Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Jo det är detta som skrämer mig mest.

PCuri brukar ju köra med att det var standard inom RMV och jag är rädd för att just dessa brister var standard inom RMV. Denna gång så vart de granskade och bristerna uppdagades. Frågär är ju om det finns oskyldigt dömda på grund av RMV eller "bara" ex antal brotslingar som kom undan pga bristande analys?

DNA hanteringen bådar ju inte gott direkt ( isynnerhet inte när man betänker att de gjorde samma tavla två gånger) och när man sen i sin egen revision slår fast att man har rejäla brister i sina processer så blir jag orolig

Några kommentarer till inläggen ovan och liknande inlägg de senaste dagarna.

Alltså, jag har tidigare kommenterat den motivering man hade till den friande domen (d v s man gjorde en fräckis och låtsades att finska RMV mätt på ett ospätt prov).

När det sedan gäller riskerna för felmätning p g a kontamination eller p g a att det var likvätska i provet så har jag tidigare upprepade gånger påpekat att om man tillför någon annan substans (t ex en snordroppe som droppar ner i provet) eller får in likvätska i stället för blod i provet så blir rimligen koncentrationen av tiopental lägre och inte högre jämfört med tidigare. Jag noterar också att tingsrätten inte använde sig av denna typ av argumentation. Anledningen till att man inte gjorde detta var sannolikt att det är relativt lätt att inse att får man in något annat än blod i provmaterialet så underdrivs snarare än överdrivs tiopentalhalten.

Inte heller verkar man ha använt sig av ett argument typ att snor eller hudfragment skulle kunna peka ut fel ämne ungefär som snor eller hudfragment i DNA-tester kan innebära att fel individ pekas ut. Och det beror sannolikt på att även en måttligt utbildad person inser att de behöver ett ämne som ger ett väldigt snarlikt utslag i ett gaskromatografi-diagram jämfört med tiopental för att kontamination skulle vara en sannolik orsak till mätresultatet. Det verkar heller inte, att döma av domen, som om försvaret anfört att kontamination av ett ämne som ger ett jämfört med tiopental likartat resultat är en möjlig förklaring till det resultat labbet i Finland kom fram till. Det man i stället verkar ha koncentrerat sig på är en massa formella fel svenska RMV gjort i sina mätprocedurer och förfaranden. Försvarets inhyrde expert Olof Beck verkade mena att eftersom man inte skulle använda sig av samma förfaringssätt i vetenskapliga experiment avsedda för publikation i New England Journal of Medicine eller The Lancet så bör svenska RMV:s mätningar av formella skäl underkännas (vet inte som svenska domstolar godkänt liknande resonemang i andra rättsfall, tvivlar dock på detta). Men i alla fall lät man ett för kvantifiering av tiopental godkänt labb, finska RMV, göra en mätning på kvarvarande provmaterial. Finska RMV kom fram till samma resultat som svenska RMV, d v s en tiopentalhalt om ca 2000 mikrogram/gram.

Så hur skulle man då göra för att kunna underkänna även detta mätvärde? Jo, man fick som sagt göra en riktig fräckis. Man låtsades inte om att finska RMV mätte på ett prov som var spätt 10 ggr varför fenobarbitalhalten, som skulle visa att det inte var fråga om något spädningsfel, borde hamna under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram i stället för på 19 mikrogram/gram. 19 mikrogram/gram genom 10 blir ju 1,9 mikrogram, vilket är klart under utskriftsgränsen. Men i stället skrev man att detta mätresultat, d v s att man hamnade under utskriftsgränsen, pekade åt ett annat håll än att tiopentalhalten skulle stämma (och att det inte skulle ha varit fråga om något spädningsfel). Man låtsades alltså inte om att provet var spätt 10 ggr. Man struntade också i, om det nu skulle ha varit fråga om ett massivt spädningsfel, att det maximala spädningsfelet var 5,26 ggr. Späder man 10 ggr blir nämligen den förväntade fenobarbitalhalten 19 / 10 = 1,9 mikrogram/gram. Skulle man ha spätt mer än så skulle spädningsfelet ha underdrivit tiopentalhalten. Och det är ju inte så intressant. Det intressanta är ju om man spätt mindre än de 10 ggr man påstått. Teoretiskt kunde man ju ha spätt så pass mycket fel att man hamnat precis under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram för fenobarbital och hamnat på något typ 9,999 [...] mikrogram/gram. En sådan siffra innebär det maximala, teoretiska spädningsfelet när det gäller spädningsfel som överdriver tiopentalhalten. Späder man för litet överdrivs tiopentalhalten. Och hur stor blir då denna maximala, teoretiska överdrift? Jo 9,999 [...] / 1,9 = 5,26 ggr. Så pass mycket fel skulle alltså det ackrediterade labbet i Finland ha kunnat överdriva tiopentalvärdet, teoretiskt sett.

