Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

3000*10^3 mikrog/3 g var det nog tänkt ovan annars hade kanske till och med åklagaren vaknat till.

nono2 och mace2442 jag tar mig friheten att svara er bägge i samma inlägg eftersom ni är inne på samma frågeställning som väl egentligen skulle kunna formuleras som:

Varför lade inte åklagaren ner åtalet efter den vertikala revisionen? – Svaret är enkelt!

I sin rapport från den vertikala revisionen skrev professor Beck beträffande den avgörande analysen av tiopental att:

”Värdet 2000 µg/g tiopental i lårblod är framtaget på ett ogiltigt sätt. Det sanna värdet kan vara lägre eller högre. Utan kompletterande undersökning vore det korrekt att ange > 10 µg/g. Att svaret kunnat ge besked om att tiopental är identifierat med GC/MS kan accepteras ur ett vetenskapligt perspektiv då risken för fel identifikation med GC/MS är ytterst liten. Jag kan själv inte föreslå något alternativ. Trots detta är resultatet ogiltigt ur ett kvalitetsperspektiv då en odokumenterad procedur använts och kriterier för identifikationen är okända. Referensprov är inte heller analyserat vid samma tillfälle. Identifikationen är inte säkrad. Det förhållande att laboratoriet inte förfogar över ett giltigt referensmaterial av tiopental är en ytterst besvärande omständighet.”

Men, rättskemiska laboratoriet delade inte Becks uppfattning utan skrev att:

”Vi är oense om RMV:s sätt att rapportera. Beck anser att koncentrationerna borde ha svarats ut som > 10 µg tiopental/gram och > 0,4 µg morfin/gram. RMV håller med om att det finns en variation i de uppmätta värdena. RMV är fullt övertygade om att provet innehåller en hög koncentration av tiopental, samt morfin och valde därför att rapportera ut de höga ungefärliga värdena.”

När Beck hade påpekat för rättsläkaren att värdet 2000 µg/g tiopental i lårblod i själva verket kunde vara både högre och väsentligt lägre och frågat hur det skulle ha påverkat hennes bedömning om analysrapporten istället angett > 10 µg/g hade hon menat att det sannolikt inte skulle ha ändrat hennes bedömning eftersom 10 µg/g tiopental i lårblod enligt henne fortfarande är en hög koncentration.

Det är viktigt att förstå att professor Becks formulering att: ”Utan kompletterande undersökning vore det korrekt att ange > 10 µg/g” är ett sätt att uttrycka hur, enligt hans uppfattning, ett ackrediterat laboratorium borde ha rapporterat analysresultatet med hänsyn till hur analysen utförts. Det är således inte ett uttryck för hur hög han bedömde koncentrationen vara!

Att åklagaren mot den här bakgrunden skulle desavouera både rättskemiska laboratoriet och rättsläkaren och argumentera baserat på > 10 µg/g är naturligtvis helt uteslutet. Dessutom hade han i så fall vid ett misslyckande fått bära hundhuvudet själv. Genom att hålla fast vid RMV:s uppfattningar kunde han istället skylla ifrån sig - vilket också är vad som skett.

Boven i det här dramat är faktiskt inte rättskemiska laboratoriet, trots bristerna i analysarbetet, utan det är rättsläkaren som genom sin ovetenskapliga och sensationsskapande slutsats av analysvärdena ställt till det från allra första början.

Bushtoper: Tack för ytterligare ett grundligt och välformulerat inlägg.

Jag vidmakthåller att RMV inte har fullgjort sin uppgift då man ju har krav på sig att leverera analyser på vetenskaplig nivå. Du gör ju ett utomordentligt jobb med att visa att man inte har levt upp till det. Just citatet "de höga ungefärliga värdena" visar ju just på att man inte har fastställt något värde med god precision och utan det så ska en åklagare antingen begära kompletering så att man får upp kvaliteten (lite svårt i detta fall då allt råmatrial var förbrukat) eller så får man kasta in handuken.

Juridiskt är det ju bortom allt rimligt tvivel som gäller för ett bevismatrial och Professor Beck framför ju millt sagt rimliga tvivel.

Om det sen är så att åklagaren inte förstod hur svagt hans åtal var eller om du har rätt i att han tog den enkla vägen, ja det lär vi aldrig få veta (det är inte heller någon större fråga i sammanhanget)


En annan snudd på hypotetisk fråga är om det ens skulle gå att få till en tiopentallösning stark nog för att åstakomma den påståda koncentrationen i flickans blod. Detta då under förutsättning att det var en 5 ml spruta som användes.

