Citat:
Ursprungligen postat av BaalZeBub
Detta tänkesätt är i linje med vad du tidigare skrivit: "Liknelsen var avsedd att visa hur en skenbar (eller verklig) omöjlighet kan påvisas utan att för den skull rasera resonemanget i övrigt."
Men det finns skäl att dra öronen åt sig vid uppenbara absurditeter. Om två påståenden inte är förenliga utan skapar en motsägelse, så tillämpar man reductio ad absurdum.
Och om åklagaren kommer med påståenden om sakläget, som i sig är en omöjlighet, så finns det anledning att inte kompromissa och prata om att nåja, det kanske var 'något åt det hållet iallafall'. I stället borde en varningsklocka ringa.
Det är något mycket märkvärdigt när åklagaren är ute och pratar strunt, och bygger ett åtal på en gärningsbeskrivning som inte KAN vara sann.
Man kan också tillämpa "Occams rakkniv" - den enklare, mindre invecklade förklaringen är den mer trovärdiga.
Två invändningar: (1) Jag har läst protokollet från rättsmedicin (det ligger ju ute) och i det protokollet påstår man ingenting bestämt om doser, utan fastslår "bara" att a) döden har inträffat genom tiopentalförgiftning och b) halterna man analyserat fram är 1000 ggr högre än de som kan observeras i normalanvändning. Detta kan förstås tolkas på olika sätt, sannolikt har väl åklagaren fått någon sorts hjälp att förstå det hela av rättsmedicin. Det kan ju finnas bättre förklaringar till att indikatorvärdena är höga än att det verkligen givits en fullständigt orimligt stor dos - att mätmodellen inte stämmer i detta fall är ju rätt plausibelt. Men att dosen varit för stor står tydligt uttalat.
Sedan (2) kan det ju fortfarande vara så att uppgifterna om maximala spädningsförhållanden inte stämmer utan att det är möjligt att nå högre. Ett påstående (endera vägen) på nätet är ju inte mycket värt, men det är ju en smal sak att undersöka. Det är ju kanske till och med rimligt att man redan tänkt på den saken på rättsmedicin, men det kan ju inte jag veta. Då faller faktiskt invändningen att det inte kunnat hända på grund av omöjligheten att injicera en mycket stor dos.
Annars är det naturligtvis vaket på alla sätt att granska vad åklagaren och de andra påstår. Rent principiellt är ju frågan litet mer laddad än ett sketet rånmord, eftersom moralen, etiken och juridiken inte riktigt sitter vid samma bord här. Jag vill nog rent allmänt se gärningsbeskrivningen som åklagaren formulerat den innan jag tycker eller tror något om den låter rimlig eller ej. Det var dumt av mig att spekulera i detta.
Uttalandet från rättsmedicin om dödsorsaken gör det heller inte alldeles lätt att förklara det hela med stollig åklagare och moralpolitisk konspiration. Såvitt jag kan förstå är det dessutom Althin som har uttalat sig i de starkaste ordalagen om stora doser - han är ju målsägarbiträde och säger vad han bedömer gynnar sin klients intressen, ungefär som försvarsadvokaten Hurtig, som har att peka på allt som gynnar hans klient.
