Citat:
Ursprungligen postat av
Florman
Intressant det du skriver om syskonposition, för jag arbetade en period med en pojke som var i tidig skolålder och hans lillebror. Storebrodern hade problem med impulskontroll och kunde vara väldigt sadistisk mot andra barn. Lillebrodern hade överhuvudtaget inga sådana problem, utan var hur glad och go som helst. Det underliga (tyckte man då) var att lillebrodern som var två år yngre, ofta hängde med på storebrors upptåg och utbröt konflikter med andra barn så la han sig inte i, hämtade hjälp eller så, utan kunde t ex sätta sig och leka medan storebror gjorde något annat barn illa, han var inne i sin egen värld och bad storebror om hjälp att t ex hålla fast någon så var han, som ALDRIG ensam var dum mot andra barn, snabbt där och hjälpte till och tycktes inte ha några känslomässiga bekymmer med det. Nu vet jag inte om den situationen/relationen är jämförbar med dessa aktuella bröders, men jag kom att tänka på det när jag läste det du skrev.
Ja, det låter som det jag försökte beskriva. I ditt fall så verkar det vara en mer dysfunktionell konstellation, men de båda barnens relation i ditt fall kan ju faktiskt ha varit bra, trots den äldre broderns problem.
Får lite samma intryck som Quick här också: Först är alla eniga om att Quick är den värste seriemördaren vi någonsin haft, och efter Råstams och Josefssons böcker är alla helt eniga om att så inte är fallet. Både före och efter är alla lika övertygade, men om helt olika saker. Fårskocken springer från den ena ytterligheten till den andra. Inte för att jag säger att den ena eller andra positionen är den riktiga, utan mer om den stora massans beteende.
Har det nämts något om hemförhållandena hos bröderna? Jag antar att två syskon ur en medelklassfamilj med stabila hemförhållanden inte hade fått samma behandling i polisförhör, oavsett hur övertygade polisen var om deras skuld.