för att försöka sätta dit den. Hon har jättefina kärl men det går inte att sticka. Och jag tyckte att nu räcker det [ohörbart sen]. Då hade dom hållit på alltså hur många gånger som helst [ohörbart --]. Jag tycker dom ska inte behöva sticka henne mer än vad som är nödvändigt."

Skulle detta verkligen inte ha lämnat några som helst spår? (Det gjordes den 18 september och obduktionen skedde den 14 oktober.)

Det tror jag ingen kunde fatta, inte efter att du så braskande påstod att felen var av karaktären "ramla av stolen". Översättningen är inte lysande, men inte på den nivå du så falskt marknadsförde.

Har du över huvud taget kontrollerat Mörlands norska ursprungstext mot uppgifterna i förundersökningen? Innan det gjorts kan man inte veta en enda liten plätt om var det skapats andra transkriberingsfel. Liknande fel lär förkomma tvärs över hela FU, för övrigt.

Finns det annan dokumentation än mammans vittnesmål om detta i FUP?
Till den som vet. Är inte beslut om och försök att sätta en CVK åtgärder som bör journalföras?

Utdrag ur förhören med flickans mamma den 18 februari 2009 (FUP sid 112) (V = mamman; F = förhörsledaren)

"V: … Fast i flera dagar innan [ohörbart] så har dom försökt att sätta en jävla CVK på henne men dom har inte lyckats.
F: CVK vad är det?
V: Ja vad ska man säga, Centralvenkateter. Som dom provade gång på gång på gång på gång överallt på hela hennes kropp för att försöka sätta dit den. Hon har jättefina kärl men det går inte att sticka. Och jag tyckte att nu räcker det [ohörbart sen]. Då hade dom hållit på alltså hur många gånger som helst [ohörbart --]. Jag tycker dom ska inte behöva sticka henne mer än vad som är nödvändigt."

Skulle detta verkligen inte ha lämnat några som helst spår? (Det gjordes den 18 september och obduktionen skedde den 14 oktober.)

Svar ja.
Jag tycker absolut att man kan "ramla av stolen" [...].

När du tids nog kommit upp från stolen så kan du väl sluta gnälla och istället försöka tillföra något vettigt. Försök nu säga vad det är för allvarliga fel med översättning, vad i detalj som har förfelats och hur det på något vis skulle teckna en förvriden bild av vad Mörland sagt.

För varje nykter läsare framstår felen inte som annat än hastighetsfel av den sort man kallar av ringa betydelse. Om du står fast vid din förut fattade mening så skulle du kunna ha vänligheten att börja föra fram argument: i just denna tråd råkar det finnas åtskilliga lyhörda läsare - av all sorters hypoteser.

När du tids nog kommit upp från stolen så kan du väl sluta gnälla och istället försöka tillföra något vettigt. Försök nu säga vad det är för allvarliga fel med översättning, vad i detalj som har förfelats och hur det på något vis skulle teckna en förvriden bild av vad Mörland sagt.

För varje nykter läsare framstår felen inte som annat än hastighetsfel av den sort man kallar av ringa betydelse. Om du står fast vid din förut fattade mening så skulle du kunna ha vänligheten att börja föra fram argument: i just denna tråd råkar det finnas åtskilliga lyhörda läsare - av all sorters hypoteser.

Visst var det en allvarlig miss, men precis som undertiteln på prof. Erik Hollnagels bok "The ETTO Principle" antyder så kan det ofta vara värt att titta på: "Why Things That Go Right Sometimes Go Wrong". (ETTO står för övrigt för "Efficiency-Thoroughness Trade-Off").

Litet av bakgrunden till den där förväxlingen av natriumkloridpreparat innan vi helt tar ära och heder av sjuksköterskan:

De här två natriumkloridpreparaten ligger högt på listan, såväl internationellt som här i Sverige, när man bedömt riskerna för förväxling och de konsekvenser en förväxling kan innebära. Man hade på KS/ALB genomfört byte när det gällde leverantör av natriumkloridlösningar och därmed också utseende på förpackningarna. Resultatet av de bytena blev att den förpackning som förut såg ut som det ena preparatet nu såg ut som det andra och vice versa även om texten på förpackningarna klart talade om vilken variant det var fråga om. För att ytterligare trassla till det förvarades de här båda preparaten dessutom bredvid varandra i läkemedelsförrådet. Den här sköterskan hade påpekat för den ansvariga för medicinförrådet att det här nu innebar en klart ökad förväxlingsrisk men fått svaret att det var så de nu levererades från apoteket och det gick det inte att göra något åt. En stressig kväll blev det så, ironiskt nog, hon själv som kom att begå misstaget.

Visst var det hon som begick "det sista misstaget", men nog hade det begåtts ett par misstag redan på vägen dit. Sensmoral: Det är inte alltid så enkelt att ansvaret för ett misstag ligger enbart i sista ledet!

Hon har alltså påpekat just den specifika bristen för att sedan göra just det
misstag hon varnat för....

Känns ju sådär tycker jag..

Så, om en patient som förväntas dö inom några minuter eller några timmar faktiskt dör inom några minuter eller några timmar, tycker du då att den ansvarige läkaren ska misstänka att patienten mördats? Det blir väldigt många mordmisstankar på våra sjukhus.