Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Förresten rätt OT men blir inte den här tolkningen av uppsåtsläran väldigt godtycklig?

Hur skall en domstol kunna avgöra på ett rättssäkert sätt om en person verkligen har tagit åt sig en viss kunskap eller inte?

Hur skall man fastställa om SSK A har förstått vad h*n gjorde när h*n ökade takten på morfindroppet medan SSK B inte har gjort det? Intervallet ligger alltså inom ordinerat. Eller skall den ordinerande läkaren bli skyldig trots att h*n inte har fått tillfälle att fälla det slutliga avgörandet.

För mig verkar det mycket svårt att tillämpa.

Nu har jag läst det fetmarkerade många många gånger.

Låt oss säga att vi tar en man/kvinna som ligger och dör. Jag menar nu VERKLIGEN dör i svåra smärtor. Allt hopp är ute. Här finns ingen hjälp, bara smärtlindring. Att då fylla på med morfin tills smärtorna försvinner innebär utan minsta tvekan att livet förkortas. Så ÄR det bara. Detta är inget ovanligt. Snarare vanligt. Om sedan då en jurist går in och grottar i det hela så kan jag GARANTERA dig att värdena kommer att visa på en dödlig förgiftning av morfin. Oavsett tillvänjning. Detta betyder alltså att varje läkare och sköterska som ger denna form av smärtlindring leker med sin egen framtid. Dom riskerar att åka in för mord/dråp.

Så ser alltså lagen ut om man hårddrar det. Nu brukar man inte göra det eftersom det inte är till någon nytta för någon eftersom patienter i den palliativa vården gör just det till slut. Dör alltså.

Men du anser alltså att man ska kunna gå in, som jurist, och i princip fälla en läkare/SSK för mord
bara för att man vill det om nu doseringen under dom sista timmarna råkar vara för hög eftersom prioriteringen är smärtlindring och inte förlängande av liv.

Är ni på riktigt? Finns det sådana människor som ni där ute i verkligheten som faktiskt sitter och vänder på varje stavelse i en lagtext för att kunna fälla någon för något som inte lagen varit avsedd för att fälla?

Det troligaste är att det är en tidigare given dos pentotal, antagligen långt tidigare, som finns kvar i fettvävnaderna hos barnet. I sig kan det vara av intresse att utreda hur mätvärdena på prematurer ser ut när dom får läkemedel, men då endast i medicinskt syfte. Men egentligen är det skitsamma. PÅ RIKTIGT SKITSAMMA. Hon var redan död. Det fanns inget annat kvar. Hon skulle inte som av en händelse hoppa upp ur sängen och springa ut på ängarna och leka med dom andra barnen en dag om några år. Dom misstag som begicks och eventuellt begicks skedde långt tidigare.

Och som lök på laxen så ska jag med mina skattepengar betala löner till dessa jävla muppar som sitter på västerorts åklagarenhet för att dom ska latja Kalle Blomqvist med ett fall som inte ens är ett fall.
DET om något är sjukt och borde fan i mig vara straffbart. Detta i kombination med Althin och föräldrarna som snyftar i tidningarna om att "vi bara vill komma till klarhet i hur hon kan ha fått en sådan överdos så att hon dog". Jaha ja. Var inte föräldrarna där när det hände? Visste dom inte vad som skulle ske? Trodde dom på ett mirakel och att lillflickan skulle fixa biffen och återfå hjärnan på något mirakulöst sätt? Eller vad vill dom??

Sådär, nu har jag skrikit av mig. Nu kan ni återgå till att snacka doser och mätväden och lagtexter och HD tills ni somnar lyckligt.

