Citat:
Ursprungligen postat av
knickedick108
Jag känner igen mig helt i det du skriver. De allra flesta av mina vänner och bekanta har glidit ur mitt liv sedan jag slutade dricka. Några försvann direkt och ett par av dem träffade jag några gånger nykter men det fick mig/ oss bara att inse att vi egentligen inte hade något gemensamt utöver alkoholen. Så sent som för några månader sedan skrev en av dem att han var i min hemstad med sin familj över helgen och föreslog att han och jag skulle träffas och ”ta en öl” som det brukar heta, dvs sitta på krogen och dricka ikapp och bli skitfulla. Jag svarade honom helt ärligt att jag undrade om han verkligen ville träffa MIG eller om han främst ville ha ett alibi för att lämna fru och barn några timmar och dricka och sedan kunna skylla på mig när han kommer hem aspackad kl 03? Jag föreslog att vi skulle skippa ölen och att han var välkommen hem till mig istället för att snacka över en kopp kaffe. Efter det har han inte hört av sig.. Saken är att han hade minst lika stora problem med drickandet som jag på den tiden vi umgicks så jag antar att jag trampade på en öm tå.
Om jag skall vara ärlig så umgås jag bara med en enda vän från den tiden när jag drack. Han och jag delar ett fritidsintresse så vi kan mötas över det utan alkohol. Övriga är borta och visst är det lite tråkigt. Men ställt mot alternativet att fortsätta kröka så är valet ändå ganska givet.
Jag har nog haft en del gemensamt utöver alkoholen med en del av mina gamla vänner, men det stora problemet är att dom fortfarande dricker ofta när man skall ses och så tål dom inte alkohol på samma sätt som förr, något som gör mötena tråkiga även om jag själv dricker. Vissa av dessa personer är numera körda bara efter några bärs och sitter och svamlar så att det i stort sett blir helt meningslöst att jag ens sitter där eftersom jag inte får ut något av samtalen längre. Möjligtvis skulle jag kunna stå ut med det om jag själv blev riktigt full, men inte ens hos mig så har alkoholen samma effekt som i yngre dagar, jag blir mest seg och trött, tiden då man hade intressanta möten och diskussioner på fyllan är uppenbart över.
Jag konfronterade ganska nyligen en gammal väninna som varit nykter i över 20 år, men de senaste åren tycks hon ha börjat dricka igen då hon ringer mig kraftigt berusad var och varannan kväll och även då vi träffats har hon blivit full då hon druckit massor av öl då vi käkat på restaurang. Jag påpekade till slut efter något års fyllepratande bara lite försynt att jag helst vill att hon ringer nykter/vi ses då hon är nykter eftersom jag inte får ut något speciellt av att prata med henne då hon är full, speciellt då hon inte minns någonting av vad vi pratat om och då jag själv vill undvika alkoholmissbruk så tycker jag att det är lite jobbigt att prata med berusade personer. Men nu tycks vår vänskap tyvärr vara över, jag fick precis veta vilket svin jag är och att hon minsann inte är full och hon dricker minsann ingenting. Så det var tråkigt, men det är så det är alkoholen är förnekelsens stora drog nummer ett och det kan nog faktiskt bli så att folk på allvar förtränger sina problem och verkligen intalar sig att dom är nyktra trots att dom är aspackade. Jag kan ingenting göra åt det, alla gör sina val. Väljer man flaskan framför mig så är det ett fritt val. Man gör helt enkelt som man vill.
Det är en trist insikt att så mycket hängde samman med alkoholen. Och å andra sidan känner man sig ensam.
