Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Bra skrivet! jag önskar att jag aldrig började dricka skiten. Jag har en hatar/älskar relation till alkohol. Dags att bli nykter nu.

Hej!

Vart natten mot lördagen återigen omhändertagen enligt LOB av polisen. 3e gånger på mindre än ett år. Totalt 8e eller 9e gången. Har själv insett en längre tid att detta beteende är ohållbart och jag har tidigare trott att jag ska kunna fixa det här på egen hand men så är inte fallet. I alla fall.. Eftersom jag har blivit lobbad 3 gånger på så kort tid så väntar det säkert ett samtal hos soc och hos länsstyrelsen angående min lämplighet att behålla mitt körkort. Jag äger ingen bil men är beroende av mitt körkort i jobbet. Jag har inte och kommer aldrig köra onykter eller dagen efter en fylla.

Nu vill jag iaf bli nykter. Jag dricker inte varje dag utan det sker bara på fredag- och/eller lördagkvällar. När jag väl börjat kan jag inte lägga av. Jag är sjukt rädd att bli av med mitt körkort. Att behöva berätta för min chef att jag blivit av med körkortet gör mig knäsvag. Är läkare å dyligt skyldiga att rapportera till länsstyrelsen/trafikverket om sånt här?
Tänkte att jag skulle ringa vårdcentralen i morgon å boka tid hos min husläkare.

Läkare är skyldiga att rapportera alkoholmissbruk till Trafikverket, men i praktiken brukar de flesta inte göra det.
Om du går till en läkare och söker hjälp så kan du vara ganska säker på att körkortet inte är i fara.

Känns lugnande. Nu gör jag ute det här för att förbättra mina chanser att behålla mitt körkort utan jag gör det för min psykiska hälsas skull. Jag har förlorat flickvänner, vänner, självförtroendet m.m pga alkoholen. Ligger just nu i soffan och väntar på att vårdcentralen ska ringa tillbaka.

Jättebra!
Ett innerligt lycka till.

Ämne klistrad

/mod

1½ vecka nykter. Inget jättekliv för mig då jag har varit nykter i mycket längre tid än så förut men det känns i alla fall bra. Har berättat för många polare att jag vill sluta samt att jag har sökt hjälp hos primärvården för att lyckas. Deras förståelse är olika. Vissa menar att jag inte behöver hjälp utan behöver bara tänka mer på hus mycket jag dricker medans andra förstår att jag vill sluta. Dom som tycker att det är bara att dricka mindre har nog svårt att sätta sig in i hur min hjärna fungerar. Jag har inga som helst problem med att avstå alkohol på vardagar och dylikt men om eller när jag väl börjar dricka så finns det egentligen bara två stopp - Alkholen tar slut eller att jag däckar.

I alla fall, dom är bra polare ändå och inga som kommer försöka hetsa mig till att dricka.

Dock har jag inte berättat detta för min chef då han har en personlighet som iofs är vänlig men han kan gilla att retas lite för saker och ting. Han har dessutom börjat snacka om att bjuda mig och några till på middag i November som tack för detta år. Vet inte riktigt hur jag ska tackla den situationen än.

Tycker det aningen konstigt hur primärvården agerar.
Fast, jag känner igen det där. Min läkare har sin åsikt om hur jag ska hantera min alkoholkonsumtion och min kontakt på beroendemottagningen har en annan.
Min kontakt på beroendemottagningen menar på att i mitt fall (det är så olika mellan person till person hur man ska tackla sina alkoholproblem) är det bäst om jag håller mig helt nykter under en längre period för att senare i framtiden när allt känns kontrollerat att jag skulle kunna ta mig någon öl vid vissa få tillfällen. Nu har jag precis börjat min nykterhet (började på campral förra måndagen men söp ganska rejält både i fredags och lördags) och jag får helt enkelt se hur det går fram över.

Med tanke på hur ditt alkoholproblem ser ut skulle jag nog ändå tycka du borde testa på campral/revia och försöka hålla dig nykter med hjälp av dessa läkemedel (samtidigt med kontakt med vårdcentral/beroendemottagning) en längre period? Prata med primärvården tycker jag.

Sådär, då ver det dags även för mig. Svårt att ljuga för sig själv längre; har efter avslutat opiatmissbruk smuttat i mig en vinare eller några sjutvåor varje dag på sistone, eller ja, det har väl varit så ganska mycket längre än vad jag vill tro. Men nu är det banne mig nog. Wish me luck broes `n hoes.

Var tre månader sen jag slutade dricka varje dag nu, var en månad sedan jag tog en illegal drog.
Det var jobbigt i början att hålla sig borta från det, men jag körde på stenhårt och började gå till gymmet varje dag, jag valde bort skiten helt enkelt.

