Citat:
Ursprungligen postat av Julius Mosca
Är ganska vanligt att man gör så när man griper "vanliga människor" - alltså sådana som inte har en kriminell umgängeskrets. Detta skapar nämligen panik bland de som är nära den misstänkte. Tänk dig när hennes arbetskamrater förhörs av polisen. Säger de något positivt om den misstänkte eller till den misstänktes fördel så kommer polisen kasta fram frågor som får den hörde (i det här fallet arbetskamraten) att känna sig anklagad och därmed livrädd eftersom de såg hur den misstänkte behandlades och hur lätt polisen tar med sig folk. Finns få vanliga människor i en sådan situation som inte säger precis allt för att slippa ur den förhörssituationen och för att göra det så säger de negativa saker om den misstänkte vilket åklagare och polis tar emot med öppna armar. Ett exempel på detta är ju mordet på Caroline Stenvall där TA pressades att erkänna då polisen fick honom att tro att hans son skulle bli anhållen för mordet.
Åklagaren har nog litegranna på fötterna får man anta, även åklagare passar sig lite innan man anhåller en av samhällets stöttepelare (tex läkare, jurister, högt näringslivsfolk, höga politiker).
Är det verkligen så? Att man medvetet griper någon på arbetsplatsen så att omgivningen ska få lite panik och berätta vad de vet? Isåfall tycker nog jag (utan att ha tänkt igenom det alltför noga) att det är helt uppåt väggarna. Det är grymt mot den som hämtas - denna kan ju vara oskyldig.
Att en misstänkt ibland måste hämtas på arbetsplatsen är en annan sak. Ibland kan det ju vara väldigt viktigt att plocka in denna direkt innan bevis hinner förstöras eller gömmas. I just detta fall var det tydligen civilklädd polis som hade hämtat den misstänkta, vilket man kan tolka som att de har tagit den hänsyn som är möjlig att ta. I just detta fall var det nog nödvändigt att hämta den misstänkta direkt när beslutet var taget.
Det
eventuella mordet har ju skett på arbetsplatsen. Klart att man inte vill riskera undanröjande av bevis. Väldigt jobbigt och pinsamt för läkaren om det visar sig att hon är oskyldig, jag lider med henne om det är så. Ändå är det alltså fullt begripligt att det måste gå till så.
Det är svårt att tro att en förälders anmälan kan räcka för att en åklagare ska göra så här. Det borde rimligtvis trilla in liknande anmälningar någon gång ibland - anhöriga i sorg beter sig ibland irrationellt. Varför har det då blivit så här denna gång?
Kan det vara så att åklagare och polis har trasslat in sig i all krånglig information om hjärndöd, dödshjälp, och alla andra medicinska termer? De har tolkat det som värre än det är?
Eller har läkaren gjort mer än vad det finns befogenheter för, och är det isåfall av medkänsla för babyn eller för att dölja något annat misstag?