Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Tråkigt att du inte känner någon förbättring Ett halvår år ju ganska lång tid, så din kropp borde ha återhämtat sig. Vad får du för medicin? Mirtazapin eller nån SSRI?

Man tycker ju det.
Mirtazapin för sömnen, brintellix och buspiron för resten.
Har hunnit prova Sertralin, cipralex och två SNRI läkemedel som jag inte minns namnet på.
Buspiron är väl det som funkade i alla fall ett par dagar.

Svårt att hålla uppe motivationen.

Förstår det, det måste kännas otroligt frustrerande.

Hur är livet annars, jobb eller studier?

Det är bra, förutom att jag mår ungefär som under abstinensen i Februari.
Är noga undersökt av flera läkare som faktiskt vill hjälpa mig och hitta "felet". En läkare är till och med inne på att jag kan ha skadat hjärnan permanent av all alkohol, men samtidigt så funkar ju allt annat.
Har ett bra jobb som hjälpt mig oerhört mycket, bra chef, bra inkomst.

Börjar dra ihop sig mot 3 års nykterhet här, tyvärr är man lite i en mental svacka nu (det är alltid lite kämpigt vid denna tid tycker jag, när semestern är slut, mörkret kommer krypande och hösten börjar anas i luften).

Men jag funderar på om man ändå skulle "fira" sig själv på något vis, uppmärksamma att man gjort något bra. Känns som alla runt om mig glömt bort hur jag var och hur jag levde. De förväntar sig att jag är lika frisk som alla andra, men det är ju naturligtvis inte helt sant. Depressionen finns fortfarande där och gnager, och ibland tar det sig andra uttryck än alkohol och spel (som det gjorde förr).

Ajaj, det där är jobbigt. Jag har också depression och ångest som ligger och nafsar på mig mer eller mindre hela tiden. Jo jag kom på en annan sak, ett av misstagen jag har gjort är att jag jämfört mig med andra som dricker "Jag dricker minsann inte lika mycket som han eller hon"! och inbilla mig att jag är bättre än dem eller kan egentligen faktiskt hantera det uppenbara problem jag har, oftast har jag då åkt dit på det igen, "unnat mig några öl" och sedan tömt i mig tretton stycken bara för att konstatera att jag är likadan som förra gången, en tunna utan botten. Det är tärande att vara en homo sapiens...

Ja, precis så: en tunna utan botten, som skapar den osläckbara törsten. Det är väl när man nått dit som man "blivit alkoholist" på sätt och vis, när det inte spelar någon roll hur mycket man än dricker så infinner sig aldrig den där känslan man jagar.

Jag har haft mina fyllor som en metod att tillfälligt reseta den där tjatande bandspelaren med tankar som ständigt plågar mitt huvud. Ett sätt att hamna i nuet och slippa att hela tiden vara fast i det förflutna och i framtiden.

Skönt!

Hoppas du kan hitta en väg framåt. Det är nog väldigt individuellt tror jag. En del kanske behöver åka till Sydamerika och ta in på ett shaman-retreat och trippa på svamp, andra byta spår i livet och bli förskollärare i Korpilombolo (jag överdriver lite förstås, men just detta att göra en förändring i livet är kanske behövligt).

Som en vis man sa en gång för nästan 100 år sedan: Vi vantrivs i kulturen.

Kämpa på!

Idag stog jag faktiskt inte ut längre. Panikattacker hela natten och nu drog jag i mig en stor stark på puben.

Känner mig nöjd efter den på nåt vis. Fick inget glädjerus som jag hade hoppats på. Var inte särskilt gott.

Jag räknar inte dagar så jättenoga så jag bryr mig inte om jag är på dag 0 igen, känns som att jag lärde mig nåt idag.

Usch, jag lider med dig. Har väldigt sällan haft panikattacker, för mig har det varit mer som en konstant malande ångest. Men de gångerna jag fått en sådan attack, då är man inte stark alltså..

Nej, dagar har jag aldrig heller räknat, men datumet när jag sist drack sitter fastetsat i minnet. Om en vecka är det tre år sedan. Men det låter som att du ändå fick en "bra" upplevelse här (eller rättare sagt: en bra avsaknad av upplevelse)! Kämpa på!

Jag hade ju nån slags bild mentalt "Bara en öl så känns det bättre".
Kanske är glad över denna dag i framtiden.

Fan, bra jobbat. Imponerande 🙂