Angående det sista, av mig fetade, stycket: Just det! Rättsläkaren borde insett att det här var helt orimligt. Hon var ansvarig för provtagningen och hon var den som värderade analysen av detta prov! Varför i hela friden gick man vidare med detta analysresultat på det sätt man sedan gjorde?

Brandt kan inte lastas för att hon inte insåg orimligheterna, hon är jurist och inte fysiolog eller farmakolog.

När det gäller den aktuella rättsläkaren däremot . . . . ja var och en får dra sina egna slutsatser . .

(När det gäller konflikten Beck vs. RMV vill jag nog ändå sätta en liten slant på professor Beck - han är nog den största auktoriteten i landet, på analyser av det här slaget och som sagt; I annat analysarbete hade inte den där körningen varit värd mycket mer än papperet som kromatogrammet skrevs ut på - man hade tagit ett annat prov istället för det som gav så uppenbart felaktiga nivåer. Eventuellt gjort en ny körning efter omkalibrering av kromatografen. Nu uttrycker sig Beck inte så respektlöst som jag gör. Han säger bara att denna analys inte kan lova mer än att halten är > 10 mikrogram tiopental / ml, vilket ju är ganska värdelöst om man verkligen vill utröna vilken halt det egentligen var fråga om.)

Sedan är det så och jag viker heller inte en tum från detta, med den provtagningsmetod man använde sig av, faller värdet av prov (och givetvis, analys) än mer, givet att man vill försöka utröna en halt som flickan hade i sitt blodomlopp i dödsögonblicket. (Ja jag kanske är tjatig men jag bryr mig inte om just det) Det hade krävt helt andra mängder och prov tagna på fler ställen i kroppen. Gärna kompletterade med biopsier om man skulle kunna vara säker på hur halterna påverkat organsystemen.

Nu gjordes det inte. Varför kan man alltid spekulera i . . . . . . Var ansvaret även för denna blunder ligger är däremot uppenbart: Det är samma rättsläkare som värderade det analyssvar som RMV fick fram.

EDIT: Sedan är det så att merparten avalla felkällor vid venprovtagning (vilket det strängt taget är frågan om. även om flickan var avliden) är preanalytiska. http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=4050

Jag påstår inte att det kan vara på det sättet i detta fall MEN: Mot den bakgrunden är det ju än mer förbryllande att man inte tog mer blod från kroppen, vid obduktionen om man vill vara säker på att få bra svar på sina frågor!

Nej, det är fullständigt utslutet. Inte ens vid en orimligt hög halt av tiopental i sprutan kommer man i närheten av denna halt i blodet, givet tiopentals fysiologiska egenskaper (starkt lipofilt etc.)

Dosen kommer snarast upp i hekto är milligram om man räknar tillbaka på given dos (vilket redan det är orimligt att göra) givet provtagningsmetoden.

seepydoc3 satte mig på spåret och har rett ut det där tidigt;

OM man nu funnit denna häpnadsväckande halt i just vena femoralis (vilket man påstår) så kan det bara betyda att kroppen var starkt nedbruten eftersom flickans cirkulationskollaps (som finns dokumenterad på annan plats) medför att den normala blodcirkulationen aldrig kunnat föra läkemedlet till denna ven, om kärlen nu vore intakta. Återstår alltså bara alternativet att läkemedlet diffunderat ut i hela kroppen och fördelat sig i ett jämviktsläge mellan vätska, fettvävnad och annan vävnad.

Detta i sin tur betyder att vi måste se hela kroppen som kontaminerad med denna, påstådda bolusdos.

Givet tiopentals höga affinitet för fett tillsammans med det faktum att ett spädbarn har ganska stor andel fettvävnad hamnar vi alltså snarare i hekton än i milligram.

Se inlägg #13789, om ni inte tror mig. . . .

Sedan kan det finnas andra orsaker till varför man hittar så mycket tiopental där man gör just det . .

EDIT: Jag kanske ska förklara det självklara: Åtalet påstod att en bolusdos getts i armvecket.

Det betyder att man antagligen satt en perifer venkateter ii vena brachialis. Denna mynnar i vena cava och blodet hamnar i höger förmak, vidare till höger kammare ut i lungartärerna via kapillärer i alverolerna. Därifrån vidare genom lungvenerna till vänster förmak. Sedan till vänster kammare ut i aorta via kärlträdet ut i fötternas och underbenens kapillärer för att till sist samlas i vena femoralis.

