Citat:
Ursprungligen postat av JPume
Det är ganska naturligt med tanke på att det är den bevisning som finns (vad vi vet).
Hur tänker du här? Eftersom försvararen hela tiden (långt innan förundersökningen var klar!) har haft synpunkter och invändningar (vilka majoriteten i den här tråden verka instämma i) och åklagaren hela tiden hårdnackat säger att det inte finns några problem, men i flera steg tvingas backa från denna ståndpunkt och komplettera utredningen, så kan du väl ändå inte jämt och ständigt skylla på försvarsadvokaten? Det hade väl varit betydligt bättre om åklagaren från början varit beredd lyssna på invändningarna, gjort rimliga bedömningar och vidtagit åtgärder? Första steget hade ju kunnat vara att inte låta utredningen såsa på i evigheter utan att bli färdig?
Din argumentation när det gäller Hurtigs 'fördröjande' känns tunn och med tanke på åklagarens eget sölande närmast osaklig.
Hur tänker du här? Eftersom försvararen hela tiden (långt innan förundersökningen var klar!) har haft synpunkter och invändningar (vilka majoriteten i den här tråden verka instämma i) och åklagaren hela tiden hårdnackat säger att det inte finns några problem, men i flera steg tvingas backa från denna ståndpunkt och komplettera utredningen, så kan du väl ändå inte jämt och ständigt skylla på försvarsadvokaten? Det hade väl varit betydligt bättre om åklagaren från början varit beredd lyssna på invändningarna, gjort rimliga bedömningar och vidtagit åtgärder? Första steget hade ju kunnat vara att inte låta utredningen såsa på i evigheter utan att bli färdig?
Din argumentation när det gäller Hurtigs 'fördröjande' känns tunn och med tanke på åklagarens eget sölande närmast osaklig.
Det enda som skulle kunna snabbat på det här hade varit om åklagaren lagt ner ärendet. Det ÄR Hurtig som fördröjt det hela, även om man kan påstå att turerna med Rättsliga Rådet och tidigare sakkunniggranskningar från Socialstyrelsen också hjälpt till.
Då kan man tänka sig två resoneranden (som jag gör litet extra tydliga):
Antingen är åklagaren (Claesson) en prestigeladdad idiot som gör allt för att pina och plåga läkaren, med mer eller mindre falska anklagelser och i princip medveten om att allt han har och gör är meningslöst och hela hans process bygger på att han vet att läkaren aldrig kan fällas.
Eller så är Hurtig helt igenom övertygad att med nuvarande bevisläge, så fälls hans klient och den stora chans som finns för Hurtig och klienten att fixa det här, det är att hitta den tekniska tulipanaros som skapar det rimliga tvivel som behövs för att åtalet inte skall fullföljas, alternativt kan användas i rätten för detta.
Då frågar man sig lämpligen: Kan sanningen ligga någonstans emellan dessa två (litet lätt extrema) hypoteser, och i så fall, vilket övervikt (åt ena eller andra sidan) kan man tänka sig?