Allt om ADD!

Hejsan! Jag är nu i slutfasen av min utredning som jag fattar det, har gjort lite tester, svarat på mängder med frågor, fyllt i formulär och så vidare.

Problemet är att min psykriatiker inte verkar helt övertygad om att jag behöver "hjälp" eftersom han inte riktigt anser att jag har tillräckligt mycke problem i vardagen.

Och visst, jag kan hålla med om att mina problem inte är dom värsta tänkbara, men dom är nog så besvärande för mig och jag vill verkligen prova medicin (fast inte strattera eftersom mitt huvudproblem är min hypoaktivitet och oförmåga att ta tag i saker, jag behöver nog snarare något som ger mig en lite stimulerande energikick typ amfetamin eller metylfenidat).

Jag har förklarat att:
1. Jag har svårt att koncentrera mig på mitt jobb, blir lätt distraherad och tappar fokus vilket leder till minskad produktivitet bland annat (vilket till slut kan äventyra min anställning i långa loppet).
2. Jag har svårt att sköta mitt pappersarbete typ räkningar, blanketter, intyg, deklaration och så vidare.
3. Jag har svårt att få saker gjorda till exempel städning, diskning, tvättning mm.
4. Det kanske största problemet, jag har ingen energi i kroppen, varken fysiskt eller psykiskt, jag är ständigt trött och "seg" nästan apatisk, måste sova middag varje dag, orkar inte engagera mig socialt mm.

Vad mer finns det för typiska problemområden som jag kan påpeka?
Hjälp mig så jag inte missar något! För jag vill verkligen prova medicin, mitt liv är en kamp mot apatin och tröttheten, jag klarar med liten marginal att upprätthålla ett "normalt" liv.

Jag ska tillbaka imorgon, så snabba svar uppskattas!

Nej, det har jag inga problem med. Kanske snarare tvärtom - lite sådär "random" tjej som alla vill ha en speciell relation med för att jag är så skön och kan säga vad jag vill och tycker. Det är nog därför det är lite oklart huruvida jag har antingen add eller med hyperaktivitet.
Vad är det som hindrar dig från att vara framåt?



Det ville de att jag skulle, överläkaren var övertygad om att jag behövde hjälp för depression i första hand men jag stod på mig och sa att jag varit deppig/nere i princip så länge jag kommer ihåg, och att det inte är det jag har problem med eftersom jag lärt mig hantera det. Så sa jag, hönan eller ägget? Visst, en depression kan få koncentrationssvårigheter som följd, men att alltid ha ångest över att man aldrig blir klar med saker, alltid få höra att man är slarvig och glömsk, aldrig bli bekräftad är också påfrestande och leder till depression.
Så sa jag också att "Vad spelar det för roll om jag blir "frisk" från depression om källan inte försvinner?" så slapp jag. DOCK gick jag med på att om utredningen visar att jag inte har ADD (vilket inte kommer vara fallet, men OM) ska jag börja med SSRI. Och så gick jag också med på att om depressionen inte "försvinner" innan jul ska jag börja ta något för det också. Men ja, jag tror det kommer lösa sig.

Någon annan än jag som har konversations fobi utan att för den skull ha social fobi

Tar man kontakt 1 mot 1, måste sakerna sägas i rätt ordning &
inom tidsgränser, annars (därför börjar man på ren
undermedveten impuls haspla ur sig defensiva/skuldbelagda
meningar som vill avsluta konversationen för tidigt.

Värsta är att jag behåller min naturligt tilldragande
sociala karisma & mod (om man får skryta lite) under
dessa obsessiva försvars snack för bådas komfort.

Kan någon MODERATOR posta en länk till personligtombud i första inlägget i tråden, så SJUUUUUUUKT många som inte har en susning om att dom existerar eller vilka rättigheter man har, man skulle kunna minska den här tråden med säkert 50% om det bara satt en FAQ liknande sak klistrat i början.

Samla ihop lite länkar så kanske någon kan fixa det ?

Ok, på så vis. Känner igen mig i det med random och att vara omtyckt. Antar att det som hindrar mig är att allt blir som en ond cirkel med dålig självkänsla och svårt att få saker gjorda. Vet ärligt talat inte riktigt hur det kunde gå så långt att man bor ofrivilligt hemma vid 26 och inte umgås med någon. Man missar extremt mycket genom avsaknaden av närhet; inte konstigt man blivit blyg.
Kan dock vara väldigt framåt och nyfiken av mig med vissa människor, om man väl kommer ut.

Du kanske har kombinerad add med hyperaktivitet?


Helvete vad segt att vänta i flera veckor på en sköterska som ska ta blodtryck och puls. Håller på att bli galen. Snart har väl 2/3 av psykiatrin semester också, så kommer säkert bli ännu segare med doshöjningar och uppföljning. Får idiotiska impulser som säger mig att jag ska ringa och avboka allt. Sjukt.

är det någon annan än jag som har problem med att alltid ha "sandlådereglerna"(stavning?) i bakhuvudet hela tiden?
jag har aldrig startat ett skoj bråk men har ett väl börjat så är jag inte se med att lägga mig i om jag märker att andra gör det. ETC.

Vad menar du med sandlådereglerna ?
jag förstår inte riktigt var du vill komma med ditt inlägg ?
Att du aldrig startar något men oftast hänger på om andra gör det ?

Förstår inte riktigt vad du menar men om folk startar en debatt om egentligen vad som helst som jag har en motsatt åsikt av kan jag få en fixidé att jag ska säga emot bara för att

WORD

Kreativitet, är det något som flödar bland folket i tråden?

förlåt om jag var lite otydlig när jag skrev inlägget.


dit jag ville koma med inlägget var att jag är rädd för att "trampa någon på tårna" och att när andra gör något (vi säger person A häller halva salt karet i person B:s mat (vi har gratis mat på den skolan jag går på))
beroende på Person B:s reaktion (om han visar klara tecken på att han tyckte att det var roligt) så blir det som ett klartecken att det är ok att fortsätta skoja med han (jag saltar hans mjölk)

problemet är att jag kan ha tänkt tanken att salta person B:s mat långt innan person A gjorde det men efter ha tänkt på det i några sekunder så slår någon försvarsmekanism in som liksom ändrar tankebanan (tänk om han inte tycker att det är kul, tänk om han blir ledsen ETC.)

vad jag vidare tänkte va om denna försvarsmekanism har något med ADD att göra eller om det är något som har med att på de dagiset och lågstadiet jag gick på propagerade väldigt hårt att man inte fick bråka eller ta varandras saker även om det var på skoj eller om den beror på att jag även har lätta drag av autism
(jag förväntar mig inte att ni ska kunna svara på de sistnämnda alternativen men om ni tror att det beror på ADD:n, har ett fjärde alternativ så är det fritt eller faktiskt kan något om de 2 andra alternativen så är det fritt fram.) förlåt om det blev lite mycket text

EDIT:

diskussioner har jag inget problem med då har folk redan på nått sätt visat att det är ok att någon lägger sig i å andra sidan så går jag på en liten skola och alla känner alla.
om det skulle sitta ett gäng personer som jag inte känner på bussen som säger något som jag tycker är helt upp å väggarna fel så skulle jag inte göra ett skit mer än att lyssna.