Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Då skall du nog gå på mig istället.

Jag diskuterade hypotetiskt att någon obehörig använt sprutor som färdigställts, och tänkte mig att få höra hur man förebyggt sådant. Det gör man tydligen inte, eftersom uppfattningen är, eller tycks vara, att den risken är liten och värdet av att vården blir litet effektivare och bättre är större.

Nu blir inläggen med pappershanddukar, respiratorslangar, stolsben osv litet missvisande, eftersom jag inte avsåg sådant. Det som jag frågade efter var medicinskt motiverade preparat som kan brukas eller missbrukas.

Om man som läkare (vårdansvarig) lämnar riskabla redskap framme utan att reflektera över riskerna med det kan det ju vara en annan sak än att peka på att det fortfarande finns möjligheter i vilken vardag som helst att göra varandra illa, på olika, mer eller mindre påhittiga sätt. Nu är det ju också så att det tydligen och troligen handlar om en överdosering av ett medel som sjukvården svarat för att det finns och kunnat användas.

Skulle det vara så (obs: hypotetiskt!) att medlet använts obehörigen av någon utomstående (det fanns tillhands, det var lätt att ge, motiv skulle man kunna tänka sig) är jag rätt säker på att man hade börjat fundera på hur man skulle kunna förhindra sådant i fortsättningen.

Sorry! Fel måltavla...

Nej, det du verkar vägra att inse är att du som IVA-patient och som patient på många fler avdelningar potentiellt är mycket mer utsatt än när du är frisk och kry och kan skydda dig själv.

De flesta (inkl SoS) utom du bedömer de ökade hotet av frammeliggande specifika sprutor som försumbart men visst jag är ärligt talat lite förvånad över att fackförbunden inte har reagerat än. Jag skulle tippa att det beror på att man inte vill starta spekulativa debatter kring gärningsmän.

Svaret på din fråga är ju annars att allt som inte bedöms behövas tillgängligt är inlåst inklusive skalpeller.

nej du är nog lite fel ute med dit svar...

Rent teoretiskt så pratar nog bk om att en ev anhörig skulle kunna få en barmhätighets impuls och då ta sprutan och därigenom också då påskynda dödsförlopet... mentalt är det nog förmodligen en väldigt stor skillnad och ta en skapel och på samma sätt påskynda detsamma, förmodligen mentalt omöjligt om det är någon man har en stark kontakt till...

/d

Jag förmodar att du enbart syftar på den mentala biten som jag delvis kan hålla med dig om. Om RMV har rätt så handlar dock detta fall om att någon skall ha tagit TVÅ sprutor satt i infarten och tömt dem. Där ser jag inte den stora mentala skillnaden jämfört med ett knivstick eller en hand för munnen.

Rent praktiskt har det fungerat som jag beskriver på de avdelningar jag har varit på.

Det där med två sprutor är ingen självklarhet och det gynnar inte diskussionen att framställa det som en självklarhet. Uppgiften bygger på vad den misstänkta har uppgett angående koncentrationen i sprutorna och i övrigt. Det ligger i sakens natur att uppgifter från en misstänkt som nekar måste tas för vad de är så länge de inte går att bekräfta.

Återkommer till min fråga om till vilken koncentration Tiopental som mest kan blandas? Förstår jag Fass rätt så rekommenderar tillverkaren två koncentrationer, dels den läkaren uppger, 2,5 % och dels 5 %. Rimligtvis borde det finnas en god säkerhetsmarginal för lösligheten så en lösning med 10% Tiopental tycker jag spontant borde vara möjlig och kanske betydligt högre än så också. Nu när det ändå inte verkar vara någon ordning på hur läkemedel hanteras på sjukhus så kunde väl någon experimentera sig fram till hur hög löslighet Tiopental har.

Jag tror det finns svar tidigare i tråden. Det handlar också om vad som går att administrera och vad som "saknades" i medicinskåpet.

I övrigt har du helt rätt. Baserat på RMVs uppmätta koncentrationer kan man inte vara särskilt säker på något. Vilket gör det ytterligare underligt att just läkarens hantering av sprutorna skulle ställa henne i sämre dager.

Vi kan bara luta oss mot utsagor från anhöriga. Det skall sannerligen bli intressant att läsa fup:en.

Läser man Vetenskapliga rådet Rune Dahlqvists (RD) utlåtande så hänvisar han till sin kollega Krister Nilssons (KN) uträkning att en minimidos för att förklara den mycket höga postmortala blodkoncentrationen är 22 ml 2,5 procentig tiopentallösning.

Sedan för RD ett resonemang om omfördelning av läkemedel från vävnad till blod postmortalt och kommer fram till:
”Det kan inte uteslutas att lårblodskoncentrationen vid obduktionstillfället i det aktuella fallet var högre än lårblodskoncentrationen i det ögonblick barnet dog men min bedömning är att det år ytterst osannolikt att denna postmortala förhöjning skulle kunna vara mer än ca tvåfaldig, dvs att även in vivo en mycket hög koncentration Thiopental förelåg, efter att en mycket hög dos givits.”

Det är svårt att förstå på annat sätt än att RD lägger till en faktor som KN inte hade med i sin beräkning och då ca tvåfaldig kan betyda något mer än tvåfaldig så är vi nere i en minimidos på 10 ml 2,5 procentig tiopentallösning.

Då är vi nere i hälften av vad läkaren medger att hon fört in i salen, en av två sprutor. Någonstans låter inte dosen så orimlig i sig att administrera om det bara skulle vara hälften av vad som finns tillgängligt i salen. Den som vill argumentera emot det får förklara det rimliga i att ta in så mycket tiopental i salen. Om en spruta är en orimlig mängd att administrera varför då bereda två sprutor?

Kan du inte en gång för alla läsa datumen på rapporterna?

Jag har läst datumen på utlåtanden och vet att KN:s utlåtande är daterat efter RD:s. På vilket sätt påverkar det diskussionen jag för i mitt inlägg? Vi får väl hoppas att de Vetenskapliga råden står före vad de skriver.

Trådrubriken ger en ledtråd. Det i särklass mest troliga motivet är barmhärtighet. Möjligtvis i kombination med ett etiskt tänkande som inte ligger helt i linje med de riktlinjer som gäller i Sverige. De svenska riktlinjerna är ändå som jag förstår det lite lyxartade när de inte tar hänsyn till att resurser som används till att uppehålla ett liv kan saknas för att rädda ett annat liv. Lite är det nog så att riktlinjerna i Sverige utgår ifrån att resurserna alltid finns.

Kanske av erfarenhet hade läkaren en annan etik där det är försvarbart att släcka ett hopplöst förlorat liv för att kunna använda resurser för att kunna förbättra och rädda andra liv. På ett sluttande plan kanske inte resurser betydde mer än att läkaren fick komma hem och sova ut för att i morgon kunna rädda de barnen som inte var hopplösa fall.

Vilket jävla trams. Om läkaren nu var så hårdhudad så hade hon väl inte stannat kvar på sin fria tid, eller om det nu var så att hon kom in på sin fria dag, för att samma personal skulle vara med hela vägen?

Ständigt dessa billiga insinuationer.