Citat:
Ursprungligen postat av Ivardonald
Det behövs en ny, egen lagstiftning för ensamkommande flyktingbarn. Det anser föreståndarna för boendet Bygdegården i Torsåker som nu slår larm om situationen.
http://vgnt.se/flyktingbarnen-maste-snabbt-fa-boende/
Gah, det där radioreportaget ger mig kalla kårar...
För det första, det heter för fan inte "
ensamkommande flyktingbarn" som nämns inte mindre än fyra gånger i första halvan av inslaget. Den korrekta benämningen är "ensamkommande (asylsökande) barn" eller ännu hellre "ensamkommande (asylsökande) ungdomar". Märker man inte själv hur fel det låter när man först pratar om
barn, barn, barn och
barn, för att sedan i förbigående nämna att de är "
pojkar i åldern 16-18 år gamla"?
Märk väl att när hon nämner HVB-hem, så är det viktigt att nämna att de finns till för vårda (svenska) "barn
och ungdomar". Om vi nu går efter den första benämningen "
ensamkommande flyktingbarn" och dessa är 16-18 år, då bör väl även barnen på HVB-hemmen vara i samma ålder. Men hur gamla är då "ungdomarna" som nämns? 20-30 år?
Det är så jävla dumt att man baxnar.
Sen steg två; HVB står för "
Hem för vård och boende". Det går inte att sätta ett likamed-tecken med behandlingshem, och det finns inget som säger att någon boende på ett HVB-hem är i behov av vård. Vissa HVB-hem erbjuder behandling, ofta specialiserat mot olika typer av problem. Men det räcker ju inte där, tankevurporna står som spön i backen...
Citat:
Marie Nilsson är föreståndare på Bygdegården i Torsåker och enligt henne har många ungdomar jobbiga upplevelser att bearbeta. Därför är det viktigt att ungdomarna snabbt kommer ut till kommunerna istället för att fastna i byråkrati: Många av de här barnen har varit ifrån sin familj under lång tid. Man längtar hem, man kommer till ett nytt land, det är nya regler, man har kanske varit med om traumatiska upplevelser. Så det är väldigt tufft för de här ungdomarna. En del klarar sig bättre och en del klarar sig sämre, säger Marie Nilsson.
OK, nu slås det fast att Marie Nilsson anser att ungdomarna
(inte längre barnen) har det tufft. Men om de har det så tufft, är det då inte just någon form av behandlande HVB-hem man borde efterfråga? Eller ska det ställas mindre krav på boenden för ensamkommande, så att det blir lättare att öppna nya, så det ska gå snabbare? Men hur går dessa två saker i såna fall ihop?
Ärligt talat, vad fan är det man egentligen efterfrågar? Man rör till det så in i helvete att det måste vara helt omöjligt att förstå. Det enda man egentligen mellan raderna säger till radiolyssnaren är: "Det är synd om de stackars ensamkommande flyktingbarnen, vi måste lätta på reglerna och pumpa in pengar så att det kan komma fler snabbare".
Nu till det knäppa;
Jag håller med i sak. Det borde instiftas särskilda regler för boenden för ensamkommande ungdomar. Jag har dock en annan bevekelsegrund än ovanstående trams. Så här ligger det till.
De flesta ensamkommande ungdomar som kommer har redan ansetts vara vuxna i sina hemländer. De flesta är mycket kapabla att klara sig mycket själv. Majoriteten har inte några trauman alls, även om man förstås saknar både familj, vänner och hemland. De flesta är från början motiverade att lära sig språk, att plugga och att sköta sig. Utifrån deras ålder och mognad, samt att det inte görs några utredningar som bedömer individuell problematik som underlag för placeringen (vilket förstås alltid är gjort på svenska ungdomar som placeras enligt socialtjänstlagen) så borde det finnas en skräddarsydd typ av verksamhet för ensamkommande. Exempelvis borde det inte finnas krav på vårdplaner, genomförandeplaner eller utförlig journalskrivning. Det borde inte krävas mer än jourpersonal nattetid. Till följd av detta skulle personaltätheten också kunna minskas, vilket skulle leda till stora besparingar.
De flesta konflikter som uppstår på olika gruppboenden för ensamkommande ungdomar beror på en kombination av felaktiga förväntningar från både personal och ungdomar. Ungdomar som är vana att få bestämma mycket själva, och personal önskar desperat att dessa ungdomar ska vara flyktingbarn så att man får ta hand om dem och känna sig som en god människa, man behandlar dem följaktligen precis som barn och tror att de ska stå med mössan i hand. Minskar vi kraven på social pedagogik och drar ner förväntningarna på hur vi ska kunna hjälpa de stackars barnen och istället ställer mer vuxenkrav, så minskar vi konflikterna.
Jag tycker dessutom att man börjar i fel ände när man talar om att
öka antalet platser. Det vi naturligtvis borde sträva emot är att
minska antalet minderåriga som söker asyl i Sverige. Det skulle lösa platsproblemen på bästa tänkbara sätt. Åldersbedömningar av samtliga vore en bra start.