Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Dropp och sånt kan väl i flertalet fall hänga framme utanför medicinskåp, så att vem som helst kan öka eller minska dosen.

Sladdar till respiratorerna är inte heller fastskruvade, om jag förstått det rätt.

I ett analogt (påhittat) fall har en misstänkt knivman verifierat att han själv hämtat kniven i en knivlåda och ”åter på salen” slipat knivbladet och därefter låtit den skarpslipade kniven ligga i högsta beredskap bredvid en dödssjuk person. Vidare har den misstänkte hävdat att kniven varit i nyskick och ej uppvisat minsta blodsdroppe samt bekräftat att verktyget av honom själv förpassats till en soptunna för sjukvårdsavfall och att till yttermera visso kniven aldrig behövt användas eftersom patienten inte verkade lida – vilket också ska ha verifierats av övervakningskurvor mm. Detta till trots hittas vid obduktionen ett så pass djupt knivhugg i det hjärtsjuka offrets kropp att detta ensamt kunnat vara direkt dödande. Det har också konstaterats att om 10-12 cm av det 25 cm långa knivbladet trängt in i offrets hjärta hade döden varit ögonblicklig – men att man pga metabolism mm ej med säkerhet kan ange det exakta antalet centimetrar. Genom analyser av den dödes blod resp. urin har man kunnat fastslå att det är en stor kniv som har orsakat döden; ej – som knivmannen gjort gällande - att offrets svaga hjärta efter fem timmar slutat slå. Vidare har man pga de omständigheter som rådde på platsen slagit fast att ingen obemärkt skulle ha kunnat åsamka offret flera knivhugg varför det kan antas att någon i ett obevakat ögonblick måste ha tilldelat den hjärtsjuke ett snabbt och koncist hugg bakom ryggen på sörjande och förgråtna anförvanter som – om de uppmärksammat en hastig handrörelse – kan ha trott att man bara rättade till någon apparatur eller kopplade bort en slang. Att sedan den rutinerade knivmannen förstört sitt verktyg och med emfas hävdar att kniven varit helt oanvänd, är givetvis ett indicium på dennes skuld eftersom spår av ett större knivsnitt de facto återfunnits i offrets kropp. Detta talar också för att ingen annan än knivmannen kan ha utdelat det dödande hugget, låt vara att dennes advokat har försökt att misstänkliggöra offrets anhöriga trots att dessa in i det längsta värjt sig mot att den dödssjuke skulle avbryta sin livsuppehållande behandling. - Hade det funnits minsta blodstänk på kniven hade givetvis knivmannen omedelbart slagit larm, eller när saken aktualiserades kunnat påminna sig hur detta blod överförts till kniven. Förstör man en oanvänd kniv som legat i högsta snittberedskap kan man svårligen förstå att man vid den hanteringen inte upptäcker att knivbladet befunnit sig inne i någons kropp. Något som också behöver förklaras, är varför en stor vass Rambo-kniv - men inga mindre skalpeller – funnits tillgängliga på salen där offret och dennes anhöriga befann sig.

Eftersom den nitiske åklagaren tycks ha annat än kemi i sin arsenal så är det fritt fram för spekulationer om vad han kan ha att komma med i sin indiciekedja. - Dödsögonblicket har tidsbestämts till en hektisk lördag kl. 22.02, och om det t ex kan ledas i bevis att den misstänkte knivmannen hade bokat in ett viktigt möte kring kl. 22.00 så lär lagens väktare ha fallet som i en liten ask.

Nej, det är ingen felformulering. Alla människor har en etik och en moral, och den överensstämmer inte alltid med lagens bokstav (kanske inte ens alltid med dess anda).

Jag menar alltså att en van läkare, med erfarenhet av tragiska situationer skulle kunna se en överdosering från en personlig, yrkesetisk synvinkel. Ungefär: "så gör man absolut inte, döendet får ta sin tid, och det får det göra, för jag har koll och resurser att se till så att det inte blir alltför hemskt för någon").

