Citat:
Ursprungligen postat av
enterasaguest
Usch. Jag vet inte vad jag ska säga. Finner inga ord.
Jag såg på efterlyst varje vecka under min uppväxt, kunde numret utantill och hade egen "detektivbyrå." Jag kommer ganska väl ihåg detta inslag, trots att jag "bara" var 12 år.
Nu som vuxen, o efter detta inslag, tycker jag det är helt sjukt. Jag har själv en fem-åring hemma o han kan säga precis vad som helst! Jag ser verkligen honom i lilla femåriga Robin som blir förhörd av polisen. Saker som jag vet är uppenbarliga fantasier berättar min fem-åring med stor inlevelse för andra. Det kan vara så enkelt som: "Vad har du gjort idag?" och han berättar världens historia med detaljer värda en fantasy-författare, trots att han varit hemma med mig hela den dagen. O jag har haft koll.. "nästan hela tiden." Klart man inte stirrar på ungen varje sekund! Är han ute och leker, vet jag ju ändå varje steg han tar, för jag har koll!
Det är så klart för mig att han försöker bearbeta sin bästa kompis "död." Vad är död för en femåring? Jo, fågeln som vi hittade i storasysters rum häromdagen rörde sig inte. Den var död. Skalbaggen på den stora stenen var död. Mördad, vad är det?
Oftare än man tror hör ju barnen vad de vuxna pratar om. Ordet "mördare" finns inte i en femårings ordförråd, ändå vet Robin vem som mördade Kevin!? Nej. Han har hört att vuxna har pratat om vem mördaren kan vara.
En femåring kan inte heller skilja på vad som hände igår, i förrgår eller i söndags. Att Robert eller nån annan sparkade Kevin i vattnet kan lika gärna ha varit en annan dag, en annan plats och en annan person. Eller inte alls.
Tänker också på min snusförnuftige, "lillgamle" systerson, 4 år. "Självsäker" och kaxig, måste hävda sig inför de större, retsam och supersmart. Självklart störde sig de större på honom. Precis som de större barnen på min systersons skolgård stör sig på den kaxige fyraåringen i förskolan! Självklart hamnar man i bråk ibland.
Nu kom det mkt från mig på en gång. Jag har så många tankar och funderingar och har så svårt att släppa dem. Tänker också på att min femåring och hans sjuåriga kusin omöjligtvis skulle orka bära min fyraåriga systerson utan att det skulle märkas på kroppen. Det är så sjukt detta och jag hoppas verkligen att den riktiga mördaren hittas. För detta kan inte vara sant.
Jag har i min ungdom jobbat på dagis och det här var på 80-talet, en dag i snickarverkstan håller två bröder på att spika 5 spikar i en bräda, jag frågar dem vad de gör.
De berättar att man ska lägga in fingrarna mellan spikarna, sedan ska man hugga av finger för finger när man håller på och tända en tändare.
Hade någon annan personal varit där i stället för mig hade de ringt soc och barnen hade blivit omhändertagna eftersom på den tiden var dagispersonal vänstermänniskor som aldrig såg på TV.
Kvällen innan hade en TV film av Ronald Dhal visats, vadet, den handlar om en man som ska tända en tändare 10 gånger utan att den klickar, om den klickar huggs ett finger av, handen är fastspänd i en anordning där fingrarna spretas ut, precis som det bröderna snickrade ihop dagen efter.
de bearbetade en hemsk film de inte borde sett, det var invandrarungar och fick sköta sig själva hemma, inga läggtider, inga rutiner, deras tänder var helt uppruttna, de var 5 år så det var mjölktänder, men det var ändå ingen bra hemmiljö.
Barn i 5 års åldern kan bearbeta saker på sitt eget sätt. Att Robin var tagen av att hans kompis var borta är helt klart, jag tror hans sätt att prata i bilen handlade om att dels ville han som sin bror ha viktiga saker att komma med, dels så var det hans grubblerier om vad som kan ha hänt Kevin som kom i dagen.