Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Nu känns det som att vi är ganska långt ute på den semantiska stigen och det är väl iofs trevligt, men jag tror inte vi kommer så mycket längre i sakfrågan. Jag har dock en fråga. Hur snabbt går den där toleransutvecklingen för en prematur bebis med ganska dålig allmänkondition?
Nej, absolut inte.

Om vi ska spekulera så tror jag att det här är ganska okomplicerat egentligen. Efter beslutet att avbryta den livsuppehållande behandlingen av barnet ville läkaren ge tillräckligt med morfin/tiopental för att åstadkomma en palliativ sedering. Den exakta doseringen känns väl inte direkt skitviktig med tanke på omständigheterna, så hon ger en dos utan att närmare tänka på den exakta dosen. Av någon anledning missar hon att skriva in detta i journalen, hon tänkte kanske ta det senare, eller så kändes det helt enkelt inte så viktigt just då, hon kanske hade mer att göra. När föräldrarna sen gör en polisanmälan görs en rättsmedicinsk undersökning som visar alldeles för höga doser tiopental och morfin, detta helt utan journalanteckningar eller annan dokumentation.
Läkaren, som nu finner sig misstänkt för mord, blir själv chockad av att se resultaten från den rättsmedicinska undersökningen, får panik och blånekar till att ha gett tiopental. ...och här är vi nu.

Vilken är den sista attsatsen? Kan inte öppna den sidan just nu.

Visst, fast situationen var sådan att säkringen av bevis borde ha kunnat ske utan att anhålla och häkta läkaren (vilket alla måste förstått skulle ge stor uppmärksamhet, här agerade polisen extra smidigt)?
Läkaren hade haft all tid i världen bland annat till att synka med sköterskan om hon gjort detta så klantigt som åklagaren hävdar med uppsåt.

Backning verkar inte vara aktuellt annat än under bilan.

"att ur rättsmedicinsk perspektiv betraktas dock således dödsfallet såsom onaturligt, till följd av överdosering av annan person, men att det inte utifrån den rättsmedicinska undersökningen eller de tillgängliga handlingarna kan avgöras i vilket syfte eller av vem den mycket höga dosen av tiopental givits,"

Skall vara bokstav för bokstav inklusive ur rättsmedicinsk perspektiv.

Ok, tack.

Men det är väl inte så konstigt att rättsmedicinaren inte skriver någonting om vem som dödat, det ligger inte i dennes arbetsbeskrivning att utreda brottet, det är åklagarens jobb.

Det är fruktansvärt om ett barn föds hjärnskadat!
Sverige är dock i absolut världsklass inom vården av för tidigt födda, bara så att du vet!

Du har ju hela tiden velat ha mer och strängare straff så låt oss då säga att vi sätter läkaren i ditt exempel här ovan i fängelse, Lider föräldrarna då mindre? Har patientsäkerheten ökat generellt sett? Blir barnet bättre?

Sedan, är det alltid någons direkta fel? Går det att få en vård där 100% perfekt resultat alltid uppnås? Är detta möjligt? Om det ej ens är teoretiskt möjligt hur hårt ska då misstag bestraffas?
Kan man med fängelsestraff verkligen uppnå denna perfektion eller är det andra vägar man bör gå?

Om man på riktigt är intresserad av att minska vårdskador och felbehandlingar inom sjukvården är det den extremt ineffektiva och oändligt resursslukande byråkratin som är den stora boven. Den måste förminskas kraftigt samt förenklas. Även organisationen är extremt ineffektiv, som det är nu "försvinner" ex provsvar konstant på stora svenska sjukhus. Så detta samt att dom sämsta läkarna och sjuksköterskorna borde få helt andra arbetsuppgifter alternativt inte få fortsätta att arbeta som läkare resp syrra.

Din lösning är än mer byråkrati samt en avancerad samt helt godtycklig jakt på syndabockar.
Du har inte satt dig in i problemen du försöker lösa, du är som en riktigt begåvad 10-åring som försöker lösa världens problem... med 10-åringens infantila uppfattning av vad "världen" är och hur den fungerar!
Fick du bestämma skulle resultatet bli katastrof, som tur är får du inte det !

Mycket svårt att svara på. Jag kan det i alla fall inte.



Det är ett möjligt scenario.




Edit. Såg att nono redan svarat.

Rättsläkaren ser uppenbarligen inte kopplingen mellan morfin, läkaren och dödsfallet som du (och åklagaren?) gör. Dessutom pekas Tiopentalet ut och inte morfinet.

Det som förefaller vara problemet är att åklagaren inte förefaller ha gjort sitt jobb, nämligen att utreda.

Eftersom morfin nivån i urin och blod är ganska jämställda så är det rimligt att anta att det inte var den dödande substansen. Hade barnet fått en dödlig dos morfin hade det inte hunnit nå till urinen.

tiopentalet är ju en annan sak.. men jag såg det stod en del diskussioner om det i kommentarerna i artikeln på dagensmedicin.

Om detta tagits upp innan så e ja lessen, klockan e mykke o jag orkar inte läsa hela tråden.

Har det hänt nåt nytt i det här fallet förresten???

freddie

Skillnaden tiopental lårblod/urin är väldigt intressant (även den uppmätta koncentrationen). Vi är några som undrar vad som försiggått på rättsmedicin...

Ännu mer undrar jag hur det kan vara möjligt för åklagaren att anklaga någon för ett av de grövsta civila brott och sedan bara låta processen stanna. Särskilt att vidhålla att misstanken kvarstår utan att det prövas om häktningsskäl föreligger. Min slutsats är visserligen att åklagaren inte hade fått med sig hovrätten på att bevisen höll. Att åklagaren hävdar fortsatt misstanke kan dock inte den anklagade värja sig mot med åklagarens nuvarande agerande. Enligt mig totalt rättsvidrigt men tydligen lagligt i Sverige???

Vad jag vet har inget hänt när det gäller utredningen av det påstådda mordet.

Denna typ av agerande är tydligen vanligt i Sverige. I Astrid Lindgren fallet gick man dock sannolikt på pumpen när det skulle upp i hovrätten.

http://www.realtid.se/ArticlePages/200905/20/20090520131136_Realtid774/20090520131136_Realtid774.dbp.asp



Stämmer ganska bra med vad jag skrivit tidigare i denna tråd.

Det behöver inte ha hänt något på rättsmedicin. Det kan röra sig om tiopental som har fallit ut i en hypoxisk och sur ven, där betydande tiopentalprecipitat har råkat komma med i just det lårblodsprov som analyserades.

Nja, det kan föreligga misstanke utan att det föreligger häktningsskäl. Ett aktuellt typexempel på detta är "exfrun" i "greveattentatet". Misstankarna räckte inte för en omhäktning på sannolika skäl, men det finns fortfarande tillräckligt många besvärande omständigheter för henne för att hon fortsatt ska vara misstänkt. Åklagarens fuling i AL-fallet är inte att misstanken kvarstår, utan att häktningen hävs utan att åklagaren vidgår att misstanken har försvagats. Och möjligen att man låter utredningen gå i stå utan att lägga ner den.

Det är denna typ av resonemang som rättsmedicin borde vara kapabla att föra medan tid är. Resultatet verkar tämligen orimligt: vi måste undersöka närmre. Nu kanske det aldrig går att få klarhet i om någon som helst oegentlighet föreligger.

Jo, korrekt formulering är väl att åklagaren aldrig medgivit just det att misstanken försvagats. Om det nu inte är så borde ju den misstänkte vara häktad och pressen på utredningen skulle varit en helt annan.