Men varför använde sig då inte tingsrätten av en så pass stor, teoretisk felmätning? Skulle detta inte ha varit ett jättebra argument för satt frikänna den åtalade läkaren? Nej, det finns nämligen en stor hake. En nedprutning med 5,26 ggr hade nämligen ändå inte på långa vägar räckt för att komma ner till det mätvärde som rättens oberoende expert Mörland ansåg skulle kunna förklaras av tidigare, eventuella, EJ JOURNALFÖRDA tiopentalinjektioner. Mörland ansåg nämligen att bara en halt om ca 15 mikrogram/gram eventuellt skulle kunna förklaras på det viset. Och det är så pass väldigt mycket mindre än de 2000 mikrogram/grammen att de sammanlagda nedprutningarna det kunde vara fråga om inte skulle räcka. De nedprutningar de skulle kunna vara fråga om är för det första en på max 4 ggr som enligt Mörland skulle bero på att tiopentalet hamnat i det venösa systemet i nedre delen av kroppen. Och då landar vi på 2000 / 4 = 500 mikrogram/gram. Sedan har vi det teoretiska spädningsfelet om max 5,26 ggr. Och det ger en ytterligare nedprutning till 500 / 5,26 = 95 mikrogram/gram. Och det är alltså en påtagligt mycket högre siffra än 15 mikrogram/gram.

Så vad fick man då lov att göra för att kunna frikänna läkaren? Jo, man fick undvika att vara alltför specifik och i stället göra en fräckis och implicit låta förstå att det fanns ett möjligt, obegränsat spädningsfel.

Det var också nära att ingen utomstående upptäckte den här fräckisen. Det tog faktiskt några dagar innan det här uppmärksammades i denna tråd. Den som först uppmärksammade detta var eloge. Först tog jag ingen notis om vad eloge verkade uppmärksamma eftersom jag tyckte att "han är väl så knäpp att han inte fattar något". Men till slut slog det mig att eloge stött på något som innebar att tingsrätten gjort en riktig dunderfräckis. Det var alltså nära att ingen tagit tag i denna fräckis alls. Tyvärr har jag dock inte sett att någon utanför denna Flashback-tråd uppmärksammat detta. Så därför måste män väl säga att tingsrättens fräckis i huvudsak lyckats, tyvärr. Och det räknade man väl med.

Inte bara tingsrätten har väl dock visat god förmåga på att försöka blanda bort korten. Det gäller även de läkare som paraderat förbi i denna tråd och laborerat med litet andra argument än tingsrätten.

Måste apropå det sistnämnda kommenterat en till fräckis som återkommit i tråden de senaste dagarna, nämligen påståendet att det inte skulle ha gått att få i babyn så pass mycket tiopental som behövts för att nå upp till det aktuella mätvärdet. Jag vill med anledning av detta återigen påpeka att med Mörlands minimidos om 125 mg för en vuxen, 80 kg man talar vi om en dos på motsvarande 2,857 g. Detta skall jämföras med de 2-5 g som bevisligen gått att få i amerikanska, dödsdömda fångar. Sedan verkar ingen ha påstått att de 5 g vissa fångar fick utgör någon slags absolut, övre gräns för vad som går att få i människor. Klart är att det går att få i folk 5 g och sannolikt då än mer. Om det går att få folk de 11,428 g som Mörlands 500 mg-dos skulle motsvara har, mig veterligen, ingen prövat vare sig på fångar eller vid djurförsök. Men klart är i alla fall de doser Mörland talar om klart överlappar de dos-områden som tidigare bevisligen prövats. Jag noterar också som sagt att tingsrätten inte verkar ha använt sig av argumentet att det inte hade gått att få i babyn så pass mycket tiopental som krävts för det mätvärde svenska och finska RMV kom fram till.


Läs också om Salme, 93, som man försökte ta kål på genom att törsta ihjäl henne:

https://www.flashback.org/sp40455558

Sannolikt fick vi fler sådana här fall genom den friande domen som diskuteras i denna tråd.