Jag dricker fortfarande ibland på fester och sånt men det är max två gånger i månaden för mig nu.

Inget är omöjligt som jag först trodde att det var, jag kom bara till en punkt då mitt liv verkligen var skit och jag vaknade varje morgon med en tomhet inuti mig.

Säger så här till alla som tänkt sluta eller håller på, pusha på bara byt ut skiten för sen när man lämnat det bakom sig så ser man verkligen vilken jävla idiot man varit som hållit på så.

Bra jobbat! Känns motiverande att läsa om folk som har styrkan att ta sig ur skiten. Vill klara av det som du lyckats med. Lite tufft just nu bara med bodelning förra veckan och fängelsedom denna vecka (grovt rattfylleri naturligtvis..). Körkortet ryker väl om några veckor när domen vinner laga kraft.

Har själv druckit från jag var 18-30år ganska hårt.
Ser mig inte som beroende men förmodligen i farozonen.

Började med fest nästan varje helg.
Sen började jag jobba varannan helg.
Så då blev det fre.lör och veckan efter ofta ons för då jobbade jag helg.
Under semester så drack jag varje dag tills några dagar före jag började jobba igen .

Både rökt och snusat under samma period men aldrig känt abstinens efter något.
Däremot har jag alltid varit den som blivit fullast.

Något konstigt hände mig när jag var ca 20 år.
Hade varit på krogen med en polare.
Kommer ihåg att vi kom dit efter vi druckit 8 starköl och att vi drack tequila där.
Sen vaknade jag upp mitt i natten i min lägenhet i mitt badkar..
Hade legat i badkaret och spolat mig med varmvattten.
Spytt ner alla kläder och kastat de på golvet i vardagsrummet.

Vaknade på morgonen och tog mig inte upp ur sängen.
Var så sjukt bakis och hade krossat glasögon,blåögon,blämärken på höfter å överallt.
Var tvungen ringa min mamma och be om hjälp för jag tog mig inte upp ur sängen .

Några timmar senare knackar det på dörren och jag släpar mig dit.
Fortfarande sinnesjukt bakis,

Öppnar dörren och där säger en kille att jag sovit i hans bil och spytt
Så de var bara att gå ner och börja skura hans bil.
Precis när de inte kan bli värre så stannar en bil brevid och ur kliver en gubbe å frågar om jag köpt bilen ..

Det var killens farsa

Jaja..Hur som helst.
Efter den festen blev jag knappt bakis längre.
Slutade spy efter varje fest.
Alltid upp tidigt som fasen pigg å glad.

Så höll de på tills jag var 30 år.
Då drack jag en hela whiskey och 3-4 stark innan jag gick ut på krogen.
Vaknade pigg å glad och kunde lätt ta en grogg när ja slog upp ögonen.

Det jag kände av var att jag efter 2 dagars hårt drickande inte var mig själv .
Drack fre..lör..Vilade hela söndagen.
Ångest fast jag inte gjort nått natten till måndag.
Mardrömmar och svettningar flera nätter efteråt.
Men när de var torsdag så var de ju snart helg igen och man var på topp .

Då träffade jag min nuvarande tjej och jag festade på i samma stil.
Dock blev hon gravid och då la jag tvärt av.

Nu är det ca 7.5 år sen.
Men fortfarande saknar jag mina festarpolare sjukt mycket.
Vi var 4 personer som alltid festade hos en av oss och alla sov över hela helgen .
Vi hade grymt skoj.

2 av dem lever fortfarande på samma sätt och jag känner ofta stor saknad efter den tid som varit.
Ibland undrar jag till och med om jag valde rätt fast jag har 2 underbara ungar.

Får ibland bara lust att skita i allt och låsa in mig och dricka.

Har aldrig varit ute med polare å festat sen första ungen föddes.

Däremot har jag druckit vin och öl hemma.
Men jag känner fortfarande att jag är i riskzonen.
Har inte en spärr som säger sluta dricka.
Och jag känner direkt fast jag bara kanske druckit nån vinare eller 7-8 stark att jag blir mycket mer irriterad och halvt depp nåndag efter .

Lite synd att i dagens samhälle så är det nästan nått fel på dig om du inte dricker.
Jag vet hur det är,var likadan själv och skrattade åt de som var nyktra på jobbfester osv ..

Jag har helt slutat gå dit.


Har ni som varit nyktra några år samma problem ?
Jag hade så sjukt skoj med mina polare.

Saknar ni tiden sjukt mycket ?
Känns nästan som att det är fel på mig som saknar det livet så mycket.
Och att jag är avundsjuk på allt kul de hittar på .

Det får mig att tro att jag kanske var närmare att trilla dit än vad jag alltid trott.