Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Så kan det vara, hyser dock en förhoppning om att det i slutändan kan leda till en klarare reglering till förmån för både läkare och patienter.

Du väljer dock att saxa det som passar ovan. Socialstyrelsen skriver två saker i sina slutsatser:

1) Under förutsättning att provet är representativt och korrekt taget så

2) är den koncentration (ej dos - de flesta blandar ihop det här begreppen trots att de är extremt viktiga för fallet) som detekteras ej befogad enligt medicinsk praxis.

Sedan går de vidare och skriver att tyvärr kan de inte kontrollera om 1) är korrekt då RMV inte har kontrollprov från blod eller vävnad. Givet det som är känt om Pento är det här problemets kärna med RMVs rapport.

Som jag sagt tidigare - jag tror inte att det är möjligt att ens tillnärmelsevis koppla den enskilda koncentrationsmätningen från RMV till en given dos pga uteblivna kontrollprover (även då skulle det vara svårt men förmodligen hyggligt möjligt att prata om ett dosintervall).

Det faktum att ingen vill kännas vid att ha gett Pento är en mysterium för mig och hjälper naturligtvis till att skapa en bild av att något otillbörligt har inträffat.

Jag har fel i ovanstående - den som sade att "Vi har vänt på varenda sten" är åklagare Stefan Bergman, inte Peter Claesson.

Eh? Golgata skriver detta. https://www.flashback.org/showpost.php?p=19449805&postcount=3450
Intressant inlägg, enligt mig. Möjligtvis något OT, men iallafall ett gott exempel på att juridikens arm kanske inte ens med den bästa välvilja kan täcka upp alla olika medicinska scenarion.

Postaren datja svarar: https://www.flashback.org/showpost.php?p=19451493&postcount=3452
Alltså att betrakta som en synpunkt från denne postare.

Du svarar då datja: https://www.flashback.org/showpost.php?p=19452028&postcount=3454

Vilket föranleder mig att till dig ställa denna fråga: https://www.flashback.org/showpost.php?p=19452201&postcount=3456

Varpå du svarar: https://www.flashback.org/showpost.php?p=19452251&postcount=3459 Que?

Förstår du nu? Vilken är "målgruppen" du talar om?

Som jag skrev i inlägget du länkar till ovan - riksdagen.

Jag håller med dig.

Det som jag tycker är anmärkningsvärt i den här historien är hus pass olika tolkning nuvarande lagtext och praxis har hos kunniga juridiska personer. Den position som du intog i början av den här tråden kring var gränsen för mord gick är hos ML normal palliativ behandling. Detsamma gäller tjalle99 ovan som svarade på Golgatas beskrivning tidigare - dvs hävdar att palliativ behandling som förkortar livet är att betrakta som mord.

Det finns uppenbarligen ett stort behov av att kodifiera (I min mening utan att vara alltför detaljrik) nuvarande palliativ norm. Min bild av åklagarväsendets tidiga publika yttranden kring det aktuella fallet andas också en annorlunda syn än den som tidigare utredningar haft (dvs mycket mer en bokstavstroende tolkning av nuvarande brottsbalk inom vården).

Min tolkning av gällande rätt är fortfarande att aktiviteter som medvetet (direkt indirekt el likgitigthet) förkortar livet rymms inom bestämmelserna om mord/dråp. Att olika jurister tycker olika saker är inte helt oväntat. Dels är detta ett område där vissa har en politisk agenda, dels är det ett område med svåra etiska och moraliska frågor, dels är det inte en helt enkel juridisk fråga (uppenbarligen) osv.

Jag vet inte vilka specifika yttranden det är du avser. Dock är det så att åklageriet har en skyldighet att vara "bokstavstrogen", de har begränsad frihet att tolka brottsbalken fritt.

Tyvärr har det här fallet blivit så oerhört komplext på grund av begränsad kvalitet i provtagning och felräkningar hos RMV och därpå följande utspel från åklagare, jurister och sjukvård. Dessutom verkar det bli svårt att binda någon vid en eventuell gärning.

Hur som med liknande förutsättningar men med en läkare som har ordinerat behandlingen (förhoppningsvis då inte 10 - 70 ggr onödig dos) hoppas jag sannerligen att svenska domstolar skulle döma väldigt försiktigt. (HD har väl ganska stor tolkningsrätt?)

Svensk sjukvård skulle annars bli inhuman tills lagstiftningen ändrades.

Jag trodde då, och hoppas nu, att det jag gjorde även i lagens mening inte var/är brottsligt.

Jag hade inget uppsåt att döda. Döden var en oundviklig, icke önskvärd men i den situationen rimlig biverkan av min behandling.

Även om man i en rättslig prövning faktiskt skulle komma fram till att jag gjort mig skyldig till något olagligt, tex dråp, så påverkar det inte min egen uppfattning, dvs att jag handlat moraliskt korrekt.

Men vad som är moraliskt rätt/fel kan inte en domstol bestämma. Det måste varje enskild individ göra.

En fällande dom mot mig hade inte fått mig att ändra mitt beteende. Så där kan jag hålla med om det riktiga i vissa trådinlägg här att "läkare tror sig vara ställda över lagen".

Men detta gäller självfallet inte bara läkare, gudbevars.

Varje enskild individ har en plikt att i första hand handla efter sitt samvete och sunda förnuft.

Och först i andra hand, om så samvetet och förnuftet tillåter, skall hon lyda lagen.

Mvh

Ett klokt inlägg och jag håller med till fullo (möjligtvis bortsett från den juridiska analysen). Jag skulle med glädje behandlas av en läkare med den etiska övertygelse som du ger uttryck för (man skall inte glömma att lagen är en produkt av människor, en kodifiering av politik, varför man givetvis alltid har möjlighet att välja att begå handlingar även om de är straffbelagda).

Vad gäller att viss gett uttryck för att läkare skulle tro sig vara ställda över lagen så tror jag snarare det har med delar av läkarkårens reaktion på förundersökningen (primärt ståndpunkterna att åklagare/polis skall hålla sig ifrån sjukvården och låta socialstyrelsen hantera de frågorna och den ryggradsmässiga utgångspunkten att läkaren skulle vara oskyldig just för att hon var läkare).

Jag är rätt övertygad om att HD skulle döma i enlighet med den tolkning av gällande rätt jag givit uttryck för tidigare i denna tråden (HD har inte bara stor tolkningsrätt, vad gäller uppsåtet så har lagstiftaren (riksdagen) än så länge överlämnat definitionerna av detta till HD och det var HD genom en dom 2004 som ändrade uppsåtsläran).

Om man skall ändra lagstiftnignen på området är jag inte avundsjuk på den som skall försöka lösa detta rent lagstiftningstekniskt. Det är oerhört kompicerat (under förutsättning att man inte också vill tillåta aktiv dödshjälp).

Jag hoppas sannerligen att lagstiftaren i det läget prioriterar lindring för lidande människor före sin och domstolarnas bekvämlighet.
(Om jag på något sätt kommer kunna tolka in något annat resonemang i ett eventuellt domslut i detta fall är sista spiken i min juridikkista slagen. Om inget radikalt ändras kommer ju dock en fällande dom mot läkaren falla mot hennes nekande...)

Och ja jag tolkar det som att du inte ytterligare har värderat effekten av lagstiftningen.