Side 1442 # 17298

" Judge Joseph Dredd is a fictional character.
Dredd is an American law enforcement officer in a violent city of the future where uniformed Judges combine the powers of police, judge, jury and executioner.
Dredd and his fellow Judges are empowered to arrest, sentence, and even execute criminals on the spot.

Ung mand på motorcykel utan skylt bak. Aktuelt fall i Sverige. Se polisens egen video.

Inte att undra på att polisers blir nack-skotts avrättade. Malexander.

Så käre Rappen_Skrallen. Utan att vilje kritisere. Kan vi föra diskussionen utan kritik, spydigheter föragt etc..

Lite sarkasme och ironi är nog på sin plats ibland. Inte för inget att jag är dansk/svensk.

Bara hålla os till fakta.

Morfin spåret är dött! Det har aldrig existerat! För enbart detta borde åklagern hamna bakom galler!

Jag kännar ochså till åtskilliga innläg som bringar mitt piss i kok.

Men jag avstår från ovanstående kritik, spydigheter föragt etc. i hoppat att vi inte bidrar tilll att framkalla et Judge Dredd_samhälle dit vi hastigt är på väg.

Jag skal förklara.

Clodius har fremkommit med åtskilliga skärpte betraktningar. Hatten av i respekt!

Men även om Pcuri bringar mitt piss i kok ofte fremförar han/hon ofte inte ignorerbare synspunkter.

Men han får sgu pust och stön så ofte att han borde uppsöka en läkare!

Men problemet med Pcuri är att han inte verkar skilje mellan fakta och fiktion.

Men även hatten av i respekt för Pcuri.

Jag är ledsen för att jag inte var ansvarig läkare då Pcuris anhöriga led.
För då tror jag inte att Pcuri hadde haft den hållning han har i dag.

Jag har inte som tidigare läkare kun lovord at fremföre om hälsosystemet trots jag är inte så negativ häller som Pcuri.
Jag hoppas jag kan få en vettig dialog igång runt detta med PCuri. Utan fiktion.
Han/hon är i alla fall välkommen att kontakte mig.

Han fremförar några verkligen mycket interessante vinklingar på problemställningar, verkligen vettige betraktningar, bl. a. den med Finske RMV contra Svenska RMV.
Men implikation, konsekvens kan jag inte se av den anledning att föruttsättningen kontroll och dokumentation är mycket tvivelaktig.
Som Mace 2442 mycket riktigt fremförar.

Mikro kristaller desutom.

Hans resonemang runt detta är verkligen vettiga.

Men sök och du ska hitta står det i Bibeln.

Men som jag har sagt i över trettio år. Sökar du inte hittar du heller inte.

Så skillnaden mellan fakta och fiktion i frågan mikro-kristaller är!

Har man tittat. Mikro-kristaller skal förmodligen ses i Mikro_skop!

Och har man inte dokumenterat tittat i mikroskop är resten innbillning!

Ytterligare kanske et rimligt tvivel!

Som närmast resten av bevisen i denna sak.
Inte bara rimligt tvivel men även flera horrible tvivel alla baserade på rene rama innbillningar.

Lever-stas?

Jag skulle gärna vilja läsa journalen.
Särskilt klinisk kemiska värden. Fanns tecken på leverstas på et iövrigt friskt barn.

Något som förbryllar mig oerhört! 20110426LINNEA_Obduktions_Utlåtande_KOMPLET

" MAKROSKOPISK:

Lever-vävnaden har ordinär blodfyllnad, ordinärt tecknad snitt-yta och är utan härdformiga forändringar.

MIKROSKOPISK:

Levern: Snitt från levern färgat i HE visar stasad men for övrigt ordinär lobulär vävnad utan tecken på steatos ( fett-inlagring i levern)."

Makroskopien stämmar inte överens med klinikken och klinisk kemiskt ( klin. kem. är hypotetiskt men jag ser inte någon innvändning mot dettta ) samt mikroskopien.

Och var finns mikroskopien av gallgångs-systemet! Eksisterar inte!

Varför skulde et iövrigt friskt barn utan tecken till hjärtsvikt ( backward failure ) leversvikt iövrigt ( åter hypotetiskt av samme anledning ) utvisa tecken på leverstas / eller gallgångs-stas vilket inte är beskrivit utförligt under mikroskopi.

Och gör barnet det även klinisk kemiskt?

