Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Jag framhåller detta som en möjlighet, i och med att åklagaren inte har minsta anledning att ha just några kunskaper alls om hur det går till i vården, i synnerhet inte i den högt specialiserad perinatalvården, och inget har framkommit som påvisar att utredningen har förmått ta till sig den nödvändiga kunskapen. Det är möjligt att så har skett, och att utredningen sitter på mängder av information som specifikt utpekar barnläkaren. Men det enda vi vet är att ett rättsläkarintyg har uppvisat tiopentalhalter som, om de skulle vara rättvisande för helkroppssituationen, är manifest möjliga att tillföra patienten under kortare tid än kontinuerligt under åtskilliga timmar, och att åklagaren, i vart fall delvis på basen av detta intyg, har anhållit en specifik läkare. Detta ger, i kombination med att det misstänkta brottet har skett i en mycket specifik miljö som varken åklagaren eller faktiskt heller rättsläkaren kan förväntas ha någon större kunskap om, anledning till vissa farhågor.
Du karikerade min syn ovan. Låt mig då karikera din. Då hävdar du antingen rättsapparatens obegränsade rätt till nollkoll, eller att rättsapparaden definitionsmässigt inte kan ha dålig koll. (Vilketdera är faktiskt inte lätt att avgöra från dina texter.) Vidare anser du att det är ett av rättssamhällets fundament att det förhåller sig på det viset.
För mig förefaller det som den definitionen på rättssamhälle gör det ganska svårt att skilja mellan ett rättssamhälle och en polisstat.
Det var inte min avsikt att karikera din syn på frågan, jag försökte snarare komma med något slags försök till sammanfattning. Men om vi går över till din karikering av min åsikt så menar jag nog att alternativ två är det riktiga. Rättsapparaten kan inte ha dålig koll eftersom det är upp till parterna att upplysa domstolen om relevanta fakta. I brottmålen speglas detta av åklagarens bevisbörda. Domstolen ska vara expert på juridiken, parterna ansvarar för att informera domstolen om relevanta fakta. Om man kombinerar detta med de rättssäkerhetsprinciper som finns i vår lagstiftning så har jag mycket svårt att se det som en polisstat.
Citat:
Mm. Och? Vad har det ena med det andra att göra? Kan man öht koppla samman avbrytande av livsuppehållande behandling med injektion av omöjliga mängder tiopental utan att därigenom också misstänkliggöra avbrytande av livsuppehållande åtgärder i stort ā la réligieuse?
You tell me. OM det skulle vara så att det här är ett normalt förfarande så finns det nog all anledning att antingen ändra lagstiftningen för att tillåta förfarandet, eller ändra rutinerna.
Citat:
Hur vet du det, egentligen? Hur många patienter avlider i vården varje år? Hur många av dessa obduceras varje år på Rätts, tror du?
Den enda intressanta siffran är väl egentligen 3 000, dvs hur många patienter avlider varje år på grund av undvikbara vårdskador.
Citat:
Expertvittnen som inte ens talat om för åklagaren huruvida det finns teoretiska möjligheter för den uppmätta koncentrationen att kunna tillföras på det sätt som förutsatts, ja. Jag kan iofs inte påstå att detta har gort åklagarens jobb lättare. Men min invändning mot åklagaren är att hon idag frivolt driver en utredning trots att den aldrig kan komma att leda till fällande dom. Det kritiska rättsläkarintyget är behäftat med sådana svagheter att det bara skulle finnas pulver kvar av det efter en rättegång, och utan att rätten benhårt tror på rättsläkarintyget finns inga förutsättningar för en fällande dom. Och detta är, bortsett från annat, usel rättsekonomi. Och om det skulle vara så att åklagaren är fullt medveten om detta, och likafullt driver utredningen så långt hon kan ha kontroll över själv, eftersom hon är övertygad om att läkaren har gjort det, och vill jävlas med henne så mycket hon kan, då har åklagaren satt sig i domares ställe, vänt upp och ner på rättstaten och placerat den i en papperskorg.
Jag delar inte din uppfattning om att det aldrig kan bli en fällande dom i det här fallet. Jag delar inte heller din uppfattning att det OM det nu inte finns en chans till fällande dom är dålig rättsekonomim att driva fallet. Ett prejudikat på detta område kan vara värt nog så mycket.
Sen är åklagaren utbytt sen länge. Den nya åklagren är dock tydligen lika övertygad som den första om att det finns ett fall här.
