Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Om du uttrycker dig på det viset måste du naturligtvis ha exempel på vårdpersonal som skitit blankt i om de fått en erinran eller varning.

Som tillhörande advokatsamfundet så kräver jag att endast advokatamfundets diciplinämnd skall kunna utreda mig när jag i tjänsten begår kriminaliserade gärningar som begångna av andra skulle ses som brott. Rimligt?

Varför skulle jag ha det? Det finns massor av människor som tycker att en erinran eller en varning är alldeles tillräckligt stark sanktion. De allra flesta i samhället är också "goda", eftertänksamma människor, med empati och ansvarskänsla. Det är inte för de människorna vi har ett rättsväsende.

Men då det gäller kriminell (straffbar) oskicklighet för att inte tala om rena lagbrott är ju inte erinran, varning eller, ytterst, yrkesförbud proportionella sanktioner. Det betyder inte att HSAN:s sanktioner alltid är orimliga eller otillräckliga, utan att vi inte skall skapa ett rättsfrälse inom vården, när vi inte har det annanstans.

Varför inte? Jag skiter i vilket. Fattar dock inte på vilket sätt advokatyrket skulle vara högriskverksamhet. Jag bryr mig däremot om mina patienter. Vänligen diskutera sjukvården istället och försök fundera på det jag ovan angav:

1. Tillsynen (i Sverige) av den samhällsviktiga högriskverksamheten sjukvården baseras till stor del på ett system med frivillig egenrapportering enl. Lex Maria.

2. Lagstiftaren hade inte tänkt sig att ivriga åklagare skulle störa den utredningsprocess som föranstaltades av Lex Maria

3. SoS' tillsyn är i bokstavlig mening livsviktig för upptäckten av

a. farliga systemfel
b. farliga människor

4. Jurister är inte sjukvårdsutbildade.

5. Jurister har ingen yrkeserfarenhet från sjukvård.

6. Sjukvården är en mycket komplex, mångfasetterad, dynamisk och ständigt självutvecklande och -förändrande verksamhet som det är svårt att begripa mer än en liten del av och omöjligt för dem som inte är sjukvårdsutbildade eller har yrkeserfarenhet av densamma.

7. Åklagare stör Lex Maria-processen genom att väcka åtal, eftersom

a. de hindrar HSAN från att göra en adekvat, normal belysning av fallet
b. de försämrar kraftigt incitamenten för frivillig egenrapportering av misstag, vilket leder till

i. sämre tillsyn av sjukvården
ii. sämre återkoppling av systemfel
iii. att fler patienter dör i onödan

8. Rättsväsendet är en olämplig aktör för utredning av misstag i sjukvården, eftersom det

a. inte kan gradera graden av ett misstags vanlighet, allvarlighet eller klantighet
(Se t.ex. https://lagen.nu/dom/nja/1987s490, här höll en läkare på att bli dömd för att ha felordinerat ett barn som höll på att stryka med. [Jag kan säga att jag har ordinerat fel på liknande sätt, ja, säg 4 gånger i min karriär, men det har upptäckts i tid. Men beakta då att en förmiddag på jobbet för mig innefattar att jag utför mellan 150-450 ordinationer, snitt c:a 300.] Det hårresande i fallet ovan var att skälet till att läkaren inte blev fälld var att patienten som fick felordinationen låg på en avdelning där skadan av ordinationen snabbt kunde upptäckas, varvid ett juridiskt spetsfundigt resonemang appliceras i domen med insikten: "barnet var ej utsatt för fara eftersom det övervakades av en sjuksköterska och en barnsköterska, som båda har utbildning för att häva andningsbesvär." Den här läkaren skulle ha varnats i HSAN.)
b. bara beivrar aktiva fel, inte passivitet
c. skiter i de effekter som dess beslut får för sjukvården (och dessa effekter är dystra, enl ovan)
d. de letar efter brott, inte efter misstag eller systemfel


Deslegitimering är väl inte bara "besvärande"? Eller? Och, än en gång, HSAN hänvisar fall som de uppfattar som kriminella till åklagare. Jag tycker att endast sjukvårdsfel som inte är misstag, utan illvilja, skall straffas som brott.

Jag märker med resignation också att du väljer att svara på min förenklade militärliknelse istället för att diskutera sakfrågorna i de punkter jag angav i den tidigare posten (och som du ånyo kan avnjuta ovan). Varför gör du så? Kan du specifikt säga vad är det som är advokatyr i punkterna jag angav ovan? [Edit: strunt i det, fundera på punkterna istället.]