Då jag var student för bort i mot 40 år sedan läste jag om backward failure av hjärtet och leverstas.

Då gick jag ner till slakteren och köpte en gris-lever och satte vena hepatica, som mynnar i vena cava närmast direkt, på vattenkranen för att se vad som hände !

Och levern vidgades väl närmast till det dubbla vid mycket lite flöde på kranen.

Sen smakade den desutom mycket bättre efteråt. Faktiskt rekommenderat i gamla kokebökar.

Så utan mindsta tvekan kan levern stasas bakifrån! Backward failure som även kan uppstå akut!

Så frågan, som vill förbliva hypotetisk tills försök är utfört, är om en injektion av thiopenthal före under eller efter döden kan åstadkomma mikroskopisk stas-förändringer i levern.

Min hypotetiske övertygning är att så länga det existerar cirkulation och därmed positive tryck den vanliga vägen, alltså liv, vill en injektion inte kunde åstadkomma et baklänges flöde in i levern.

I alla fall inte till att efter döden kunna visa sådanne mikroskopiske fynd.

( Apropos: " Alla diskussionerne runt injektion före, under och / eller efter döden som förefallar mig tämligen platta och ofunderade enligt ovan" , enbart teoretiske hypoteser utan några funderinger).

Därför bliver min konklusion fortsat klinkande klar.

Denna injektion kan kun ha funnits sted efter dödens innträdande.

Och som anhörig som inte önskar att se sitt barn lida i döden villa jag efter dagars observation av NaCl-spolning av den venösa innfarten, ta Thio-sprutan och sen fylla på med NaCl i sprutan så det inte var öppenbart att Thiopenthalet hadde sprutats in.

Och hadde jag som ansvarig läkare observerat det, vilket vore tvekasamt att jag hadde, skulde jag med näb och klor forsvara dom anhöriga tills det yttersta.

Så man kan innbilla sig allt. Men allt är inte som man innbillar sig.

Men iblandt får man Nobel-priset for sina innbillningar!

Sleepydoc3 "





Så det behövar inte ha gjorts för att sätta dit någon !

Så det är och kommar formodentligt att förbliva et mysterium.

Särskilt som åklagaren / polis / PRA redan i förväg har inriktat sig på enbart en möjlighed för händelses-förlopp i strid med Rättegångs-Balken Kap. 23 "Om förundersökning" 4.die § m.m. §§

MVH

Sleepydoc3

Och PCuri fortsätter med sina lögner.

Finska RMV har inte heller idag analyearat något provmatrial. Det vet Pcuri men kan man inte bevisa något med fakta så kan man ju alltid ljuga verkar han resonera.

Fakta är att Finska RMV har enbart analyserat blodpudding (sorry Bushtopper) från svenska RMV.
En bloddpudding som har så stora brister att den har underkänts som bevis.
Sen spelar det ingen roll om man gör en eller etthundra analyser av det underkända matrialet.
Det blir fortfarande inget bevismatrial

sleepydoc3:
Jag lyfter på hatten och tackar

Pust, jo men vi kan ju ändå konstatera att vare sig tingsrätten eller försvaret verkar ha använt sig av ditt blodpuddingsargument som du presenterat i olika varianter i denna tråd. Den argumentation man verkar ha använt sig av diskuterar jag här:

https://www.flashback.org/sp40566275

För att fälla någon så krävs det en samanhållen kedja av bevis. Kan man visa på tillräckligt starkt tvivel på en länk så faller hela beviskedjan. Domstolen har visat på allvarliga brister i analysen och därmed faller bevisningen. Det fanns ingen anledning att gå inte på övriga länkar, som var lika svaga de (vittnena, själva provtagningen m.m,). Att domstolen inte tog upp nämnda skäl indikerar på intet sätt att dessa bevislänkar skulle vara solida. Om du vill bli tagen på allvar så får du försöka bemöta argument istället för att gömma dig bakom domstolen. Du på minner om Eloge och hans eviga "evangelium enligt Mörnland". Höjden av okritiskt tänkande.

Tja, alltså den länk i beviskedjan man inte ansåg höll verkar ju ha varit att fenobarbitalhalten hamnade under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram hos finska RMV. Jag har förklarat i länken ovan varför tingsrätten bluffar när det gäller detta argument.

Nej. Den svaga länken är att det inte finns någon som kan visa att läkaren handlat fel; Det finns inga som helst samstämmiga vittnesmål om någon injektion, i samband med att flickan dör.

