Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Du, Ornulf, är ett vacuum ! (Det gör inget, Ornulf att du är litet elak när du skall vara sarkastisk, du menar säkert väl, men jag tycker inte att jag förtjänande det där)

Men tänk så här, rent hypotetiskt: Vad skall försvaret göra om RMV:s expert ger svar på de kommande, kritiska frågorna ungefär så här ?

a) Man kan inte utgå från att mätvärdet kan ge några exakta värden på en dos.
b) Mätvärdet pekar dock med säkerhet på en klart dödande dos, långt bortom vad som kan vara befogat rent medicinskt i situationen.
b2) Nej det kan inte vara annat än pentotal

tillsammans med utredningen:

c) Det finns inga som helst uppgifter om att någon använt tioopental, inte i journaler, inte i vittnesmål, ingenting
d) det fanns massor av pentotal på salen
e) bara läkarens ord på allt destruerats (=spolats i slasken), inga vittnen på det

Och sedan några vittnen som vidimerar att läkaren givit injektioner i spruta...

Och (det får vi ju se) kanske en uppgift/kommentar från Mörland:

f) Jag anser att utredningen duger och jag kan inte se att PR:s uppfattning behöver vara felaktig.

Jag kan mycket väl förstå att Hurtig inte tar lätt på det, och särskilt om det finns något mer vittne som gör frågorna om när och hur klarare, så kan det gå lätt gå illa (eller bra, beroende på hur man ser saken).

Vad säger egentligen detta ihop med alla tvivel som kan hävdas i samband med mätvärdet? Jag är helt övertygad om att försvaret har hittat uppgifter på att flickan någon gång fått tiopental även om åklagaren inte har bemödat sig med det.

Det för oss in på ett litet område inom svensk processrätt som ibland väcker stor irritation: När försvaret på egen hand drar fram vittnen som säger BÄ, så brukar man anse att det är i den anklagades intresse att BÄ sägs och värdera därefter.

Skulle försvaret kalla tre,fyra lärda vittnen som bestämt påstår att dr Råsten är precis så fylld av vacuum som Ornulf säger (för det lär inte gå att motbevisa påståendet, bara misstänkliggöra kompetensen/trovärdigheten) OCH en eller två läkare eller sköterskor som vittnar om att de eller någon annan givit pentotal, kommer ju åklagaren att fråga dem några intressanta frågor, typ närdå, varför finns inte detta i journalerna, varför har ni inte kommit med uppgifterna om detta tidigare, när drog ni er detta till minnes, kan ni veta bestämt vilken av era patienter ni talar om, efter denna långa tid, tycker ni själva att ni kan vara helt säkra och till sist: Dr Råsten menar bestämt att barnet dött av en pentotalöverdosering, vad har ni att säga om den saken?

Vi vet inte när tiopental journalförts senast och sådana "papper" lär åklagaren ha svårt att ifrågasätta.

Dr Råstens trovärdighet är helt skjuten i sank om Mörland tvivlar aldrig så lite på hennes slutsats även om åklagaren får detta till domstol. Sedan har åklagaren själv kallat andra vittnen som verkar vara mycket skeptiska till mätvärdets betydelse.

Mörlands bedömning av detta kommer sannolikt helt att styra om det blir tillbakadraget eller inte. Jag tror inte åklagaren alls vill fortsätta om RMV inte får grönt ljus här. Såklart!

Men det har inte fallit dig in att det rent faktiskt KAN ligga till ungefär som åklagaren påstår i åtalet?

http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.1895228-lakare-medicinerna-kan-ha-orsakat-kvinnans-dod

"Jörg Mörland redogör hur medicinska ämnen i blod, de som fanns i den döda kvinnans blod, påverkas av att en person dör och att mängden varierar beroende på vilket slags läkemedel som intagits, hur stor mängd och hur lång tid det gått mellan dödsfall och obduktion.
– Det är ingen särskild hög sannolikhet att det skett en förgiftning i det här fallet, säger Jörg Mörland."

Mörland kanske inte samma stolpskott som Tant Petra.

Ja, och problemet med detta förhållningssätt uppstår, som vi har berört tidigare, när det rör sig om sakmateria som domstolen inte begriper att den inte begriper. Ett exempel utanför biomedicinens värld var när en misstänkt satt häktad under tillräckligt lång tid för att hans företag skulle konka uteslutande därför att varken utredare eller domstol kunde någon sannolikhetslära. Om det fallet hade förts till domstol, (den häktade släpptes till sist av andra skäl än att åklagare eller domstol insåg att de inte kunde nån sannolikhetslära) och en professor i kombinatorik eller matematisk statiskt hade kallats som vittne av försvaret, och förklarat att det var helt och hållet förväntat att man skulle få minst en slumpträff på den typ av nästan-överensstämmelse med registreringsnummer och bilmodell och färg som man han hade trålat bilregistret efter, och domstolen hade tyckt att det var ett otillförlitligt försvarsvittne som sa det förväntade, då hade rätten begått ett första klassens justitiemord.

