Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Flickan hämtades av polisen efter begravningsakten den 10 oktober och fördes till RMV. Blod- och urinprov skickades till labbet i Linköping den 15 oktober. Provsvaren skickades från Linköping till RMV i Stockholm den 17 december. Polisen upprättade en intern tilläggsanmälan den 5 februari 2009 sedan man fått det slutliga obduktionsutlåtandet från RMV (inklusive analysresultaten). I samband med denna återupptogs förundersökningen. Ny brottsanmälan upprättades av polisen den 27 februari 2009 då även ett nytt ärende öppnades. Den 2 mars 20099 hämtades läkaren på sin arbetsplats av polisen.

Nja, du förstod inte riktigt hur jag tänkte. Pentotal är väsentligt mindre lösligt i sur miljö än i basisk - också såpass sur miljö som kan åstadkommas av hypoxi, vilket ju är det som man dör av om man plockas av en respirator. En förklaring till det extremt höga värdet - som ju är problematiskt i sig - skulle kunna vara att det analyserade provet innehåller utfällt pentotal. Ett sätt att kontrollera för det är att jämföra serum (någon plasma finns knappast tillgängligt från ett prov sex veckor post morten) som centrifugerats med från serum som inte har det. Naturligvis vore det oerhört värdefullt att jämföra med prov från lever eller muskelvävnad, men eftersom sådana veterligen inte finns, är det inte särskilt meningsfyllt att önska sig sådana. Däremot kommer nu uppgiften att det finns sparat prov från lårblod, så mitt förslag är något som faktiskt går att göra, och som kan utelsuta vissa hypoteser.

Låt er inte luras att tro att detta endast är en fråga om thiopental!

Flickan har enligt sjukhusets dokumentation fått 20 µgram kg -1 tim -1 [5], dvs totalt 370 µgram morfin vilket, som framgått ovan, efter drygt fem timmar borde ha resulterat i en halt på 10 - 15 nanogram/ml. Istället har man alltså uppmätt en halt på 5,7 µgram/gram (5 700 nanogram/gram). För att uppnå den halten i flickans hela blodsystem skulle man behövt tillföra 1425 µgram d.v.s. nästan fyra gånger så mycket som hon fått via infusionen. Då har ingen hänsyn tagits till vare sig nedbrytning eller utsöndring vilket gör värdet mycket konservativt i beaktande av morfins relativt korta halveringstid och metabolism.

Urinprovet innehöll enligt RMV 4 µgram fritt morfin per ml eller totalt 16 µgram (provet var på 4 ml). Enligt uppgift utsöndras 10% av den tillförda morfinmängden oförändrad i urinen. Det skulle betyda att den påvisade fria morfinmängden på 16 µgram skulle motsvara normal utsöndring från 160 µgram morfin. Enligt Yeh är utsöndringen av morfin direkt proportionell mot urinproduktionen. Nu är det emellertid inte säkert att den urinmängd som kunde tillvaratas post-mortem motsvarar den samlade urinproduktionen under den tid infusionen pågick. Sannolikt har en större mängd urin producerats. Den uppmätta halten i urinprovet svarar alltså snarast mot de 370 µgram som tillfördes vi infusionen. Den kan inte motsvara tillförsel av 1425 µgram, eller ännu mer, medan flickan fortfarande levde och hade en fungerande cirkulation och lever- och njurfunktion.

Så, även morfinhalten kräver en förklaring.

Den enklaste förklaringen är fortfarande att något gick jävligt snett hos RMV.

Det faktum att åklagaren inte velat låta försvarsadvokat Hurtig få allt material, inte vill genomföra "vertikal revision", inte vill dubbelkolla det lilla prov som nu sägs finnas kvar etc - även det blir begripligt med den förklaringen, om åklagaren nu har begripit att det kanske inte är så givet det de hävdat hela tiden.

Då vill man helst inte dubbelkolla den svaga länken - som dessutom är det enda som den här tragiska historien vilar på.

Om nu åklagare är den som bestämmer precis vad försvararen får och inte får göra, vore det inte enklare att bara ha åklagare då?

Det verkar ju vara värsta "pain in the ass" att ha en försvarare som springer runt och vill en massa.
Det skulle ju dessutom spara en hel del pengar som då skulle kunna läggas på åklagarsidan istället!

Vad krävs för att komma till skott med ytterligare en analys, krävs ett godkännande av åklagare? Eller räcker det med att RMV, på eget initiativ, vill utföra en ny analys på provet? Ifall detta är möjligt och RMV gör så, kan det nya resultatet då användas i utredningen trots att åklagaren inte godkänt/velat haft en ny analys?

Nog är det en förenkling som inte leder till klarhet, snarare motsatsen (särskillt som domstolen till syvende og sist är de som avgör huruvida en utredningsåtgärd skall företas). DOCK, svenska försvarares insyns- och påverkansmöjlighet under förundersökningen är tyvärr påtagligt begränsad

Ja.

Jag undrar om de rutinmässigt även mäter salter på RMV? Då skulle eventuell dunstning av provet kunna uteslutas. Någon som vet om RMV tar basprover för att säkerställa provets integritet?

Ingvar Ericson har gjort två omfattande och väldigt genomarbetade redogörelser/sammanställningar och analyser av de fakta som kommit fram i det här målet. Han har också gått igenom väldigt mycket av den vetenskapliga litteraturen. Allt med källhänvisningar! Rekommenderad läsning för alla som vill få veta fakta om det här målet och bevisningen (den nu kända). Möjligen jobbig för den som är ovan vid vetenskaplig text.

Analyserna är, om jag minns rätt, beskrivna i de här arbetena (i den andra?).

Någon/några har redan hänvisat till dessa, men de är värda att upprepa.

http://jheidbrink.wordpress.com/2009/09/10/ett-gastinlagg-om-barnlakarmalet/

http://jheidbrink.wordpress.com/2009/12/15/nytt-gastinlagg-om-barnlakarmalet/

Själva rapporterna är länkade i blogginläggen.

Ditt resonemang håller inte. Om du bekantar dig med sedvanliga obduktionstekniker vid rättsmedicinsk obduktion, och elementär farmakokinetik och farmakodynamik, kommer du mycket snart att inse detta.
Naturligtvis sparas såväl leverbiopsier, helblod, plasma osv, osv
Allt ligger i säkert förvar på rättsmedicin.

Utgången av målet blir däremot spännande, rent juridiskt.

Angående teknikerna vet jag inget men om du läser SoS utredning har dom inte fått reda på att det finns några sparade vävnadsprover trots tydliga förfrågningar och påpekanden om dess betydelse.

Om du har rätt i det påståendet är rättsmedicins hantering av detta en oerhörd skandal.