Citat:
Ursprungligen postat av bernad_law
Även om det är uppenbart du behöver en sådan, men nej.
Nu har du ju hotat med det femtioelva gånger, men, om det är någon tröst, jag tror du bott i NK.
Jag kan inte sluta skriva för jag blir så upprörd att folk har sådan otroligt missvisande bild av ett land med väldigt snälla, trevliga och unika människor. Det ser inte alls ut som ett fångläger... och jag har sett flera städer och landsbygden på vägen. De förtjänar inte det rykte de har och de vill absolut inte bli "räddade" eller att någon skall tycka synd om dem.
Nordkorea har något unikt. En slags äkthet som är försvunnen i så mycket av resten av världen. Den som åker dit och är oppen för intryck skulle direkt förstå vad jag menar. De är stolta över sin kultur, sin nationalitet, sitt land, sin ledare och mycket, mycket mer. De försöker inte härma någon annan, och de är inte någon annans lilla outsourcing eller sweatshop slav.
Jag skall starta en tråd som visar att det finns massor av bra i Nordkorea. De senaste fem åren har det gått fort framåt och de börjar öppna upp mer och satsa på vettig teknik.
- Jag tycker att det är uppenbart att Nordkorea inte tar till sån här retorik för att de är galna.
- Utan för att de faktiskt upplever sig extremt provocerade, på goda grunder.
- Sen att det inte är effektiv diplomati är väl en annan fråga.... eller så kanske det är det (?) beroende på vad man vill åstadkomma.
- Men ett krig är självmord och självklart vet alla beslutsfattar där om det.
- Om Nordkorea fyrar av en atombomb så är det slut på regimen, på allt de har jobbat för att bygga upp.
- Det kommer inite bli något krig, men situationen kommer upprepas i någon form varje år tills militärövningen stoppas.
- Jag känner inte till att Nordkorea har några övningar som provocerar Sydkorea. Dessutom så gör de sina övningar ensamma, inte tillsammans med en krigsgalen supermakt som USA... Med USAs historia av invasioner, kan du klandra Nordkorea för att de tar invasionrisken på allvar?
Skjutningsincidenten på ön YeonPyong var samma trend. Sydkorea och USA skulle nödvändigtvis öva på en ö, som var kontroversiellt territorium. Båda länderna gjorde anspråk på den. Man hade ju därför kunnat träna i någon annat del av landet. Men
just på den ön,
precis på Nordkoreanska gränsen skulle USA och Sydkoreanerna prompt öva... Nordkorea var då i en situation där de antingen var tvingade att acceptera en främmande makts övning på vad de ansåg var deras territorium. Setting a dangerous precedent. Eller kriga. Så de valde att skjuta varningsskott. Och hela världen kallar dem sen aggressiva galningar.
Jag tror säkert att det finns en liten minoritet som har det fruktansvärt i något fängelse eller restrikerat område någonstans i inlandet. Men jag hörde aldrig någon som nämnde det eller verkade rädd för staten.
Snarare tvärtom. Jag upplevde människor som hade lite (men tillräckligt.... ) och var glada, ärliga, stolta och positiva. Jämför med London där människor har mycket, men är sura, falska och deprimerade. Eller Tokyo där folk är konsumptionshysteriska, osäkra på sig själva och helt utan ideologi.
Nordkoreanerna berättade om en fantastisk semester i bergen eller vid kusten i sitt eget land. På ett enkelt pensionat helt utan lyx. En brittisk person åker halva jorden runt för sin semester och kommer bara tillbaka och klagar. Allt var fel..... Nordkorea har "något" där, det är något speciellt. Andra utlänningar som är där en längre period märker det också. Det finns en glädje, mening och stolthet i vardagen som vi ofta saknar. Det är som om alla känner att de är del i något speciellt och alla har sin roll att fylla.
Skall man kritisera så är det att folk tror för mycket på regimen och är för lojala. Deras tro på Kim Il Sung är nästan religiös. Det påminner om en religiös lära och Juche eller Kimilsungism är egentligen starkare än kommunismen som tar baksätet.
Det är nu ett helt unikt system och du hittar i princip ingen i storstäderna som går och drömmer om att regimen skall falla så att de kan bli andra klassens medborgare i Sydkorea, eller att USA skall storma in och "befria" dem. Så fort brister kommmer på tal så säger alla att det är värt uppoffringen, för att vara ett helt fritt och självständigt land. De vet att Sydkorea och Japan är rikare men tycker lite synd om båda, för att de är ockuperade och för att de förlorat sin nationella själ.
Jag tror säkert de drar gränsen för sin devotion vid att svälta ihjäl. Men att frysa lite på vintern eller leva utan bananer och apelsiner kan de acceptera. Det är som om alla är med i något slags gigantiskt projekt som de själva tror stenhårt på.
Man får bara hoppas att staten där kan leverera..... för folket förtjänar det.