Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Så är det rimligen. Men om förundersökningsledningen först i september i år inser att man har behov av kompletterande information om RMV:s analyser, så är det i sig rätt anmärkningsvärt. Man har haft mycket god tid på sig att komma till insikt om sådana saker i just den här utredningen. Man kan fråga sig vad det egentligen var som kunde ta så ytterligt lång tid mellan det att läkarens häktning hävdes och den inbegärda kompletteringen.

I o m att vi inte vet vad kompletteringen bestod i är det svårt att veta varför åklagaren inte begärde denna komplettering tidigare. Har vi någon uppfattning om vilka utredningsåtgärder som utförts i tiden strax innan kompletteringen begärdes?

Kan åklagaren ha fått de vetenskapliga rådens utlåtanden i förtid?
(Det ena läckte redan i början av augusti. KN's inkom den 31...)

Det hoppas jag också. Å andra sidan är det fortfarande oklart hur det kom sig att det skedde. (Även om det var korrekt baserat på RMV:s resultat och rättsläkarens skrivning.)

Jag tror att många liv på god grund förkortas med t.ex. morfinbaserad smärtlindring. (ej avslutas). Med många obduktioner och rättsläkarens tolkning av blodkoncentrationer skulle gripandena stå som spön i backen misstänker jag.

Om jag för en gångs skulle ska ge mig in på vad jag tycker, så tycker jag att lagstiftaren skall inse vilka konsekvenser nu gällande rätt riskerar att få och våga sig på en ordentlig översyn av straffrättens inverkningar på medicinens område (vilket inte kommer hända så länge vi har KD som en del av regeringsunderlaget). Därefter bör de se till att vi alla kan bli ordentligt smärtlindrade i livets slutskede utan att den aktuella läkaren/ssk riskerar straffansvar för detta.

Vad skulle detta vara för ett problem som inte det demokratiska samhället skulle kunna lösa? Var det inte så att Platon som många fortfarande beundrar förordade ett elitiskt samhälle?

Jag själv vill varje dag i veckan hellre dö av en mäktig dos av morfin än överleva till nästa dag till priser av smärta och ångest. Men det är mitt val.

Hade min tro varit att de två timmar i smärta och ångest hade befriat mig från 5000 år av tusen gånger värre smärta och ångest i skärselden så hade jag hellre avstått ifrån morfinet.

Så vad jag vill komma till är att saker går att reglera. Till en gräns. Demokrati är summan av medborgarnas värderingar och bättre blir det inte.

Det är för helvete inte min rätt, det är min skyldighet!


Hm, om datorerna på Ringhals är tänkande, kännande varelser så kan det bli en etisk konflikt att stänga av dem vid risk för härdsmälta, annars fattar jag inte varför du tar upp detta!

Prova att googla "medicinsk etik": 30400 träffar; "nukleär etik": 0; "fysisk etik": 2.


Långsökt och felaktig allegori, se också ovan.

Däremot har du en poäng: den etiska värderingen är, som du säger, en subjektiv bedömning, så det vill till att den som har skyldigheten eller ansvaret att fatta beslut som rör sjuka människor (japp, oftast läkare alltså) har empatisk förmåga, folkvett och kompetens.

Skål till er som skålat i tråden. Själv dricker jag glögg.

Jag hoppas att jag inte uppfattas hamnat allt för nära avgrundens brant om jag tar upp den skålen för den mer livsbejakande tonen i debatten!

Vad trevligt...

Bananchoklad kan inte du med ditt juridiska falköga kolla på mitt etikexempel 4 igen? Skulle inte en ilsken (eller sakligt objektiv enligt din terminologi) jurist kalla det för "grovt vållande till annans död"? En sådan tolkning av exempel 4 skulle f.ö. få deletära effekter för sjukvården, värre än det palliativa exemplet, och helt omöjliggöra all sjukvård. Patienterna skulle få det som Alexander den Store med sin letala feber i Babylon: ingen av hans läkare vågade behandla honom (vad nu de kunde göra på den tiden) av rädsla för att anklagas för att förvärrat sjukdomen.

Inte om riksdagen 2005 konstaterade att praxis före 2004 fortfarande var bra.

Det är nog snarare i juridiken som patienterna finner fienden.

Initialt vill jag påpeka att det var ett tag sedan jag hade anledning att ge mig in på vårdslöshetsbrotten så jag är på inget sätt lika säker där som avseende de uppsåtliga brotten.

En ilsken (dock inte sakligt objektiv) jurist skulle säkerligen kunna argumentera för att det är vårdlöst att använda sig av den beskriva metoden, min bedömning är dock att en sådan argumentation inte skulle vinna framgång.

Min uppfattning är att det med bakgrund i att metoden möjliggjorde ett förlängt liv, den åtmistonne till viss del var beprövad, det saknades alternativ samt med beaktande av den särskilda ansvarsfrihetsgrund som sjukvården har att ingen seriös åklagare/domare skulle finna att det finns skäl till åtal/fällande dom då läkaren helt enkelt inte varit vårdslös (dessutom skall vårdslöshet enl 3:7 BrB tillämpas försiktigt enl HD, NJA 1991 s. 163).

Bananchoklad, vad har du för erfarenheter intensivvård? Neonatalvård?