Det intressanta med att kalla expertvittnen av Mørlands typ i den här typen av högprofilerat fall är att de ingår i ett vetenskapssamhälle, och att de i praktiken inte bara svarar inför domstolen, utan också inför sina vetenskapliga kollegor. Det gäller för Mørland inte bara att ge domstolen upplysning och vägledning, han måste också upprätthålla sitt vetenskapliga anseende i den internationella rättsmedicinska kommuniteten, och i någon mån också upprätthålla den skandinaviska rättsmedicinens anseende inom det medicinska vetenskapsområdet som legitim vetenskap. Om Mørland godkänner utredningen på ett sätt som i första hand hans höprofilerade amerikanska kolleger, och i andra hand tongvande medicinska forskare inom de relevanta ämnena här hemma, uppfattar som slarvigt eller slaskigt, har han satt hela sin yrkesprestige på spel. Om han å andra sidan sågar utredningen jäms med fotknölarna, har han sågat en kollega med åtminstone ambitionerna att vara en rising star inom svensk rättsmedicin.

Det är en rätt rejäl press, som han naturligtvis inte är omedveten om. Den spelar nog en betydande roll för att Mørland vill ta så god tid på sig. Men frågan är om han då inte borde ha avsagt sig uppdraget, hellre än att låta saken dra ut på tiden långt mer än en normal second opinion.

Även om vi använder RMV/RK:s uppgift till åklagaren om att det går att åstadkomma en 50 %-ig lösning av tiopental i vatten (alltså 250 mg/ml) så skulle 10 gram innebära en vätskevolym på 20 ml, dvs en ”bamsespruta”. Att injicera en sådan spruta via PVK:n som antagligen hade en innerdiameter på 0,3- 0,4 mm skulle ta avsevärd tid och kräva synnerligen högt tryck och inte gå obemärkt förbi. I de förhör som hållits och redovisats i FUP:en finns inga som helst uppgifter om någon sådan spruta använts för injektion via PVK:n. Enligt de tester som RMV/RK genomfört för åklagarens räkning så är faktiskt en 50%-ig tiopentallösning klar.


Det är faktiskt litet värre än så. Flickan obducerades den 15 oktober och då togs blodprovet. Den 16 oktober kl 09.10 hämtade Fonus uppkroppen för transport tillUppsala krematorium. Det första analysresultatet kom fram först den 17 oktober och det var väl antagligen då dom GT ringde PR-A. Men, då var det som sagt för sent att ta några kompletterande prover. Man kan fråga sig varför RMV inte tog åtminstone två blodprover vid obduktionen vilket enligt facklitteraturen på området är rekommenderad praxis just för att undvika den situation som nu uppstått i det här fallet. PR-A:s motivering till varför man inte tog några vävnadsprover, att det saknas referensvärden, stämmer inte. Se mitt tidigare inlägg med data från Yasuda et al. Obduktionsutlåtandet antyder att blod fanns att tillgå i såväl hjärtat med anslutande kärl som i levern. Nonchalans eller ville man helt enkelt bara ha ett prov?




På sätt och vis har man ju faktiskt gjort en rimlighetsbedömning men man har inte dragit konsekvenserna av den utan av någon anledning ”kört fast” i hypotesen om överdosering. PR-A, JA och GT har alla tre vistsordat att man aldrig själva sett eller ens hört talas om en så här hög tiopentalhalt. Det är för mig obegripligt hur personer (JA och GT) som bl.a. sagt följande kan samtidigt kan ställa sig bakom hypotesen om överdosering (FUP sid 52 ff):

”Johan säger att tittar man på Tiopental värdet så har han aldrig sett någon uppgift om att man har så här höga koncentrationer. Gunilla tilläggare och säger att de har aldrig rent praktiskt, någon gång sett koncentrationer som varit så höga som det påträffade vid det aktuella obduktionsfallet. Det här är ett litet barn men rättskem har inte påträffat några liknande nivåer hos vuxna avlidna personer heller. Gunilla säger att det är ett extremt värde. Johan säger att det finns inte beskrivet något liknande fall i litteraturen. Det finns suicidfall beskrivna i litteraturen där man har tagit en injektion men inte heller där har man kommit upp i de nivåerna som påträffats här.”

”Tiopental är ännu mer oförklarligt, på något sätt måste det ha kommit dit, uppenbarligen finns det inte dokumenterat. Det är en jättehög koncentration. Johan säger att de, RMV, har aldrig sett något liknande tidigare.”

”Johan gör ett inlägg, i nuläget finns det ingen uppgift på att barnet skulle fått Tiopental i behandlande syfte. Det finns ingen förklaring till varför ämnet finns i hennes kropp. Skulle det framkomma att hon fått Tiopental i behandlingssyfte får man göra övervägande och beakta fettlösningen av änmet.” [Kommentar: Det tog åklagaren 15 månader och beslut om att begära yttrande från Rättsliga rådet innan han försökte ta reda på den saken].

Du har flera gånger återkommit till att begäran om revision av RMV:s arbete kommit från Hurtig och att det kommit sent i processen och därmed orsakat tidsutdräkt. Min minnebild är litet annorlunda. Klart är i alla fall att frågan var på tapeten efter SoS beslut i tillsynsärendet under hösten 2009. Har du andra uppgifter vore det bra om du kunde dokumentera dem.

