Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Vad för sorts behandling ska du genomgå?

En sådan kväll då man tänker ska jag ska jag inte gå till macken och handla nödraketer.
Men det blir nej.

haha så många gånger man gått och handlat dessa nödraketer

Vårnäs .. Hur behandlingen är upplagd är jag dåligt insatt i

Det kan jag svara på. Behandlingen består av (minst) 1 vecka på "sjukan" dvs avgiftningen. Beroende på vilket skick patienten är i vid ankomst så kan avgiftningen ta längre tid men 7 dagar är minimum. På sjukan glider du runt i pyjamas och morgonrock.

Efter det flyttas du ner till "12-steg", primärbehandlingen. Där vistas du i 5 veckor tror jag, det var 4 när jag var där men jag tror att det idag är 5. På både sjukan och primären består dagarna av olika typer av grupper, föreläsningar och möten. I primärbehandlingen åker ni dessutom iväg till närliggande städer för att gå på AA/NA-möten några gånger i veckan. Besök tas emot på söndagar om så önskas. Det finns även en förlängd behandling som varar upp till ett halvår i det sk halvvägshuset. En form av långsam utslussning till verkligheten med mer ansvar, resor och permissioner.

Efter avslutad primärbehandling och hemresa återstår 4 st återbesök på 3 dagar i taget. De är inplanerade 1, 2, 3 och 6 månader efter utskrivning. Ett krav för att få göra dessa är rak nykterhet och mötesgående på hemmaplan.

Ta vara på den här chansen och ge den ditt allt så kommer det gå bra det här. Förstår att det känns lite läskigt, jag själv var livrädd, lite för behandlingen men mest för nykterheten. Idag ser jag den som det bästa i mitt liv som jag gör allt, och då menar jag verkligen ALLT, för att få behålla.

Lycka till! Vi kanske ses i en källare någonstans i framtiden, vem vet...

Ahh ok nu har jag lite mer info om vad som sker. Dock kommer möten vara det värsta då jag dragit på mig en satans ångest på grund av mitt drickande då jag inte funnits för min son & dotter samt en social fobi pga uselt tillika obefintligt självförtroende. Men ska dessa demoner bekämpas så är det lika bra att göra det nu.

Fan blir bara stressad och får hjärtklappning av tanken. Fuck you ångest

- Ses i en källare ... (dagens garv)

Precis detta med att möta andra och prata egna riktiga känslor var min mardröm också. Tror det är vanligt bland missbrukare och beroende.
Riktiga känslor har vi inte haft under missbruket, bara mest självömkan och bortförklaringar.

Det är en smärtsam process men jag råder dig att ta den. Du kommer vinna så mycket genom att långsamt men säkert öppna dig och våga lita på andra människor.
Personalen du kommer träffa vill dig enbart gott, kom ihåg det för du kommer antagligen slå bakut på ren instinkt i början.

Moparornocar:s kommentar om källaren syftar på att AA/NA-möten ofta hålls i rätt sunkiga och billiga lokaler. AA/NA drivs helt utan bidrag från samhället eller andra bara frivilliga små bidrag från medlemmarna, så billiga lokaler är ett måste.

Det kommer gå bra bara du motarbetar känslan att fly och inte tycker att du kan allt. Börja lita och tro på dom du möter.
När jag var där upplevde jag en mycket varm, ärlig och hjälpsam gemenskap, något jag aldrig känt förut.

Även jag önskar dig lycka till!

Nykter i lite mer än ett halvår nu. Känns så sjukt skönt! Räknade lite på det dessutom och kom fram till att jag sparat ungefär 3500 kronor på att inte kröka under det gångna halvåret.

Ingen rehabilitering för mig, utan har enbart hjälpt mig själv. Dock knaprar jag antidepressiva (Citalopram) som kanske hjälper till lite.

Det går med lite jävla anamma!

Ahh nu ramlade polletten ner

Jo men självfallet måste jag ta chansen när den finns och jag måste tänka framåt då man har en dotter som börjar bli i den åldern att hon förstår.

Ett stort tack för de varma orden

Må väl

//Massa aka N aka T

Starkt jobbat. Visst går det mesta om man bara vill men jag har missbrukat i närmare 25år och byter bara drog.

Men mycket starkt jobbat och fortsätt så

Må väl

//Massa aka N aka T

Jag missbrukade i 10 år lite till och från. Var nog lite av en periodare. Testade nyktra månader förr och det gick väl ganska bra, dock började man ju kröka på som vanligt (om inte mer) när den nyktra månaden hade passerat.

Det är så sjukt skönt att vakna upp utan ångest och huvudvärk, helt medveten om vad man sagt och gjort kvällen innan. Uppskattar det mer och mer. Men visst, den sociala biten har ju gått mer eller mindre förlorad vilket inte är så nyttigt heller kanske.

Svårt att hitta kompisar, ännu svårare om man inte krökar, för då är man ju "tråkig". Hur gör ni?

Lycka till och fortsätt kämpa!

Jag har också den ångesten eller lidandet. Historierna är så hårresande att jag inte orkar berätta.Vill helst glömma. Men det går ju inte helt. Sen "hålet" i tid, allt jag har missat och barnen missat av mig. Blir jag stoppad av polisen med sirenerna på så är det nothing för barnen. Och de är <12.
Men jag kan leva med det, har klarat mig rån fängelse iaf. Jag kämpar för mig drogfrihet och det går bra. Så kämpa på. Ryggdunk från en i samma båt.

Visst får vi stå till svars en dag, var så säker.

Ifrån opiaterna i 2 dagar, därinnan 9 dagar. Jag vet att jag kommer att fixa detta. Det kan du med.
Jag har bestämt mig. Gör du det också-