Citat:
Ursprungligen postat av Julius Mosca
Tror jag inte. Om nu läkaren skulle visa sig vara oskyldig så har åklagaren inte gjort något fel. Åklagaren får en brottsmisstanke om mord på sitt bord pga att en rättsläkare avgett ett yttrande kring dödsorsaken och åklagaren agerar därefter med att anhålla den misstänkte som sedan hämtas av polis på sin arbetsplats. Det är standardförmulär 1A och jag förstår inte varför folk är så upprörda? Är det för att det inte är kreti och pleti som hämtats på jobbet?
Vad ska man ge en mordmisstänkt person? 14 dagars varsel i förväg om förhör i en snällt formulerad parfymluktande kallelse? Den mordmisstänkte ska inte hinna röja undan bevis, tala med medmisstänkta, fly landet eller påverka vittnen. Det är därför som kvinnan är belagd med restriktioner. Hon får alltså inte ta del av radio, tv, tidningar, nyheter eller ringa. Brev granskas av åklagaren. Den ende förutom polis och åklagare hon får ha kontakt med är sin advokat och denne är bunden av lagen kring vad han får föra vidare. Det finns en anledning till varför systemet ser ut som det gör och varför ska den mordmisstänkte i det här fallet bli behandlad med silkesvantar?
Alla mordmisstänkta eller för den delen
alla misstänkta för allvarliga brott plockas in där de befinner sig när polisen får tag på dem. Jag är snarare glad att polis och åklagare visat sig agera korrekt och inte gett den mordmisstänkta kvinnan några favörer.
Sedan vad är det här gnället bland folk om att det vore en förmildrande omständighet om det handlar om dödshjälp? Förklara gärna för mig hur dödandet av ett spädbarn som föräldrarna söker vård för kan vara dödshjälp utan barnets eller föräldrarnas medgivande eller vetskap. I så fall är det
mord och inget annat och om hon då är skyldig så ska hon ha livstid. Allt annat vore en skandal gentemot den praxis vi har om mord av särskilt värnlösa (patient, barn).
När blev det okey för en enskild läkare att självständigt avgöra om patienten ska få leva eller ej och sedan inte dokumentera det avgörandet och genomföra en aktiv åtgärd för att ta livet av patienten? 
Är hon skyldig så ska hon ha livstid!
Det farligaste som finns är jurister yttrar sig när de inte kan sakmaterian. I den moderna medicinen, med dess rika möjligheter till livsuppehållande åtgärder också i situationer när patienten sedan länge skulle ha varit stendöd utan de livsuppehållande åtgärderna, har samhället de facto givit läkare en betydande rätt att härska över liv och död - en rätt som läkarna, om inte annat så av rena resursprioriteringsskäl
måste ha. Om du har ett respiratorfall fler än du har respiratorer, så måste du ta ett aktivt beslut att låta någon av patienterna dö - det finns ingen annan utväg. Om rättssystemet skulle komma inklampande med sina grova, fumliga händer i ett sånt läge, så är det enda vettiga att dra tillbaka sjukvården till 1930 års nivå - och mycket tydligt sätta ansvaret för denna nedrusting där det hör hemma.
Ditt resonemang för överhuvudtaget oerhört långt. Undertexten i det är ju fullt klart att sjukvårdens egna ansvarssystem är en juridisk nullitet. Men om rättsväsendet börjar utkräva långtgående straffrättsligt ansvar i situationer där HSAN anser att inget fel har begåtts, då har förutsättningarna för sjukvård i Sverige förändrats på ett fullkomligt genomgripande sätt. Och då ska vi också ha klart för oss att det svenska sjukvårdsansvarssystemet är högt beundrat utomlands, och någonting som verkligen fungerar väl. Vad jag förstår är den yttersta konsekvensen av ditt resonemang att varje felbehandling, och varje operation som i efterhand visade sig vara obefogad, borde lagföras som åtminstone vållande av kroppsskada.
Och då har vi gjort en USA i kubik med tredubbel skruv. Caveat prosecutor.
... Annars kommer jag tycka synd om henne. Även om hon är mer eller mindre skylldig så är jag ganska liberal mot åtminstone passiv dödshjälp till mycket förtidigt fött barn som kommer ha extremt grava hjärskador resten av livet - om det nu rör sig om det 