För övrigt ställde åklagaren i anledning av Hurtigs skrivelse med begäran om vertikal revision följande två frågor till RMV:

”Fråga A. Finns det någon eller några uppgifter eller påståenden i Björn Hurtigs skrivelse som medför att det finns anledning att ifrågasätta provtagning, analysförfarande eller analysresultatet?”

”Fråga B. Finns det något i skrivelsen som medför att RMV answer att det är påkallat att genomföra den begärda åtgärden, dvs en vertikal revision?”


På detta har RMV/RK (JA) svarat 2010-04-06 (Aktbilaga 83, Solna tingsrätt):

”Svar: Inga uppgifter eller påståenden i advokat Hurtigs skrivelse medför att det finns anledning att ifrågasätta analysförfarande eller analysresultat, d v s de delar som laboratoriet ansvarar för. Provtagningen i samband med obduktionen är Rättsmedicins ansvarsområde.”

”Svar: När ett analysresultat ifrågasätts utifrån är det, precis som det påpekas i skrivelsen, rutin att en genomgång genomförs inom ackrediterade laboratorier. Vi har utifrån rutinerna i vårt kvalitets system internt genomfört en vertikal revision. Vi ser gärna att en sådan genomförs även med en eller flera extern/a granskare närvarande.”

När det gäller det första svaret så är det bara att konstatera att den genomförda revisionen visade på ett antal mycket allvarliga brister i RMV/RK:s arbete. Detta har också bekräftats vid den granskning som Swedac genomförde i anledning av prof. Becks rapport och det ledde till att RMV/RK redovisade ändringar i rutiner som ska genomföras och kommer att kontrolleras vid Swedac’s nästa ackrediteringstillfälle. Så det fanns skäl!

Beträffande den andra frågan är det bara att konstatera att som RMV/RK skriver: ”När ett analysresultat ifrågasätts utifrån är det, precis som det påpekas i skrivelsen, rutin att en genomgång genomförs inom ackrediterade laboratorier.” Trots detta motarbetade åklagaren under senare delen av hösten 2009 och våren 2010 upprepade begäran från Hurtig om vertikal revision. Intressant är också att jämföra den avslutande meningen i RMV/RK’s svar med prof. Becks redogörelse för inledningen av revisionen:

”Redan vid starten av besöket uppstod oklarheter och konflikt. Jag fick veta att syftet inte alls var att låta mig göra en extern granskning av ärendet. Istället skulle jag som observatör (försvarets expert) få deltaga i RMV:s egen vertikala revision. Jag var förhindrad från att få ställa frågor.……… Jag tolkade händelsen som ett medvetet försök från överåklagare Claesons sida att hindra och försvåra mitt arbete. Jag meddelade att jag i sådana fall avser att lämna mötet och inte deltaga i revisionen.……… Efter överläggningar (1,5 tim) medgavs jag rätten an få ställa frågor men att jag inte fick styra ordningen i revisionsarbete. Jag godtog detta med reservationen att det medför ett hinder att göra det effektivt. Dagordning följde därefter laboratoriets eget revisionsprotokoll men under lite kaotiska former.”

Åklagarens hela agerande i frågan om revision av RMV/RK:s arbete lämnar otroligt dålig bismak och visar inte på vilja att utreda fallet objektivt och det är definitivt åklagarens upprepade avslag på Hurtigs framställningar som har lett till att det dröjt med att få revisionen genomförd.

Det var rätt många "om och men" i det där scenariot.

d) Det fanns enligt uppgift 500 mg tiopental på salen. Inga uppgifter om något annat. Inte ens någon 2,5 grams flaska som PR-A "svamlat" om.

Och så angående vittnen: I de förhör som redovisats i FUP:en, och som ju avser samtliga personer som var närvarande i salen mellan 16:45 och 22:02, finns inte någon uppgift som klart kan tolkas som att narkosläkaren gett flickan en injektion i armen med den volym som skulle krävas för att åstadkomma den uppmätta koncentrationen. Inte ens med en 50 %-ig lösning!! Så, det vill nog till att något eller några vittnen ändrar sina uppgifter jämfört med polisförhören vilket torde rendera dem en rätt rejäl grillning av Hurtig. Trovärdighet? Nej, snarare precis som prof. Trankell påpekat, en fråga om "vittnesutsagans uppkomstbetingelser".

Vi får se…

Vem kommer uppgiften om 500 mg thiopental på salen irån?

Du missade också "hypotetiskt". Poängen var att det hela beror på hur trovärdig RMV kommer att bedömas.

Men du...

Å ena sidan har flera kunninga här i tråden jobbat fram en i mina (lätt okunniga) ögon trovärdig förklaring att man fått extremt höga värden eftersom man mätt fett i stället för blod (litet förenklat).

Å andra sidan kan man den tanken i en annan riktning, och använder invändningen för att förklara en mer normalt dödande dos med den pentotal som finns på salen.

(Har jag fel i min gissning att 500 mg skulle räcka till detta? Det är denna min (miss?)uppfattning som gör att jag skriver "massor".