Var och en som inser detta måste också inse att någonstans hänger inte historien ihop. Denna enorma dos ska alltså passera hjärtat med segelklaffar och retledningssystem. Ett hjärta som, om åtalet stämmer, förmår cirkulera blodet på det sätt jag beskrev. Detta dessutom i en patient vars cirkulation var katastrofal, perifert, även utan något som helst tiopental.

Vi slutar alltså i prestige-alternativet...

Med det tappar åklagarmyndighet och RMV allt mitt förtroende. Försökte åklagaren ens få RMV att förklara hur den hävdade koncentrationen hade uppstått? Observera att överåklagaren har sanktionerat det här tramset.

Jag tycker inte det är ointressant att åklagare hävdar att människor är skyldiga till dråp med så svag bevisning under en tid av nästan 3 år annars är ni många som skrivit väl.

Som tur är lär det komma mer snart även om våra myndigheter gett upp.

tack NurseRatched

Vittnesmålet (även om det är osäkert) talar ju om enbart en spruta så redan där har vi ju grund för att avskriva hela åtalet iom att åklagaren inte kan bevisa gärningen.

Det talar ju antingen för en åklagare som har skippat faktakollen eller att Bushtoper har rätt i sin misstanke om varför det gick vidare.

Tyvärr det så att detta är, hur illa vi än tycker om det, ett spel! Det handlar alltså till en del inte bara om fakta utan till en del också om taktik.

En jurist som jag talade med tidigt i det här ärendet förklarade för mig att när det gällde vad åklagaren var tvungen att göra och inte så förhåller det sig så att, som han uttryckte det: "åklagaren väljer sina påståenden". Fundera på den formuleringen ett tag!

I klartext betyder det att det åklagaren måste se till är att det han påstår rimligen kan förväntas resultera i en fällande dom annars får han inte åtala. Om det sedan är rätt eller fullständigt ur naturvetenskaplig synpunkt är inte irrelevant men upp till domstolen att avgöra enligt principen om fri bevisprövning.

Så, med bestämda uppfattningar från såväl rättskemiska som rättsläkaren i ryggen är det svårt att se att åklagaren skulle ge sig ut på några egna värderingar av analysvärden eller slutsatser av dem. Inte heller kan han förväntas anamma bedömningar som försvarets experter gjort men som bestrids av RMV. Prövningen av vems experter som är bäst experter blir till sist domstolens sak.

Detta sagt så tycker jag nog ändå att åklagaren agerat vårdslöst när han vid två tillfällen energiskt försökt stoppa försvarets begäran om vertikal revision av analysarbetet. Det borde ha legat lika mycket i hans intresse som i försvarets att få analysvärdena kvalitetssäkrade INNAN beslut om åtal. Ytterst kan man också se det som en fråga om objektivitet. Här hade han chansen att dra sig ur ett åtal som han, sedan revisionen väl genomförts, måste ha insett blivit allvarligt underminerat. För min del anser jag därför att det åtal som väcktes var obefogat och följaktligen borde rendera åklagaren påföljd.

Det gjorde man därför att hennes uttalande var kategoriskt. Hon gav inte uttryck för någon som helst tveksamhet i sin bedömning tvärtom framhöll hon att det uttryck hon använt "den sammantagna bilden visar att…" osv var ett starkt uttryck. Problemet var att polisens utredare, lika litet som sedan åklagaren, hade kompetens eller uppfattade att det fanns någon anledning att inte sätta tilltro till hennes bedömning. Tvärt om. Professorerna Nils Lynøe och Madeleine Leijonhufvud skrev i en artikel i Läkartidningen (http://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=17319) att:

"I och med att varken polis *eller åklagare i dagsläget har förutsättningar för att kritiskt granska rättsläkares *observationer och bedömningar så finns ingen kvalitetskontroll av rättsläkares bedömningar. Det kan alltså finnas risk för att rättsläkarnas observationer kan vara vinklade och konklusionerna orimligt spekulativa utan att detta uppmärksammas av rättsväsendet.
Denna problematik skulle man delvis kunna lösa genom att inom rättsmedicinen införa ett peer review-system vid utredning av dråp och mord."

Det är precis vad det är fråga om!

Det som hände var att polisen uppfattade det här som i stort sett "klappat och klart" redan efter samtalet med rättsläkaren. Det som återstod var egentligen bara att sammanställa den nödvändiga bevisningen mot narkosläkaren. Det var väl antagligen därför som man också ansåg det OK att till ansvarig handläggare för förundersökningen fr.o.m. den 2 mars 2009 utse en relativt nyanställd civilutredare.

