Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Kan detta tolkas på något annat sätt än att läkaren menar att flickans anhöriga har gett överdosen/-erna?

I artikeln i Aftonbladet.se står det:


Ang. min fetmarkering: Kan det stämma? Jag tänker på att t ex obehörig personel eller anhöriga skulle kunna komma åt såväl sprutor som medel? Ligger det framme i ett vårdrum? Är det inte inlåst?

Enligt undersökningen så befanns tydligen Linnea vara hjärndöd. Därför bestämde läkarna att livsuppehållande åtgärder skulle upphöra.

En hjärndöd patient har inget medvetande och är därför inte medveten om smärtor. Det finns ingen anledning till barmhärtighetsmord.

Dock kan hjärndöda patienter med viss kvarvarande funktion i delar av hjärnan (som styr de autonoma funktionerna som andning mm) få okontrollerbara kramper och spasmer. Det var sannolikt för att förhindra detta som morfinet gavs. Detta för att föräldrarna skulle slippa se barnet dö i spasmer.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4615004.ab

"Linneá fick en DÖDSCOCTAIL"
Jag fattar inte hur åklagaren och media tänker!
Man blir idiot!

Jag har följt den här historien lite vagt sådär, men hittills inte riktigt fattat vad för slags brott som begåtts. Som jag uppfattat det har läkaren dödat flickan efter att man fått föräldrarnas tillåtelse att göra det, då situationen ansågs hopplös.

Till min enorma förskräckelse visar det sig att detta är något en läkare kan bli mordåtalad för.

Åklagaren skriver i dag på DN Debatt:


Hur kan det vara ett brott att ge en dödligt sjuk människa en stor dos morfin, men inte ett brott att stänga av en respirator? Båda sakerna kräver lika stor beslutsamhet och båda är aktiva handlingar, men vi hamnar i den perversa situationen att det som är minst plågsamt är kriminellt medan det mer plågsamma är lagligt. Vi har alltså en lag som menar att vi mer eller mindre ska tortera dödssjuka små flickor, helt i onödan. Vad är det för dårar som stiftat dessa lagar?

En parallell till detta. En person faller ner från en bro, men lyckas precis få tag på och hänga kvar i ett rep du kastar ner till honom. Han kan dock inte hålla sig kvar och kommer snart att falla ner i vattnet och antingen krossas mot vassa klippor och slitas i stycken av hungriga hajar och krokodiler. Att skjuta honom i pannan med din revolver vore nu ett brott, men inte att skära av repet med din kniv. Hur bisarrt är inte det?

Jag resonerade precis som du, men det är nu tydligt att det som betonas är att det var direkt dödande, med hjälp av mycket stora doser.

Som du ser nyligen i tråden finns det dock forskning som visar att de doser som uppmäts efter döden kan ligga 1000 gånger högre än vad som 'medicinerats'.

Dessutom finns det påståenden om att ett ämne skulle ha använts, vilket inte finns med i journalerna - tiopental.

Mycket är alltså ännu oklart, men det är detta påstådda aktiva dödande med extremt hög dos som åklagaren inriktat sig på.

Problemet är också hur begreppet hjärndöd skall tolkas för ett prematurt barn där hjärnbarken är ofullständigt utvecklad och resten av hjärnan inte utvecklats som normalt.

Nu gjorde man ju en MR för att bla se hur hjärnan mådde och fann att förmodligen att delar av den var helt döda och att utvecklingen fortsatte i denna riktning. När man kommer till en viss punkt så är skadan oåterkallig och patienten är hjärndöd, även om vissa delar delvis fortfarande fungerar. Här har man då tagit ställning till att barnet är så gott som hjärndöd och döende varför man rekommenderar avbrott av livsuppehållande åtgärder.

Om man ändå bestämt sig för att döda någon vore det väl egalt hur man gör det, så länge man försöker minimera lidandet?

Tror nog fortfarande du är litet ute och cyklar beträffande hur allvarligt barnets tillstånd bedömdes av _läkarna_, och huruvida den faktorn påverkar (& åt vilket håll) vilka anestesi medel man använder.

När jag snabbt ögnade igenom mammans blogg så slogs jag av att hon å ena sidan (fragmentariskt) beskriver tillstånd och komplikationer som vanlig allmänbildning (hon lär ska vara Uska) borde räcka till för att förstå att överlevnad definitivt inte är garanterad, för att sedan den sista veckan eller så mer gå över till att försöka hitta en förklaring, och helst någon att skylla på.

Mycket mänskligt och tragiskt. Och kommunikationen mellan vården och föräldrarna verkar nog ha brustit ganska så rejält. Någonstans skriver hon om att hon är så glad för att de äntligen fått höra att barnet nog kommer att överleva - jag har svårt att tro att det är sant (mkt liten prematur, förlossningsskada (syrebrist), hjärnblödningen till följd av saltlösningsmissen, vattenskalle som verkar knepig att få stabiliserad, infektioner - nääji, också om dagsläget inte är livshotande så kan jag bara inte tro att någon ansvarskännande läkare skulle ge några överlevnadgarantier för ett sånt litet knyte).



Min teori är en _annan_ läkare, kanske tre dagar tidigare, kanske en hel vecka tidigare.
Om utredarna är så ute och svävar - och inte förstår att inhämta kunskap - som man lätt får en misstanke om, kan man också tänka sig att de kört på en stenhård förhörslinje som bara inriktar sig på de sista 7-10 timmarna av barnets liv.
En läkare i chock kanske inte tänker på att "den där sprutan, du vet nog!" som de tjatar om har något som helst sammanhang med en tiopental dos fem dagar tidigare för att bryta kramper. Kanske inte ens om hon själv ordinerat den, och säkert inte om det hon bara hastigt sett i journalen att kollegan gjort det.

Lagstiftningen bör så långt som möjligt överenstämma med allmän rättsuppfattning. Så är det inte i det här fallet. Socialministern vill inte ta tag i problemet p g a sin religiösa övertygelse. Fredrik Reinfeldt måste byta ut Göran Hägglund snarast!