Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Cigarettrökningen är jag helt fri ifrån, inget begär överhuvudtaget. Brass och sånt också, så det är skönt som fan. Alkoholen är vad jag har kvar då, så det måste jag kämpa med. Har själv tackat nej till ölträffar nu i sommar, även om det känns tråkigt ibland så känns det överlag bra faktiskt. Jag har som sagt inte samma effekt av alkoholen längre även om begäret finns där. Nu ska jag snart göra mig i ordning inför lite skogsvandring med tillsammans några nyktra bröder och systrar, det känns skönt.

Min erfarenhet av andra som dricker och folk omkring är väldigt begränsad.

Dock precis häromdagen går en kvinna rakt framför mig och skriker "Oohohohoh pppppppp!" och ramlar framåt.

Lite som en hjärtattack och jag som hatar att hjälpa får ändå hjälpa. Hennes liv går före ändå så ställde frågor men min slutsats blev att hon druckit för mycket. Ändå en 50-åring. Så tog henne till en bänk precis där och sa till henne att sitta där och sedan ropa och ta till hjälp av de som går förbi om det skulle behövas sa jag. Jag sa ring din anhöriga.

Men ja.

Men min vän är som sagt sluten som en mussla och mina brorsor har andra problem som är likvärdiga där de stagnerar och är tysta.

Jag blev anklagad att vara alkoholist för att jag funderade över vin att köpa in inför helgen, sätter lite perspektiv och jag var tvungen att reda ut det för frågan var ändå öppen och hade inte ett definitivt svar så att säga om jag själv var den som skulle göra bedömningen.

Det som driver mig är nyfikenhet och spänning. Kärlek till mig själv är jag nog inte bäst på heller även om jag jobbar på det. Till andra är det lättare att ge till någon man älskar än kreti och pleti på stan. Jag föredrar också att ge råd än att hjälpa tant och gammal gubbe gå över övergångsstället när de ändå själva beslutat sig för att gå ut den dagen. De får ta ansvar över sina egna liv och inte bero på andra, tycker jag även om man "kan" göra så ändå då det inte är fel i sig. Kvinna med barnvagn orkade sig inte upp för några trappsteg med barnvagn idag så ännu en jobbig grej utförd.

Det sista och jag tror jag är något på spåren för det är både något som kan ge mycket i framtiden samtidigt som man riskerar allt med att visa sitt äkta jag. Vara genuin och äkta är värt så mycket mer tror jag.

Min vän och arbetskamrat är den finaste i världen, tycker jag och andra och jag tror han dricker för mycket. Han säger alltid ja till allt över sig själv. Jag kanske har fel och hoppas det men jag vet inte. Försöker det lilla jag kan.

Hoppas att du kanske hittar något i det jag skrev ovan. Alla verktyg och metoder passar inte alla. För en del fungerar enklare saker. Men utan vetskap om att verktygen finns så blir det svårt att lösa det man har framför sig. Efteråt känns det ibland för lätt. Vi lär oss och växer upp på olika sätt med olika verktygslådor. En del får bara med sig enstaka medans andra har en container full när de flyttar hemifrån.

Fan i helvede. Semester och jag krökar igen. Ge mig råd.

Tråkigt att höra, semestern är en tuff tid.
Hur länge har du druckit?

Rådet jag kan ge är ju att hälla ut allt dricka du har hemma och skita i att mata beroendet (under förutsättning att det inte finns risk för DT). Ta en lång dusch eller ett bad, gå ut på en uppfriskande långpromenad, köpa hem lite snask och läsk och kolla på fotbollen ikväll.

Kämpa på!

Inte värt att leva så här. Ska skärpa mig. Trist att jag skriver mina bästa manus på fyllan.

Har redan förlorat en del gamla vänner då dom valt alkoholen framför mig. Känns extra hårt såhär varna sommarkvällar, men jag är ståndaktig.

Jag har märkt att efter ungefär två år nykter så återvände kreativiteten faktiskt, men kanske i en annorlunda skepnad.

Ja, det förstår jag.

Yes, vi kämpar på!

Jobbar du också med film?

Nej nej, sitter och leker jobb på ett kontor. Men på fritiden har jag alltid velat skriva. Och för första gången i mitt liv har jag kunnat göra det nykter och med inspiration.

Ok, hade varit trevligt med en kollega här. Jag är animatör. En nedsupen sådan.

Har fått SMS ikväll om att gå ut och käka en bit och vad som kommer hända då förutom maten vet vi ju. Jag dömer ingen annan, alla har ett fritt val men jag väljer frivilligt ensamheten eftersom jag är extra känslig för alkoholpåverkan just nu, har ingen lust att träffa folk som dricker eftersom jag vill inte dricka själv. Känner mig både tråkig och ensam, men det som gör mig extra låg är tanken om att hela mitt liv och min vänskap med andra egentligen inte handlade om mer än att just skaffa sig en berusning. För nu då jag aktivt väljer bort alkoholen så uppstår plötsligt ett stort tomrum, för jag har knappt något gemensamt med alla de här personerna längre. Till och med en av mina äldsta vänner har fallit bort, känns lite väl trist. Men det är liksom så det är.