Speciellt inte några samstämmiga vittnesmål om att läkaren gett ett stort antal injektioner medan flickan levde.

Det du refererar till PCuri kan säkert stämma, vad gäller den otroligt höga halten av tiopental.

Alltså: Antingen är provtagning och analys korrekt och det krävs många sprutor för att halten som analysen antyder ska uppkomma eller så är provtagning och analys felaktiga, ensamma eller i kombination och då är analyssvaret värdelöst.

Oavsett vilket (personligen var jag alltför länge inne på det senare men Bustpher och sleepydoc3 har övertygat mig om att storleksordningen är riktig) så finns det inget som antyder att läkaren gjort något för att förkorta flickan liv.

Detta är alltså anledningen till att läkaren, helt riktigt, frias från alla misstankar.

Sedan är det osmakligt av dig att använda guilt-by-association-aargument, det är rent av vidrigt och direkt lögnaktigt av dig; Salme-fallet har ingenting att skaffa med detta fall, vi diskuterar i denna tråden.

Visa ett enda vittnesmål som pratar om att läkaren ger minst 100 ml (vilket även det är alldeles för litet, egentligen) av en kraftigt gulaktig vätska några få sekunder innan flickan avlider, så kan du göra din sak trovärdig.

(100 ml är alltså fem (5) 20 ml sprutor. Denna typ av spruta ser säkert enorm ut, i vården av ett för tidigt fött barn.)

Tänk om du någon gång skulle förstå vad du läste.
Domstolen säger att värdet är orimligt bland annat pga att experterna anser det orimligt samt att det är flera gånger högre än någon gång tididigare i rättshistorien.

Det ger två möjligheter. Antingen har två labb gjort fel eller så är grundmatrialet som båda baserar sina anlyser på felaktigt.
Du får välja vilket du vill tro på men resultatet är det samma. Bevismatrialet underkänns och friande dom är självklar.

Att det som sen inte finns någon gärningsman, ingen gärningsbeskrvning eller något bevisat uppsåt är tre "små" problem till. Utan samtliga så ska en åklagare överhuvudtaget inte ens överväga ett åtal

allt över 5 ml hade med största sannolikhet utlöst en reaktion hos vårdpersonal och en av släktingarna var ju leg SSK.

Sen finns det en sak till. 100 ml i hennes blodsystem borde lite grovt vara 1/4 av hennes blodvolym. Det känns inte riktigt rimligt att ingen skulle reagera över det heller

Ungen skulle antagligen dö ganska omg för att hennes blod inte fungerar längre om det skulle späs ut så mkt.

Tingsrätten använde inga sådana här argument i den friande domen. Den friande domen innehöll en massa medhåll om att svenska RMV gjort en massa formella fel (man verkar ha hållit med försvarets Olof Beck om att RMV:s rutiner borde ha varit som om man gjort ett experiment som låg till grund för en vetenskaplig artikel som skulle publiceras i The Lancet eller The New England Journal of Medicine, typ). När det gällde finska RMV:s mätvärde på tiopental, som var ungefär samma som svenska RMV:s, så gjorde man som sagt en riktig dunderfräckis genom att liksom låtsas att det kunde vara fråga om ett typ obegränsat spädningsfel (det var knepigare att avfärda finska RMV eftersom finska RMV var ackrediterat även för kvantifiering av tiopental). Jag har förklarat varför jag anser detta vara en dunderfräckis bl a här:

https://www.flashback.org/sp40566275

Men även om tingsrätten inte använt sig av era argument så kan man kanske för att få litet perspektiv på det hela jämföra den dos som skulle krävas för att uppnå de mätvärden man fått med de doser som bevisligen gått att få i amerikanska, dödsdömda fångar.

Rättens oberoende expert Mörland sade ju att den teoretiska minimidosen för att uppnå den uppmätta tiopentalhalten i provet var 125 mg, d v s motsvarande 2,857 g för en vuxen, 80 kg man (han hade då prutat ner den dos som krävdes om man räknade på hela blodvolymen till ¼ eftersom tiopentalet sannolikt i hög grad koncentrerats till det venösa systemet i nedre delen av kroppen). Amerikanska fångar som avrättades med tiopental fick 2-5 g. Och det har alltså bevisligen gått att få i folk. Därför bör det inte vara några problem att få in motsvarande koncentrationer i små bebisar utan att man behöver använda orimliga mängder vätska att späda tiopentalet med.