Angående militärliknelsen: jag har bara märkt att ni jurister ofta brukar använda mer eller mindre lämpliga liknelser, så därför provade jag med en sådan. Ja, liknelsen är en retorisk fågel som inte bevisar något. Men skit i militären. Försök fundera på konsekvenserna i punkterna ovan istället. Svara gärna i morgon. Med substantiellt innehåll, utan retoriska finter. Och ta den här texten från NHS till nattygsbordet:
http://www.dh.gov.uk/prod_consum_dh/groups/dh_digitalassets/@dh/@en/documents/digitalasset/dh_4065086.pdf (jag angav en felaktig länk ovan).

Det vore en domstol för att reglera en speciell verksamhet i samhället, inte för en viss grupp människor. Finns en massa bra argument för detta. Bättre utredningar, bättre domslut, bättre rättssäkerhet är väl några. Funkar i många andra länder. Sverige har specialdomstolar för t.ex. tryckfrihetsmål med jury och allt. Det handlar just om likhet inför lagen. Du kan inte begära att vissa människor skall behöva riskera att dömas för vidriga brott enkom pga. misstag som med statistisk säkerhet måste ske med viss regelbundenhet när människor arbetar. Alla människor gör misstag på jobbet. Man skall inte behöva dömas för detta. Ingen är perfekt. Alla gör misstag. Mina bästa, äldsta, mest erfarna, ja, duktigaste kolleger, har ofta varnats någon gång i karriären. Detta är tunga minnen (inte varningen i sig), utan vetskapen att en patient blivit skadad för livet eller dött pga. feluträknad dos som man själv gjort, osv. Och detta pratar vi om, man fick höra av de äldre om misstagen och minorna man måste undvika. Men brottsligt, nej för fan! Man bär på en nog tung ryggsäck som det redan är.

Och så kan ni läsa en vad en advokat med både tysk och svensk erfarenhet tycker bör förbättras i svenskt rättsväsende (ett föredrag från Nordiska kommittén för mänskliga rättigheter, om jag uppfattat förkortningen rätt, hoppas det inte är någon virrpanna, jag har inte kollat upp honom). Han tycker att det är ganska dåligt beställt med rättsväsendet i Sverige jfm. Tyskland, en av hans lösningar är fler specialdomstolar.

http://www.nkmr.org/demokratisering_av_sveriges_domstolsvasende.htm

Huruvida nämnda person är en virrpanna eller ej låter jag vara osagt men NKMR och allt de tar i är befläckar med rättshaveri och rena tokerier (en av förgrundsfigurerna är f.ö. en gamal kollega till dig som hade förmånen att bara bli deslegitimerad och inte åtalad).

Om jag orkar ska jag bemöta ditt övriga inlägg senare.

Fördelen med tillsynsberoende felsökning beror naturligtvis av hurpass många icke-uppsåtliga fel med allvarliga konsekvenser som begås i professionen som hade kunnat undvikas med bättre rutiner och bättre metoder. Spontant skulle jag tro att vården, polisen, militären och byggsvängen är professioner där fördelarna med tillsynsberoende felsökning klart överväger fördelarna med rättssystemberoende felsökning, medan det är väsentligt mer osäkert om så är fallet för mer skrivbordsbundna professioner, som till exempel advokatprofessionen. I all synnerhet förutsätter nog tillsynsberoende felsökning att arbetet ska utföras i såpass komplicerat samarbete att det inte är självklart en ensam person som ansvarar för utfallet av varje givet arbetsmoment. Väldigt mycket advokatarbete utförs av en ensam advokat, och de komplicerade samarbetskedjor som man ser i vården eller byggsvängen lyser helt med sin frånvaro - också inom affärsjuridiken, där nog advokater samarbetar mest med varandra. Det är vidare lite oklart för mig i vilken utsträckning advokater någonsin åtalas för ren oskicklighet i yrket - vilket är en klar risk vid rättssystemdriven felsökning i de professioner jag nämnde ovan.

Sedan ska man ju ha klart för sig att ingen ju någonsin har hävdat att brott begångna med direkt uppsåt skulle vara undantagna från rättsprocesser

Skulle vilja påstå att det är lika vanligt som att det sker med någon i vården, polisen eller någon av de andra yrkesgrupperna du räknar upp.