Det finns ett litet problem här. Man talade förr om indirekt uppsåt, numera kallas det för likgiltighetsuppsåt. Det innebär (litet enkelt) att om man känner till en dålig konsekvens av något man företar sig, så kan man ha likgiltighetsuppsåt till handlingen om man inte bryr sig om att den konsekvensen kan inträffa. Det rättsfall som spikade det här var det med en HIV-smittad person som hade oskyddat samlag, likgiltig för risken att smitta partnern. Då kan man analogt med detta se läkaren som likgiltig inför den skadliga effekten av sederingen, en ökad risk för att patientens liv förkortas. (Det kan ju ses som ett faktum, inte en risk, har jag förstått)

Problemet här är att man rimligtvis bör se läkarens palliativa vårdinsats annorlunda, av flera skäl. Det är otvistigt att livet riskerar att förkortas, samtidigt som den palliativa vården är nödvändig eller åtminstone lämplig av humana skäl. (Men det är inte det åtalet gäller, kan ju vara bra att säga)

Då inträffar en litet problem: man kan då inte göra sedering som leder till döden straffri utan vidare, eftersom principen att man inte får beröva andra livet inte har några undantag annat än i yttersta nöd.

Här krävs en avvägning mellan två legitima intressen (att inte döda och att lindra effektivt). Den bedömningen måste bygga på beprövad praxis och en grannlaga värdering. Det kan synas ovänligt mot läkaren, men vi har ju en part till i detta, patienten.

Jag tycker personligen att BC drar saken till sin spets när likgiltighetsuppsåtet appliceras strängt på etablerad vårdpraxis, men jag begriper tillräckligt för att förstå att saken kan ses på flera sätt. Men det är i så fall inte detta fall som kommer att ge någon ledning. Antingen frikänns läkaren med buller och bång, eller så fälls hon. Det lär inte bli tystare i så fall.

Jag bara måste...

Så du menar alltså att patienten som part här skulle ha något emot att få smärtlindring tills han inte känner något längre när han nu ändå ligger där och dör. När tror du att patienten, som du så vänligt tar hänsyn till som part, skulle ha något att invända? När han dör skrikandes i smärtor kl. 23.14 eller när han dör i lugn och ro i sömnen kl. 20.30?

Edit: nej det är inte det åtalet gäller, men det är där vi lär hamna om man ser till utvecklingen i denna tråd och uttalanden från åklagarhåll och jurister i tråden.

Det har ofta påtalats att denna gränsdragning är OT i tråden.

Om du verkligen har uppfattningen att en domstol i efterhand skall bedöma om palliativ sedering var rimlig eller inte hoppas jag du förstår att du kommer få en mycket inhuman vård. Jag kan iaf inte tänka mig att avkräva en läkare eller ssk att öht närma sig gränsen om h*n löper risk att stämmas för mord/dråp.

(Det har väl med rimlig tydlighet framgått i debatten hur svårt det är att koppla dos till koncentration jämfört med tillvänjning?)

Det är klart att det måste vara domstolen som ytterst bedömer rätt eller fel. Har du något alternativ?

Förklara gärna för mig hur det skall gå till i det tänkta fallet.

Nej, jag säger att den värderingen måste bygga på etablerad praxis. Det betyder inte att lagens formuleringar om dråp och mord skall bortfalla. Uppsåtet att döda finns inte och skall inte finnas i vården.

Men den gång man misstänker uppsåtet att döda, då får man räkna med att förklara sig. Så enkelt kan det göras.

Ungefär som nu.

Då och då görs det misstag, i vården och i rättsväsendet. Det kan vara det senare denna gång, men det vet vi inte säkert ännu.

Hur ska du avgöra om uppsåtet har varit att döda?

Det är ju till och med i detta fall så att experterna tvistar om man kan räkna fram någon dos på tiopentalet. Hur skulle åklagaren gjort om det fanns journalfört? Hur skulle man gjort om koncentrationen var en tiondel? Den får fortfarande räknas som dödlig med marginal. Om bara morfinkoncentrationen hade uppmätts?

Hur tar du reda på vilket uppsåt en läkare eller sjuksköterska egentligen hade med en viss åtgärd?

Misstag är väl ändå en helt annan sak?

Starta mig inte på den cylindern för då får du förklara hur man handskas med åklagares eventuella misstag.

Vad sägs om en rättegång ?