Inte riktigt! Professor Mørland introducerade möjligheten av att tillförsel skett postmortalt (hans resonemang skulle nog även kunna gälla för att en liten tillförsel skett innan cirkulationen upphörde och sedan fortsatt därefter). Han skrev att:

"Dersom det legges til grunn at en postmortal intravenøs tilførsel har funnet sted, er det imillertid mer sannsynlig at denne bare ville distribueres til større kar på den venøse delen av karsystemet. En lavere dose enn 500 mg, rundt 120 mg tiopental (ca 5 mi av 2,5% oppløsning) kunne derfor
forklare analyseresultatet, dersom det legges til grunn at det ikke har skjedd noen vesentli redistribusjon fra blod til vev postmortalt."

Det här hakade rättsläkaren på i förhöret i tingsrätten där följande meningsutbyte ägde rum med Hurtig:

Hurtig: ”Hur vet man då att det är representativt för hela kroppen då det här värdet?”

PR-A: ”Ja, det är ju inte representativt för hela kroppen. Det är representativt för det venösa systemet, det perifera venösa egentligen i underkroppen då på flickan] i det här fallet. – Så kan man säga."

Det har hon aldrig sagt tidigare!

Hurtig: ”Om man bortser från RMV kemis analysbesked: Vad i den sammantagna bilden visar då att [flickan] avlidit till följd av en kraftig överdosering – eller förgiftning?

PR-A: ”Alltså, man kan ju inte göra på det där sättet. Den sammantagna bilden är ju allt allting som finns inkluderat men man kan säga att alltså det det som – jag har ju ingen absolut annan dödsorsak. – Så kan man säga.”

Det är till att laga efter läge!

Påståendet att: ” … jag har ju ingen absolut annan dödsorsak” är faktiskt inte sant! I det preliminära obduktionsutlåtandet angav hon att: "Dödsorsak och dödssätt är fortfarande oklara, men de sammantagna fynden talar för att flickan avlidit till följd av sviterna av hjärnblödningen."

Nu tog det sig ordentligt

Håller med dig i dina slutsatser.

En åklagare ska minst lägga fram en gärningsbeskrining samt ett uppsåt. Oftast har man ju bevisning också men det förekommer mål som är rent vitnessbaserade.

Åklagaren ska efter att ha samanställt ovanstående vara övertygad om att han har en god chans till en fällande dom annars ska han inte väcka åtal. Han ska också ta hänsyn till ev oklarheter och ev förmildrande omständigheter.

Återknyter vi till detta fall så tycker jag då att han borde ha insett att han utan ett hårt specificerat värde inte hade en god chans till fällande dom. Jämför man med ett narkotikamål så tror jag inte att någon åklagare hade försökt sig på ett åtal baserat på "det var en massa narkotika" utan hade krävt att få ett underlag i still med "Det var 3211 gram kokain".

Nu har jag inte läst kompleteringarna till FUP och det var rätt länge sen jag plöjde FUP men jag kan itne minnas att åklagarens position var starkare när det gäller gärningsbeskrivning eller uppsåt heller

Nja,snarare handlade det väl om taktik (i prestigens tjänst)

Ja, såväl åklagaren som Socialstyrelsen har begärt att RMV skulle redovisa sina vetenskapliga referenser. Det har man gjort. Man har tillsammans redovisat nio referenser:

Två av referenserna behandlar analysmetoder och saknar följaktligen relevans för den rättsmedicinska bedömningen av analysresultaten.

En referens är en översiktsartikel från 1998 över tiopentals egenskaper och användning med 235(!) referenser. Det framgår inte vilken eller vilka artiklar som finns listade här som rättsläkaren menar skulle ha relevans för den rättsmedicinska bedömningen.

Två andra referenser behandlar användningen av tiopental för behandling av skallskador och högt intrakraniellt tryck. Det handlar om användning av höga doser tiopental under längre tid på patienter som ligger i respirator och saknar därför relevans för den rättsmedicinska bedömningen i det aktuella fallet där ju respiratorn kopplats bort.

En referens behandlar en undersökning av farmakokinetiska skillnader mellan de två racemiska (optiskt aktiva) varianterna av tiopental. De högsta studerade koncentrationerna ligger mellan 27 och 47 µg tiopental per ml blod. Studien saknar därför relevans för den rättsmedicinska bedömningen i det aktuella fallet.

Tre av referenserna är slutligen tabellverk och ger bara information om dödliga nivåer av tiopental varför de inte kan bidra till förklaringen av hur den påvisade tiopentalhalten kan ha uppstått.

Imponerande? - Knappast!