Nå, undertexten i argumentationen från juristsidan här i tråden är ju att det hittills sker alldeles åt helvete för sällan i just vårdsammanhang.

Men vdu väljer att kommentera en extremt obetydlig detalj i min postning, och lämnar helt resten. Vad har du då att säga om mina och datjas resonemang om fördelarna med tillsynsdriven felsökning för professioner där fel med allvarliga konsekvenser kan förväntas vara förebyggbara med bättre rutiner och/eller metoder,som vården, polisen, militären eller byggsvängen?

Ta inte allt så allvarligt. Det var ett exempel på att det ibland verkar vara lekstuga i vården:
http://www.bt.se/nyheter/boras/skoterska-la-ut-sovd-patient-pa-facebook-kan-fa-sparken(1908309).gm


Hm... Du har ju inga som helst problem att såga rättsväsendet jäms fotknölarna. En lämplig början kan jag då tycka är att sätta dig in i hur rättsväsendet fungerar. Sen kan man väl säga att rättsväsendets roll bland annat är att döma. Din roll som läkare är det inte.


Det var ingen retoriskt fint. Visst är det riktigt att Skatteverket påför och inhämtar skatterna. Alla människor och företag tycker dock inte att det är häftigt att betala skatt. Pga det så fuskar en del i sina deklarationer, eller överklagar till förvaltningsrätten (rättsväsendet) som måste besluta om skatten. Sen när skatten påförts så kanske de inte betalar, och då måste pengarna tas in genom tvång. Vart vänder sig Skatteverket då? Jo, domstolen som fattar beslut så att Kronofogden kan hämta pengarna.

Och om de här instanserna inte fanns, så skulle skattebetalandet vara frivilligt. Då tror jag inte det skulle bli mycket pengar till kanyler och tiopental ute på landets sjukhus.


Jo, det vill jag nog säga att du har. Igår så accepterade du att HD-domen var helt i sin ordning vad gällde innehåll. Det var alltså rätt dömt. Domen innebar att sköterskan befanns skyldig till brott. Idag vill du (kanske igår också, vad vet jag) göra gällande att det var fel av åklagaren att driva målet (även om brott i och för sig alltså har begåtts).

Ser man till logiken i det resonemanget så hamnar jag i att du propagerar för anarki. Jag vill förresten passa på att motsäga ett av dina inlägg, att åklagarna driver mål av illvilja. Så är naturligtvis inte fallet. De har fått uppdraget att åtala för brott. Syftet är att upprätthålla lag och ordning. Inte att sabotera och förstöra.


Ohederligt är en bedömning du får stå för. Även poliser får ses som en samhällsnyttig funktion. I sin tjänsteutövning har de rätt att använda våld. Vilken mängd våld som är tillåten är dock en bedömningsfråga. Och ur en polis perspektiv så kan det nog vara upprörande att det kommer en utomstående jurist som inte har fälterfarenhet och gör bedömningar av hans ingripande. På samma sätt som du propagerar för att vården ska vara en juristfri zon så borde då polisingripanden vara det.

Jag har aldrig hävdat att syftet skulle varit illvilligt. Hon dömdes för ett oaktsamhetsbrott, för vållande. Hade hon haft syfte att döda så skulle det vara mord. Gärningen är alltså straffbelagd även om syftet är gott, men utförandet uselt.


Fel: Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

6 kap. 4 § Om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom skall vårdgivaren snarast anmäla detta till Socialstyrelsen. Om en patient drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom genom sådan verksamhet som avses i 2 §, skall även den som bedriver sådan verksamhet anmäla detta till Socialstyrelsen.
I 2 kap. 7 § finns bestämmelser om skyldighet för personalen att rapportera till vårdgivaren om en patient drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom.

Jag vill gärna ha en källa på detta.


OK. Det normala är dock att även om det finns en tillsynsmyndighet så brukar den med verksamhetsansvar vilja ha lite koll och rutiner internt för att hindra t.ex. att bristerna endast upptäcks av tillsynsmyndigheten.


Jag hoppas du själv inser att du inte kan bevisa de där påståendena, och att det mycket väl kan finnas människor med sjukvårdsutbildning och erfarenhet, och som är jurister?

Jepp.


Jag vill fortfarande först ha en källa på att lagstiftaren inte vill att åklagare stör Lex Maria-utredningarna med att driva ett åtal om mord eller vållande till annans död osv. Jag understryker också att, tvärtemot vad du påstått ovan, så är Lex Maria-anmälningarna inte frivilliga se lagtexten ovan.

