Citat:
Ursprungligen postat av
Transient
Jag minns att jag när jag var liten spelade ett spel då man hade rollen som stenåldersmänniska.
Man kunde kommunicera med andra stenåldersmänniskor och jag tror att man antingen slogs med dom eller gjorde dom till vänner. Jag tror att det var ett slags rpg.
Spelet var till PC eller MAC, dock en gammal sådan, från 90-talet.
Har för mig att det fanns någon slags 3d firstperson-perspektiv när man sprang runt, men att man så fort man stötte på någonting hamnade i 2d.
@Transient Har du listat ut vad det hette under de tolv åren som gått sen du skrev detta inlägget?
Jag har letat som fan efter det, men det verkar vara ett obskyrt spel.
Lägger till vad vad jag minns av det. Jag vet att jag lirade det på PC. Tror jag fick tag på det via nån demoskiva (tips&trix?) ca 1997. Den öppna "3D" världen vill jag minnas såg för jävlig ut även för den tiden. Det enda den användes till var att ta sig runt. Det fanns ingenting man kunde interagera med (såvida jag inte missat eller glömt nått såklart) utan man väntade mer eller mindre bara på random encounters som flyttade över en till en statisk 2D-scen i sidoperspektiv. I 2D-scenen delades skärmen. Övre delen av skärmen var "spelplanen", miljö och karaktärer etc, medan den nedre delen var för inventory, konversationsval plus massa annat jag inte fattade/minns.
Minns endast två sorters encounters, kaniner eller människor. Kaninerna kunde man jaga, och människorna snackade man med. Eftersom jag var för ung för att förstå engelskan chansades det mycket i dialogerna, men som Transient skrev så var resultatet antingen en fight eller nya vänner.
Skulle man fightas eller jaga behövde man tillverka yxor eller spjut av flinta, och systemet för att forma flintan var typ... hmm.. Tänk A4-papper och "klipp längs med den streckade linjen" för få ut rätt form. Fast istället för att klippa så försökte utvecklarna få till det så att man med musklick högg bort flinta utanför linjen. Det funkade dock skitdåligt och man förstörde mest flintan. Men jag är inte bitter! Var ju garanterat spelets fel och inte jag som inte kunde hålla huggandet utanför linjen.
Hoppas någon känner igen det!