Skulle det då vara så att någon på rummet tagit ett eget initiativ skulle man kanske (som ansvarig läkare) kunna tänka ungefär så som jag beskrev, dvs "att det var ju inte bra, rentav olyckligt, men blir någonting bättre av att jag ställer till ett himla liv, med tanke på att utgången var alldeles given?".

Mycket hypotetiskt, naturligtvis. Tanken är bara att beskriva ett scenario där så många påståenden som möjligt kan vara sanna.

Då kanske du kan upplysa mig om vilka säkerhetsåtgärder som anses rimliga när det gäller förvaring av farliga eller (för den delen) eftertraktade preparat?

Jag har, som du förstår, svårt att tro att man inte gjort en riskanalys och har förhållit sig till detta redan innan denna händelse.

Man har helt säkert gjort riskanalyser. Man gör t.o.m. dylika mer eller mindre kontinuerligt (bläddrar du i HSAN -fall hittar du mängder av diskussion om just läkemedelssäkerhet och -rutiner).

Saken är bara den att risken för stöld eller obehörigt användande av potentiellt farliga grejer har bedömts som minimal, i alla fall på intensivvårdsavdelningar. (På akutintag där det kommer och går mycket människor ser det nog litet annorlunda ut.)

Lab ringer alltid och lämnar personligen svar om ett värde är farligt högt eller lågt. Men detta gäller ju levande patienter, förmodligen stor skillnad vid obduktion. Bara som en reflektion

Ett litet tips!

Jag har sett textmassor som hänger ihop på detta mycket svårlästa sätt ett antal gånger i mitt liv!
I samtliga fall har det då handlat om skogstokiga rättshaverister som satt upp lappar på anslagstavlor eller delat ut små brev till samtliga brevlådor i ett bostadsområde.

Dessa textmassor har handlat om allt mellan himmel och jord, det ena ämnet än underligare än det andra!

Ifall den skogstokige rättshaveristen delat upp texten, så hade texten varit mer... lättläst !

Jag håller med om att en av de absolut mest intressanta redogörelserna måste vara vilka som befann sig på salen i dödsögonblicket.

Jag hoppas sannerligen inte att det kan styrkas att läkaren inte var där för då är åklagaren mer än lovligt ute och cyklar.

Kortfattat:
På ett stort antal avdelningar vårdas människor som på grund av sitt tillstånd är helt försvarslösa i en miljö där det finns ett otal möjligheter att bringa dom om livet med uppsåt. Det gäller i synnerhet spädbarn. Jag anser att det enkelt inses att det inte går att skydda dem mot alla dessa faror på ett rimligt sätt.

Socialstyrelsen har i detta fall t.ex. ansett att situationen hanterades enligt godtagbara rutiner när det gäller utrustning på salen.

Jag skulle ha viss förståelse om fackliga organisationer med hänvisning till detta fall krävde ändrade rutiner. Jag tror dock att det både skulle försämra och fördyra vården.

Tack för kommentaren (också till Aspusa). Alltid lärorikt att få höra.

Vad är meningen med detta inlägg? Du verkar, precis som åklagarna, tro att det smyger omkring presumtiva mördare, vars enda intresse är att mörda människor som redan är "nästan döda" på svenska sjukhus och att vi måste skydda oss mot dessa våldsverkare. Du drar dej inte från att misstänkliggöra barnets föräldrar eller anhöriga och i princip anklaga dem för att vara mördare. Juristens och politikerns inställning i detta fall är skrämmande. Humanism och läkekonst måste kraftfullt slå tillbaks mot dessa mörksens anhängare där politisk korrekthet och lagens bokstav är allenarådande.

Hur kan du tolka det så? Jag hävdar ju motsatsen, följ tråden.

Jag tror inte att det finns behov av att skydda patienter i större utsträckning än vad som redan görs idag.