Även om det är obehagligt osv så är det inte ett fritt val för sjukvårdspersonal att anmäla. Lagstiftarens avsikt verkar alltså vara att detta måste anmälas, och att en underlåtelse att anmäla blir ett lagbrott i sig.

Förutom vårdens kvalitetsarbete i stort, så finns också ett brottsoffer - om ett brott har begåtts - och om offret är dött, så finns det anhöriga. Nu är iofs frågan om att utkräva ansvar för brott en fråga mellan staten och förövaren, men brottsoffer och anhöriga har ändå något slags legitim position att kräva att detta sköts. Eller menar du att som offer/anhörig så ska du vara glad och tacksam över att få bidra till kvalitetsarbetet inom vården, även om något reellt ansvar inte utkrävs?

Om vården själva ska stå för bedömningarna, och du ger en korrekt bild av vilka värderingar som råder - t.ex. att omotiverad framkallande av fara för annan är ok eftersom det sker för jämnan, då tycker jag att vården har diskvalificerat sig för att få ha det här ansvaret.

Precis som jag pekat på när det gäller ärendet som är egentligt topic för tråden, så ska parterna lägga fram ett underlag för rätten. Dvs. om du är åtalad läkare eller sköterska så får du ju lägga fram att det du anklagas för (feldosering) är normalt eller i alla fall vanligt.

Citat:

(Se t.ex. https://lagen.nu/dom/nja/1987s490, här höll en läkare på att bli dömd för att ha felordinerat ett barn som höll på att stryka med. [Jag kan säga att jag har ordinerat fel på liknande sätt, ja, säg 4 gånger i min karriär, men det har upptäckts i tid. Men beakta då att en förmiddag på jobbet för mig innefattar att jag utför mellan 150-450 ordinationer, snitt c:a 300.] - - -
b. bara beivrar aktiva fel, inte passivitet
c. skiter de effekter som dess beslut får för sjukvården (och dessa effekter är dystra, enl ovan)
d. de letar efter brott, inte efter misstag eller systemfel

Det känns inget vidare att inse att när man blir sjuk så anser sjukvårdspersonalen att det bör vara normalt att en sköterska ska få ge en handfull livsfarliga felordinationer i karriären utan att det ska få hända något.

Om du faktiskt letar efter systemfel, så kanske det är din arbetsgivare som borde se över din arbetssituation. Det verkar orimligt att du ska ge ett par hundra olika ordinationer på en förmiddag, särskilt när du själv tycker att då får man räkna med att det blir fel ibland.

Du kan ju jämföra den arbetssitutationen med det rättsfall jag rätt extensivt gick igenom igår, och där sköterskan dömdes. Hon skulle ge en (1) ordination, hade en lugn förmiddag och var utvilad (i alla fall nyanländ på sitt pass) och valde att inte kontrollera sin ordination, trots att det inte var bråttom, hon var erfaren (25 år) i yrket men ovan vid patientkategorin - och hade därför en förstärkt skyldighet att vara noggrann. Som jag skrev igår, om man justerar förutsättningarna från ovan på något sätt, så är det inte säkert att man kan dömas för misstaget.

Har du fortfarande inte fattat att ingen vill bestraffa alla upptänkliga misstag? Det krävs vårdslöshet eller uppsåt för att ett brott skall vara aktuellt, så du och dina kollegor som amputerat fel ben kan sova lungt så länge ni inte kapar fel ben av vårdslöshet eller uppsåtligen.

Jag har aldrig argumentarat för att rättsväsendet skall hantera fler ärenden från vården, kvantiteten är för mig egal, utan för att rättsväsendet skall hantera begångna brott (oavsett var de är begångna).

Syftet med att föra talan i rättsväsendet är inte att göra rutinerna i vården bättre utan att beivra brott. Hur vården väljer att lösa kvalitetssäkringsarbetet lägger jag mig inte i.

Vill inte störa dig i den viktigare frågan du skall fundera på men enl. NKMR:s hemsida är 8/10 i styrelsen jurister. Åtminstone en är advokatkollega till dig. Ser ingen med "titelfrånvaro" talande för deslegitmerad (alkoholiserad?) läkare.

http://www.nkmr.org/what.htm

Men släpp NKMR nu. Använd tankekraften till kärnfrågan.