Citat:
Ursprungligen postat av
bruschen
Jag har två barn som är i samma ålder som de här båda bröderna. Relativt ofta är det något man behöver locka ur dom för att få klart för sig hur det gått till och vad som hänt. Vid dessa tillfällen är det helt klart så att de pratar inte om de inte känner förtroende för dig, och väljer att berätta. De behöver inte ljuga för att undanhålla information, de kan bara börja svamla och "missförstå" någon detalj eller prata om något annat (lite som Carl Bildt gör när han inte vill svara).
En annan sak handlar om ålder och position i syskonskaran. En 4-5 åring som inte är delaktig något, ser inte ett skit av det som sker runtomkring, det kan däremot en 7-åring göra. Ett yngre syskon som har ett äldre syskon med kopplar också ofta bort sitt ansvar över situationen och lämnar över det till den äldre. Det har jag sett med mina barn och otaliga andra. Tänk efter själva utifrån er position i syskonskaran. En brasklapp i sammanhanget är att syskonen behöver naturligtvis ha en sund relation för att tryggheten hos den yngre skall infinna sig.
Jag tycker inte att det är konstigt att barnen svarar som de gör i polisförhören. Det går inte riktigt att dra några slutsatser från det. Vidare så har man väldigt lite tid på sig innan barnen rör ihop dina frågor med vad som verkligen har hänt och inget går att lita på längre. 15 förhör låter extremt mycket, även om det rör en händelse som ett mord som rimligen borde gjort djupt intryck på dem båda, om de varit med om den.
Intressant det du skriver om syskonposition, för jag arbetade en period med en pojke som var i tidig skolålder och hans lillebror. Storebrodern hade problem med impulskontroll och kunde vara väldigt sadistisk mot andra barn. Lillebrodern hade överhuvudtaget inga sådana problem, utan var hur glad och go som helst. Det underliga (tyckte man då) var att lillebrodern som var två år yngre, ofta hängde med på storebrors upptåg och utbröt konflikter med andra barn så la han sig inte i, hämtade hjälp eller så, utan kunde t ex sätta sig och leka medan storebror gjorde något annat barn illa, han var inne i sin egen värld och bad storebror om hjälp att t ex hålla fast någon så var han, som ALDRIG ensam var dum mot andra barn, snabbt där och hjälpte till och tycktes inte ha några känslomässiga bekymmer med det. Nu vet jag inte om den situationen/relationen är jämförbar med dessa aktuella bröders, men jag kom att tänka på det när jag läste det du skrev.
