Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Ingen av er som såg Nyhetsmorgons intervju med SÅC imorse?
Där kräver han att alla förhör med grabbarna och deras föräldrar offentliggörs så att alla får den rätta bilden. Med SÅC:s bakgrund i rättsväsendet så har jag väldigt svårt att tro något han säger numera.
Notera att han först säger att teckningen som grabbarna ritade revs sönder av fadern, nästa sekund har han sett den i undersökningen, och i nästa visar det sig att det är fadern som ritat teckningen för att visa hur den såg ut. Enligt SÅC är det alltså fadern som ritat en kopia av den teckningen som han själv rev sönder. Intervjun kommer här:

https://www.youtube.com/watch?v=p2fgssvqRlE

Uttalade inte åklagaren just att: Han litade på Rolf Sandberg så någon djupare insyn behövdes inte.

Kan vara hur jag tolkade inlägget i o f s.

Hoppas också att det klarnar.
Pojken kommer hem med blöta kläder och ritar en teckning av Kevin där han ligger i vattnet, samma dag som han dog, pappan river sönder teckningen. Sen ska pappan ha försökt rita av den teckningen i minnet, i ett förhör. Det där hoppas jag att det reds ut i sista programmet.

Vet du något om hur brödernas familj levde på den tiden? Den bilden som kom fram i media, och senare i rapporten som skrevs om utredningen, var att även de var en familj med sociala problem.
När man ser dem nu framstår de som stabil och hederlig arbetarklass och jag får inte alls ihop bilden med hur de målades ut med vad jag ser på tv. Nu kan i och för sig mycket hända på 20 år, men i alla fall.

Har du någon information om det?

Säger han konfirmeringsbajs? Det låter så, vad är det?

Inom bland annat beteendevetenskap och vetenskapsteori är det ett välkänt faktum att vi människor tenderar att ha en sådan övertro på våra egna övertygelser att vår förmåga att komma fram till logiska och rationella slutsatser kan påverkas. Det beror på något som kallas konfirmeringsbias och är en tänkbar förklaring till beteendet hos RS, SÅC, Quick-laget och alla i den här tråden som har svårt att ge upp taken på att bröderna skulle vara skyldiga.

Vår konfirmeringsbias tenderar att göra oss selektiva med den information vi tar till oss, vi ser helt enkelt det vi vill se. RS skapar sig tidigt i utredningen en uppfattning om att det är barn som har dödat Kevin – baserat på en känsla enligt honom själv. Han letar därför efter och ger större betydelse till sådant som styrker tesen att barn har dödat Kevin än sådant som pekar i andra riktningar. Det får honom att tycka att det är rimligt att bröderna skulle ha dödat Kevin när SÅC kommer in i bilden och nämner det, trots att femåringen redan pekat ut God Jul som mördaren.

Den får oss att se samband mellan händelser och situationer som det egentligen inte föreligger något samband emellan, får oss att se mönster som inte finns. Påverkar hur vi tolkar information. Objektiv fakta, eller fakta som kan peka i endera riktningen tenderar vi att tolka som stöd för vår övertygelse. Till och med sådant som talar emot vår tes kan vi felaktigt komma att tolka som stöd för den. När sjuåringen vallas med Kevin-dockan och efter ett tag blir alldeles passiv, tolkas således detta stopp som att han nått en punkt där det blivit alldeles för traumatiskt. Trots att denna passivitet lika gärna kan vara ett uttryck för att sjuåringen inte vill visa något som han inte gjort, eller att han helt enkelt inte har någon aning om vad han ska göra med dockan.

Den får oss att ställa högre krav på fakta som motbevisar vår tes, än på fakta som konfirmerar den. Därav avfärdar man enkelt det alibi den gästande familjen gett bröderna, samt det faktum att både den gästande familjen och pappan nekar till att sjuåringen samma eftermiddag skulle ha berättat att femåringen sett Kevin dödas, samtidigt som man tar styvmoderns ”medgivande” om att sjuåringen kanske kan ha nämnt det som sanning.

Mest anmärkningsvärt är dock att vi till och med kan ha svårt att släppa vår uppfattning även om vi bevisligen har fel. Tvärtom kan sådan bevisning till och med stärka vår övertygelse om att vi har rätt – något som kan förklara både beteendet hos Quick-laget och de i tråden som ihärdigt står fast vid brödernas skuld trots att egentligen ingenting pekar på att de skulle ha dödat Kevin.

Mest adekvata beskrivningen är väl att säga att Kevins familj var underklass, och brödernas familj var någonstans i arbetarklassens mittersta eller undre skikt. Men inte underklass på samma sätt som Kevin.

Rolf har ju sin "speciella" människosyn, och han ser förmodligen inte ens skillnad på arbetarklass och underklass - han vill ju låta påskina i sitt skrytbygge att bröderna kommer från "trasiga" förhållanden. Men det finns inget sådant känt "på stan" i Arvika som säger att det skulle funnits några allvarliga alkoholproblem, allvarlig psykisk ohälsa, eller brister i omvårdnaden i brödernas familj alls.
(Dvs inte alls samma miljö som är känt att Kevin kom från.)

Jag uppfattade inte det så illa utan mer att Lambertz uttryckte två saker;
-En tioårings utsago är i egentlig mening inte att betrakta som ett fullgott alibi.
-Att han beklagade att media (DN o SVT) tagit språng från Quick-utredningen även i detta fallet.
Man måste ju skilja utredningarna åt. Dom hänger ju inte på något sätt samman.

Och även om Lambertz är stollig så har han en tydlig poäng i just dessa åsikter kan jag tycka.

Pappan sa redan i del två att han inte minns att någon berättade om Kevin samma kväll.
Märkligt om det är så att han suttit och återskapat en teckning några veckor senare.

Blöta kläder nämns inte heller i dokumentären.

Allt som nämns är att barnen lekte på innergården.
Vilket styrks av förhör med 10-åringen.

Sen är det tidslinjen jag inte får ihop. Hur ska de ha hunnit döda Kevin om han sågs vid liv 17.30?
"Efter middagen skulle de bägge familjerna åka och fiska, men innan dess hann
barnen springa ut och leka en stund, mellan ca 17.15-17.45"
(Detta enligt Nina Hjelmgrens rapport s.45).

Vaddå! Tror du att han hittar på att pappan ritat om teckningen?

Kan vara ren lögn eller så spelat minnet honom ett spratt (vilket förstås skulle vara lite ironiskt). Kanske mer troligt är att han läst Hjelmgrens sagorapport om utredningen nu när fallet aktualiserades igen i media (eftersom det är den enda offentliga information som finns). Med hjälp av sagorapporten och egna minnesbilder kokar han nu soppa på en spik.

Av det som framkommit hittills tyder allt på att uppgifterna om att pojkarna berättat något på morddagen, samt att den äldre pojken ritat en teckning, kommer från barnen. Inte från föräldrarna. Troligtvis från sjuåringen. Varifrån uppgiften att sjuåringens kläder skulle varit blöta kommer är i nuläget okänt, men inte ens Hjelmgren ser den uppgiften som trovärdig i sin sagorapport.

Dessa uppgifter är således med största sannolikhet framfantiserade av barnen i de olika förhören och utvalda av polisen/SÅC för att ge stöd till polisens hypotes.

Vi får hoppas att källan till uppgifterna om den påstådda teckningen och de blöta kläderna framkommer i del tre. Allra helst förstås att FUP kommer ut.